Museet finns på Östergatan 5 i ett köpmanshus från 1892. Huset byggdes av timmerhandlare Nils Bengtsson som hade sin rörelse inne på gården. Under årens lopp har det funnits många verksamheter i huset liksom i de båda gårdshusen. Även bostäder har funnits. Gårdsmiljön är dock inte intakt. En byggnad har rivits, och i denna hade det varit hållstall men också tidningstryckeri och hantverk. Under fem år i början av det förra seklet trycktes här Skåningen Eslöfs Tidning.
I gatuhuset tar museet i anspråk hela andra våningen, där det har varit bostadslägenheter, och den ena butikslokalen; den som ligger närmast banporten under järnvägen. I den lokalen fanns senast Linös färghandel och dessförinnan i tur och ordning H. Nilssons möbelaffär, Axel Gudmundssons speceri- och diversehandel samt Emil Engströms speceri- och diversehandel. Vidare disponerar museet den ena längan inne på gården. Båda längorna ingår i museet, men en är tillsvidare uthyrd till ett bokantikvariat. Apropå gatuhuset har hela andra våningen fått nya fönster, utformade som de ursprungliga korsformiga fönstren, och det har betytt ett väldigt lyft för hela huset. Museiföreningen har lyckats få tio fönsterdonatorer, vars namn finns på en liten platta intill respektive fönster.
Fastigheten Östergatan 5 förvärvades för ett antal år sedan av Eslövs kommun, och målet var att riva byggnaderna och därmed ge plats för en förbindelsegata mellan Östergatan och Badhusparken. I detaljplanen betecknades Östergatan 5 som ett rivningsobjekt. När Eslöfs museiförening bildades 1995, var ett av föreningens mål att skapa opinion för nya lokaler, där Eslövs historia bättre kunde exponeras. Den starka medlemstillströmningen påverkade de styrande i kommunen som ändrade sina ursprungliga planer. Fastigheten kunde räddas. Den omfattande ombyggnaden av de gamla husen inleddes 1999, och i mitten av juni 2000 lämnade byggnadsarbetarna Östergatan 5.
Huvudentrén till museet är från gården, dit man kommer via valvet som vetter mot Östergatan. Detta valv har fått tillbaka sin träport som fanns när huset byggdes 1892, låt vara i en ny version. Tillgängligheten för rörelsehindrade är bra. En ramp leder från gårdsplanen till entrén, där en hiss kan föra besökarna vidare. Renoveringen har också omfattat gården där den gamla asfalten har skalats av och ersatts med sten av olika slag samt planteringar. Ett vårdträd, en kastanj, har planterats på central plats. Längs gränsen mot huset för äldre och unga finns tre bohuslindar. Bänkar och trevlig belysning kompletterar, och allt sammantaget ger museet en fin gård. Man kan tala om en oas mitt i centrum.
Tillbaka