Essingeöarnas Hembygdsförening

Brevet från Lillan 1937 1

En känd poet flyttar in med sin familj, med adress Essinge Brogata 2.

 

Lillan med sin gamla infart 1932-33. Notera ateljévåningen på Essinge Brogata 2. Vykort, beskuret.

 

Han kom med sitt flyttlass till den nyexploaterade ön i innerstadens ytterkant. Förbindelsen med staden hade förbättrats på senare år. Man hade fått busslinje 56 som körde ända ut till Essingeöarna och i år, vi skriver 1935, hade spårvagnslinje 2 dragits ända ut till Fredhäll. Vid skön väderlek kunde man promenera från Marieberg sista biten till Lilla Essingen. Flyttlasset skumpade över den lilla bron mellan Marieberg och Lilla Essingen. Bron var en av Sveriges första broar av armerad betong. Brobygget hade tagit ett år och invigningen hade skett 1907.

C-A Nilsson, 1925Fotograf: C-A Nilsson, 1925

Gamla infarten med betongbron och Föreningshuset.

Flyttlasset körde in på Luxgatan mellan de två stenhus som markerade infarten till ön. Till vänster låg Luxgatan 1-3. Två butiker välkomnade här besökaren. Först låg här Britta Erikssons matvaruaffär och intill hade Frits Mild öppnad sin cigarraffär. En mängd löpsedlar för alla dagstidningarna lockade kunderna – allt från Morgontidningen, MT, till Stockholmstidningen, ST.
Mild skulle några år senare flytta till öns andra ände, till Essinge Brogatan 35. På baksidan av huset, nere mot Luxparken, hade ingenjör Edmund Sparmann redan 1932 börjat att konstruera sina flygplan, och i år hade Försvarets Materielverk beställt tre, sk Sparmannjagare.

På andra sidan Luxgatan n:o 2 och 4, låg det sk Föreningshuset, ett av öns äldsta stenhus. I n:o 2 låg Bromma Arbetsstuga med plats för barn efter skoldagens slut. Från början hade arbetsstuga inneburit olika nyttiga sysslor för det uppväxande släktet. Man ville förhindra att skolbarn gick och slog dank efter skolans slut och i stället kunde tillverka föremål av bl a tyg eller trä – alster som man senare kunde sälja och få in en liten slant på. Man kunde också få läxhjälp – en syssla som skulle komma att bli allt vanligare.

Luxgatan 2 och 4 med kaféet vid gamla infarten. Claestorp i Marieberg i bakgrunden. Foto via Märta Svensson

I huset Luxgatan 4 låg Skeppstedt & Carlssons Kafé och lockade besökare på sin väg väg till eller från ön. Läget var för dessa näringsidkare det bästa tänkbara intill betongsbrons förbindelse till och från staden.

Sedan var det några tomter där hus var under uppförande. Det enda större bostadsområde som hittills hade funnits, var de gamla stenhusen nere vid Primus, på andra sidan ön. Lilla Essingen hade tidigare haft ett tiotal sommarhus men den nya tiden hade tärt på dem, något hade brunnit ner, andra hade fått stryka på foten för kommande nybyggen av sten i stort format.

Man svängde upp för Disponentgatsbacken, vid vars ände de två gamla trähusen Sans Souci och Disponentvillan redan skattat åt förgängelsen. Nu skulle här bli en liten lekpark innan nerfarten mot Luxparken. Längs backen pågick det till vänster husbyggen. Endast ett hus stod helt färdigt på Disponentgatan – hörnhuset på krönet mot Essinge Brogata. Här hade Helmer Höögs livsmedel öppna sina butiker med kött, speceri- samt mjölkaffär. Allt i skilda lokaler som livsmedelsstadgan föreskrev. Höögs skulle bli ett av familjens närmaste matbutiker. Mitt emot, vid den kommande Strålgatan, med adress Essinge Brogata 11, låg Alvas färg- och kemikaliehandel. Intill fanns Ellen Nilssons Kafé och matsalar. Strålgatan var annars ännu helt obebyggd – sånär som på Strålgatan n:o 4, som senare blev omnumrerad till n:o 12. Kvar som ett minne från den tiden skulle bli Parfymaffären Tekniska 4:an, som kom att ligga i 12:an.
Längst upp mot Essinge Brogatans högsta krön fanns även en Konsumbutik med Essinge Wienerbageri som granne.

Evert hade gift sig för tio år sedan med sin Astri. Bröllopsresan hade gått till Italien. Året efter hade första sonen Per-Evert kommit. När sonen var bara två år gjorde familjefadern en resa till Sydamerika, USA och Australien. Han var då 38 år och hade redan gjort en märklig karriär som artist. Redan som artonåring hade han 1908 gått till sjöss och hamnade efter några år i Argentina i Sydamerika. Han arbetade vid kanalbyggen bl a som assistent och beriden adjutant, varvid han tjänstgjorde som arbetsledare och skötte korrespondensen åt cheferna, samt förde journaler och gjorde mätningar. Var en tid spårvagnskonduktör i Cordoba. Under tiden i Argentina lärde han sig spanska, men även italienska och franska. Han lärde sig också att spela gitarr och sjunga många av de då populära tangomelodierna, som han senare med framgång använde eller inspirerades av till egna melodier och visor. En tid prövade han även lyckan som tecknare och journalist i Buenos Aires. Han blev även argentinsk medborgare. Efter första världskrigets utbrott reste han 1915 hem till Sverige för att göra värnplikten. Han hade planer på att återvända till Sydamerika men kriget hindrade honom.

Med sin exotiska och sydländska framtoning, blev han snabbt en känd och omtalad person i Stockholms konstnärskretsar. Genom sina erfarenheter från Argentina och som sjöman var han en spännande och intressant person i sällskapslivet. Att han var musikaliskt begåvad och att han hade lätt för att improvisera, både verbalt och musikaliskt, gjorde ju inte saken sämre. Till julen 1915 blev han inbjuden att fira jul hos Albert Engström, Sveriges vid denna tid mest populäre författare och tecknare.1917 skrev Evert sin första publicerade visa, Resan till Spanien eller En sjömatros i blåa kläder – melodin var en bearbetning av en melodi han hört och upptecknat under tiden i flottan.

1918 utkom debutboken Inte precis om kvinnorna, som innehöll noveller och prosaskisser av vilka en del redan varit publicerade i olika tidskrifter. Det är berättelser med brokigt innehåll, bland annat från hans sjömansliv, från Argentina, Sydafrika , England och Bohuslän. Han har en frisk och mustig berättarstil som säkert inspirerats en hel del av Albert Engström. Boken fick ett hyfsat mottagande, men blev inte någon ekonomisk framgång för förlaget. I januari 1921 gjorde han sina första grammofoninspelningar på Hotel Continental i Stockholm. Han skulle komma att skriva många böcker och visor.

Första grammofoninspelningen 1921.

forts på nästa flik…