Essingeöarnas Hembygdsförening

1920-talet – egen brygga

Lillan på 1920-talet – och en familj från en försvunnen epok av öns historia.

Lillan 1932 - med ett litet trähus nere vid stranden i den kommande Luxparken.

”Jag startar min berättelse från Lillans nordöstra strand. Där invid sjön, med utsikt mot Mälarens inlopp mot staden, låg ett litet trähus, där en familj bodde med många barn i flera år. Sedan fortsätter jag efter stranden förbi Chartagos lilla fästning som låg på en bergsknalle mitt emot Marieberg. Innan vi kommer upp till Montebellogatan passerar vi ett rött trähus, Färjstugan, som låg alldeles vid vattnet. Där fanns innan 1907 en flottbro med en dragfärja från Marieberg. Så kommer vi uppför backen till Luxgatan där den gamla bron (betongbron från 1907) till centrum hade sitt fäste. Intill ligger det stora stenhuset – Föreningshuset (som ännu 2012 ligger kvar)…”
Så ungefär börjar Inga Haagman, född 1913, sin berättelse om livet på Lillan på 1920-talet, i boken Si här har du Lillan. Det säregna med berättelsen är att en familj med många barn bodde vid denna tid i nuvarande Luxparken – mitt emot Marieberg. Någon byggnad på denna plats brukar inte finnas angiven på kartor. Men på foton av Färjstugan/Brostugan (med eller utan Chartago) syns ett hus bakom till vänster på bilden med ett litet uthus – troligen TC och redskapsbod.

Till vänster bland alla småbåtar Vaktstugan med boningshus, uthus och hönshus. I mitten tornet Nya Chartago. Färjstugan till höger. Gröndal i fonden. Foto ca 1925.

Lillans historia från 1920-talet och tidigare blev till stor del utraderad när den stora byggnationen kom igång på 1930-talet på ön. Borta är alla trähus som har funnits på ön – både sommarhus och året-runt-boendehus.
Att det under flera år har bott en familj i nuvarande Luxparken har varit bortglömt i många år och säkert helt okänt även för de äldre Essingebor som kom till Lillan på sent 1930-tal under den stora byggnationen på ön.
Nu kan vi, genom att fotonegativ blivit bevarade i 80 år, åter se tillbaka till livet på Lillan för en stor familj på 1920-talet. Likt en resa i en tidmaskin kan vi se hur de levde – sommar som vinter.

Nybyggare ca 1920 - trädgården just anlagd med lite blomster.

Familjen heter Malmquist och har förlänats med åtta barn – fyra pojkar och fyra flickor. Det äldsta barnet är född 1901 – det yngsta 1918. Inget av barnen är med andra ord född på Essingen. De bor året runt i sitt lilla trähus med egen sjötomt och en underbar utsikt mot stadens inlopp – mot Kungsholmen med Marieberg, Långholmen, Södermalm och Gröndal och längst bort i fonden – Gamla stan.
Familjen kommer till Lillan omkring 1920. Ursprungsstaden var Södertälje med fem år i Finland. När man kommer till ön övertar man en äldre byggnad på två rum och kök.
Husfadern är född 1877 och husmodern 1878 – således är de drygt 40 år när familjen kommer till ön. Mannen, som heter Johan, är mejerimontör på Separator på Kungsholmen. Hustrun Ida är hemmafru.
Själva boendet är mycket enkelt. Elektricitet saknas med stor sannolikhet – liksom varmvatten. Man har fotogenbelysning och vedspis. Pump på gården – eller hämtning av vatten hos någon granne och torrdass på gården är det som finns att tillgå. Man har troligen inte ens egen gatuadress. Hur man får post är inte känt. Telefon saknas naturligtvis.
Tomten, som kallas Tippen, är bitvis mjuk och ”ihålig” – i gångar under marken finns det ett djurliv. Är tomten kanske en utfyllnad – därav namnet?

Kaffe vid stranden. Redskapsbod (och TC?) med sågbock i bakgrunden. Långholmen i fonden.

Bad vid egen båt och brygga. I bakgrunden Marieberg.

På plussidan står egen sjötomt med tillgång till bad och egen brygga för båten sommartid – och utsikten över inloppet till staden. Man odlar prydnadsväxter och har grönsaksland och höns.

Trädgården uppvuxen - och hönorna går fria.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack vare bevarade bilder som är tagna med tre olika kameror (tre olika storlekar på negativen pekar på det) under omkring tio år kan vi se hur man lever sitt familjeliv på 1920-talet. Man fotograferar flitigt – alltid i någon form av porträtt eller gruppbilder. Rena naturbilder saknas helt.

Kaffetåren den bästa är... Besök hos någon familj på ön?

Pilsnern med tidens typiska korkflaskor står framdukad.

Vi får se hur man på sommaren dricker kaffe i trädgården, får besök av släkt och vänner, man musicerar, har utflykt i det gröna – med mat och dryck och även med grammofon.
Vidare hur man badar vid sin tomt och gör utflykter i sin båt. Husfadern har ett stort båtintresse och man har en ramp för båten ner i vattnet.

Utflykt med grammofon. Undrar vilken repertoar man har? Dags byta stift?

Snörik dag vid Vaktstugan med Föreningshuset i bakgrunden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På vintern är man påpälsad enligt tidens mode och poserar vid olika tillfällen utomhus. De flesta bilder är tagna mot vattnet med Marieberg eller Långholmen med Söder i fonden. Högalidskyrkan, invigd 1923, syns på flera foton.

Påhälsning i en snöhög nere vid vattnet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jumping på isen framför Marieberg.

Även inomhusbilder förekommer vid middagar, kalas och jul.
Bilder tas också när barnen konfirmeras.

Julegröten just inmundigad. Julgranen med flaggor är tänd.

I november 1934 flyttar man in i det nybyggda huset med adress Essinge Brogata 4. Ur bekvämlighetssynpunkt måste flytten innebära ett stort lyft. Nu får man tillgång till elektricitet, centralvärme med varmvatten och WC. Samtidigt måste man saknat det tidigare fria läget med egen tomt vid vattnet. Mor Ida lär ha saknat sitt lilla hus – men kunde till sin glädje se det från sin nya bostad så länge stugan fanns kvar. Utsikten var ännu helt fri ner mot den gamla tomten eftersom Essinge Brogata 5 och 7 ännu ej var bebyggda – likaså Luxgatan som till en början var nästan helt obebyggd.

Ännu 1935 har man kvar huset – kanske som funktion av sommarbostad den sista sommaren inför rivningen. Redan 1932 revs Färjstugan/Brohuset, lusthuset uppe på Klockarberget fick stå kvar till 1936. Malmquists gamla bostad blev kanske det sista boningshuset i trä på Lillan.
Det är troligt att familjen blev uppsagd från sitt hus – på ön hade påbörjats ett enormt byggande och bland alla planer ingick även en stor park – den blivande Luxparken som invigdes 1938.
Adressen Essinge Brogata 4 är aktuell för familjen 1934-1940 då Varvsgatan på Södermalm blir nästa adress och man lämnar ön efter 20 år som Essingebor.

Johan Malmquist levde 1877-1958
Ida Malmquist levde 1878-1946
Den siste familjemedlemmen dog 2002
Foto 2-14 tillhör Lars Malmquist

Källa: Lars Malmquist, sonson

Av John-Olov Sidén