Essingeöarnas Hembygdsförening

Brevet från Lillan 1937 2

En känd poet flyttar in med sin familj, med adress Essinge Brogata 2. Forts.

Som ni nog förstår så var det Evert Taube, Sveriges störste poet sedan Carl Michael Bellman, som tillsammans med sin familj är nybyggarna. Nu var han på väg med familjen till den ateljévåning som han kommit över, med adress Essinge Brogata 2. Fyra år efter sonens födelse, 1930, kom dottern Ellinor. Senaste barnet, Sven-Bertil, hade fötts året innan flytten till Essingen. Flyttlasset rullade nerför Essinge Brogata och stannade vid n:o 2. Husen på östra sidan gatan med jämna nummer, ringlade sig i en lång rad uppför backen upp till krönet av Essinge Brogatan. Här fanns redan flera näringsidkare. I Taubes hus låg Bert Holmfeldts Järn- och färghandel. I huset n:o 4 fanns Margareta Lejontands mangelbod med sin stora stenmangel. Själv bodde hon snett över gatan i huset n:o 9. Essinge Brogatan n:o 6 kunde erbjuda Sven Emil Johanssons Herr- och damfrisering, Konsums brödbod, Dagny Gustafssons Cigarraffär samt Valborg Petterssons Bosättningsaffär. Sedan kom 8:an med Alb Nilssons Speceri- och matvaruaffär, Lorentz Johanssons Bageri samt Ellen Gustafssons Sybehörsaffär. Från huset n:o 10 doftade det redan från Uplandskubbens kavringsbak, där dir Sundblad huserade bland ungnarna. Ön hade redan en hel del att erbjuda de tidiga nybyggarna på ön.

Strålgatan och Essinge Brogata ca 1938. Vykort.

Mitt över gatan från Taubes hus var det helt tomt – här stod ännu enstaka träd på tomter som väntade på sina kommande nybyggen. Familjen flyttade in i sin nya ateljévåning högst upp i huset. Bägge föräldrarna var konstnärer och lägenheten passade dem bra. Från sina stora fönster hade man utsikt över den gamla betongbron man nyligen kört över, med Marieberg och i fonden Västerbron med Södermalm och Långholmen.

Ivar Ericson, 1936.Fotograf: Ivar Ericson, 1936.

Invigningen av nya infarten till Lillan. Gamla betongbron syns till höger.

På nyårsafton året därpå, 1936, invigdes den nya bron med direktkontakt från Essinge Brogata över till Marieberg. Från sina fönster kunde man sitta på parkett med fin utsikt över invigningen denna snöfria nyårsafton.

Inför julen 1937 fick familjen besök av Svenska Damtidning, som gjorde ett reportage hos familjen i ateljévåningen på Lilla Essingen.
Tidningen berättar: Av alla nu levade svenska genier, det orginellaste. Ty geni får man väl kalla Evert Taube. Av vår generations sångare är väl han den ende, som kommer att gå till eftervärlden.
Nu var det frågan om en intervju med den nyss hemkomne skalden och en fotografering av honom i familjens sköte. På Konserthuset väntar en orkester på att han skall komma för att repetera, telefonen ringer, ty två bokkorrekturer vänta i pressarna. Tvååringen [Sven-]Bertil tager för ett ögonblick tummen ur munnen och riktar lekfullt sin vattenpistol mot fotografen. Äldste sonen – pappa upp i dagen för trettio år sedan – vill demonstrera familjens klokaste dvärgpapegoja, som dock blir skrämd av fotografens ljus. Gojan sliter sig, flaxar småsvärjande upp i taket. Mamma Taube utbrister med en suck: ”Nej, men titta – nu står pojken med hela stjärten i handen!” Unge Evert tittar häpen på de granna stjärtfjädrarna och lägger dem lugnt ifrån sig på salongsbordet.
Husets dotter heter naturligtvis Ellionor, en mycket väluppfostrad liten flicka, som hjälper sin mamma att se efter bröderna. ”Är det roligt att vara hemma igen?” undra vi. ”Ja, jag säger som Carl Larsson, att här i hemmet med hustru och barn har jag roligare än på teatern”, svarar Evert Taube.

Ateljén på Essinge Brogata 2 med utsikt mot Södermalm.

Han är den verklige familjefadern. Från sin resa i Italien har han skickat hem sagoböcker till barnen. Roliga akvareller med text på flytande vers. Lille [Sven-]Bertil visar och sätter sig sedan troskyldigt i sagoboken, vars fragment en gång kanske kommer att hamna på Musikhistoriska museet.
Sedan två krukväxter gått i golvet och tagit full räkning fortsätta vi med intervjuen: ”Var i Italien har ni tillbringat tiden?” ”Ligurien och i synnerhet Genuabukten har alltid tjusat mig… ”Några minnen från Ligurien?” ”Jo, där träffade jag min hustru 1920. Vi förlovade oss visserligen i domen i Florens. Men till Ligurien gick vår bröllopsresa år 1925.” ”Har ni skrivit och målat där nere tidigare?” ”Jag skrev Bröllopsballader och Rosenrim i San Remo. Melodierna komponerade jag på en orgel, som tillhört en rysk furstinna..” Hans maka, skulptrisen och hovkonstgjutardottern, fru Astri, är frappant lik Botticellis Venus… Annars är Evert Taube Vingapojke. En äkta havets son. I den förra julen utkomna ”Ultra Marin” har han givit en fräsande skildring av den saltomyrda fyrplatsen.

”Och vad skall den nya boken från Italien få för namn?” ”Jag kallar den ”Himlajord”. Det är dikter och musik. Den kommer i vår”. ”Men kommer det inte en bok till i dagarna?” ”Jo, Men det är första delen av mina samlade visor…I den boken berättar jag mina visors historia. När jag läste korrekturet i lördags, så häpnade jag över de brokiga öden och äventyr, som den historien blottar. Sådant hinner man ju knappast reflektera över medan det pågår. Men en återblick är minst lika underhållande för mig själv som för publiken.””Nå, hur känns det att komma tillbaka till vår kalla vinter – efter ett halvår vid det soliga och blåa Medelhavet?” ”Första halvåret piggar den upp. Man är väl nordbo! Men jag kom nog för tidigt ut till tropikerna för att kunna vänja mig vid långa perioder gråväder. Själva kylan är ingenting. Men solens frånvaro! Det är sol man behöver… Och sång”, avslutar Svensk Damtidning sitt reportage år 1937.

Evert Taube vid pianot.

Vad skapade då Evert Taube under sina år på Lilla Essingen? Vad de gäller grammofoninspelningar så gjorde han under sina Essingeår 30 inspelningar på skivmärket Columbia. Då tillkom inspelningar av sådana folkära alster såsom Calle Schevens vals, Möte i monsunen, Eldarevalsen, Balladen om Gustaf Blom, Vals i Gökottan, Balladen om Ernst Georg Johansson, Fritiof och Carmencita, Älskliga blommor små, Havsörnsvalsen, Tango i Nizza, Himlajord, Den glade bagaren, Brevet från Lillan och Fritiof i Arkadien. Visan Brevet från Lillan kan ju faktiskt tolkas på två sätt – eller både ock! Lillan bodde ju på Lillan när det var dags att ”börja i skolan till hösten”, som visan berättar. Visan hade Taube spelat in i september i Milano, under sin nyligen avslutade Italienresa 1937.

Han gav ut tre böcker: Ultra Marin (1936), Evert Taubes bästa (1937) samt Himlajord (1938). År 1937 besökte han även Radiotjänst, som Sveriges Radio då hette, där han spelade in och berättade om Calle Schewens vals. Samma år hade han låtit bygga sitt nya sommarhus Sjösala vid Nämndöfjärden nära Stavsnäs i Stockholm skärgård.
Året innan, 1936, hade Evert Taube, tillsammans med Gunnar Fant och Sven Salén, instiftat Samfundet Visans Vänner.

Husbyggandet på Lilla Essingen fortsatte med oförminskad fart och i september 1938, invigdes Essinge Bio, Sandrews femtonde Stockholmsbiograf, med adress Essinge Brogata 3.
Från att ha varit en lugn återvändsgata hade Essinge Brogatan förvandlats, på ganska kort tid, till öns livliga entré mot staden. Varje vardagmorgon vid sjutiden och eftermiddag vid fyratiden myllrade alla Electrolux-arbetarna från och till 56:ans busshållplats nere vid Essinge Brogata, nära Taubes hus.
Kanske blev det ständigt ökande folklivet för mycket för familjen Taube, för samma år som öns biograf invigdes, 1938, blev det dags för avflyttning från Lilla Essingen.

Av John-Olov Sidén