Välkommen till Kungsgården Husaby Enhörna


Denna sida kommer framöver att kompletteras och uppdateras.

Kungsgården Husaby Enhörna

Kungsgården nämns i skriftlig källa år 1276, i slutet av sin storhetstid.Den centrala delen av gården består av ”huvudplatån”, en kringbyggd gårdsplan med huvudbyggnad, kök och en mängd byggnader för olika ändamål. Eventuellt fanns här även ett försvarstorn. De bönder som brukade kungsgårdens marker bodde avskilt från huvudgården, på kullen bortom de två järnåldersgravfälten.Vid arkeologiska förundersökningar 1986-1989 påträffades lämningar av en vikingatida byggnad uppe på huvudplatån, vilket, tillsammans med gravfälten, visar att här funnits bebyggelse långt före kungsgårdstiden.

Fornlämningsområdet

Fornlämningsområdet ligger norr om Överenhörna kyrka. På gamla kartor är området för själva huvudbyggnaden utmärkt som ”Husby backe” och hade fornlämningsnummer ”Raä nr 61, Överenhörna sn”. Sedan Riksantikvarieämbetet moderniserade fornminnesregistret år, har området numera fyra beteckningar: L2013:867 (huvudplatån), L2013:866 (arrendebostaden), L2013:1491 (äldre järnåldersgravfält), L2013:1486 och L2013: 1487 (yngre järnåldersgravfält).


Gravfält från järnåldern

Image

Mellan de båda områdena med bebyggelselämningar ligger två järnåldersgravfält. Det övre/vänstra (L2013:1491) är äldre än det lägre/högra (L2013:1486/1487) gravfältet. I det senare finns en fin grav med kantkedja som är typisk för Folkvandringstid 375-550 e.Kr. Gravfält från järnåldern kännetecknas av gräsbevuxna låga högar, som ligger tätt och ibland överlappar varandra. Under järnåldern brändes den döde, askan samlades i en urna, som grävdes ner. Däröver lades en stenpackning och en hög skottades upp.

Järnåldern indelas i

Äldre järnålder som i sin tur indelas i:
Förromersk järnålder 500 f. Kr. - År 0
Romersk järnålder 0 - 375 e. Kr.    

Yngre järnålder som i sin tur indelas i:
Folkvandringstid 375 e. Kr. - 550 e. Kr. 
Vendeltid 550 e. Kr. - 800 e. Kr. 
Vikingatid 800 e. Kr. - 1050 e. Kr.


Det yngre gravfältet på slutet av 1980-talet.

Image


Foto: Arkeolog Bengt Elfstrand


Arkeologiska förundersökningar 1986-1989

Några medlemmar i Enhörna Hembygdsförening, David Thörnblom, Gunnar Wistedt och Ulf Lindahl, funderade på vad som dolde sig i kartans "fornlämning nr 61, Husby backe”. Hade det verkligen legat en husaby, en kungsgård, här på norra Enhörnalandet?Kontakter med Riksantikvarieämbetet och flera års förberedelser resulterade i tillstånd att under åren 1986-89 gräva några provschakt på olika ställen inom fornlämningsområdet. Syftet var att ta reda på om platån vid Mälarstranden hade varit kringbyggd, vilket forskning visat vara vanligt på andra kungsgårdar.

Vid den första besiktningen av området upptäckte arkeolog Bengt Elfstrand att de båda gravfälten och bebyggelselämningarna norr därom inte var registrerade. Noggrann kartering och fosfatanalys visade att fornlämningsområdet var betydande.Kristi Himmelsfärdsveckorna åren 1986-89, då hembygdsföreningens medlemmar och många andra intresserade grävde provschackt på olika platser inom området, gav spännande resultat.Fynden var visserligen inte så iögonfallande, men viktiga för dateringen av kungsgården.En liten glasflusspärla och stolphål i en byggnad var minst vikingatida – husbygården har med säkerhet haft föregångare, minst samtida med Birka.

Image


Kartan ritad av Riksantikvarieämbetet. (Siffrorna tillhör Riksantikvarieämbetets förteckning.)  

Kartan visar var de åtta provschakten S I – S VIII togs upp.Till höger om de två gravfälten från järnåldern och markeringen "gammal körväg" ligger själva kungsgården med byggnader runt en öppen plan. Byggnaderna är på kartan markerade med heldragna eller streckade linjer.

I schakt I hittades en eldstad och ”golv” från flera byggnadsstadier. Intill eldstaden låg en orange glasflusspärla. Dessa förekom redan under vendeltid (550-800 e. Kr.) före vikingatiden. Här fanns också foten av ett medeltida krus och ett mynt från drottning Kristinas tid. Dessa tre fynd visar att här bott människor i kanske mer än åtta århundraden.

Image

Foto: Arkeolog Bengt Elfstrand

Schakt II togs upp vid en stor grop i södra kanten av huvudplatån. Kanten visade sig vara en kraftig skalmur, uppmurad av stora stenar på två sidor och med fyllning i mellanrummet. Här gjordes ett udda fynd - ett fragment av en runsten låg i fyllningen. På ena sidan finns runorna ”alvda”, vilket kan vara namnet ”Halvdan”, men av runorna på andra sidan har experterna inte kunnat tyda någon begriplig text.


Den kraftiga muren gav upphov till schakt III för att se vart den tog vägen. Det visade sig att den fortsatte österut (till höger), men att en kraftig mur också fortsatte norrut. Detta indikerade att gropen omgärdats av murar. I botten fanns kol från en eldhärd daterad till 812-1049 e. Kr. Hade gropen varit en källare? Senare diskuterades om det kunde varit fundament till ett försvarstorn. Ingen ytterligare ledtråd finns för någondera teori.

Schakt IV togs upp på västra sidan av platån, norr om källaren/försvarstornet. Här fanns inga synliga lämningar. Redan efter avtorvningen (det översta grässkiktet) syntes svarta fläckar efter multnade stolpar. Efter att ha grävt ett av hålen ned till botten togs prov för C 14-analys, vilket gav resultatet att byggnaden var från vikingatiden.

Image

 Foto: Arkeolog Bengt Elfstrand

Norr om denna byggnad syns ett kraftigt spismursröse. En teori är att det kunnat vara gårdens bagarstuga. Det fanns på denna tid ofta en byggnad för varje ändamål.

Själva huvudbyggnaden är inte undersökt. Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att konstatera om det funnits byggnader runt hela platån. För detta ändamål förlades provschakten på platser där det inte fanns synliga lämningar. Huvudbyggnaden kan lätt anas genom den ansenliga kullen med spismursröse och en stor grop, som kan vara ett inrasat källarvalv. Vid den östra sidan finns en tydlig källarhals (källaringång), som kan ha varit sammanbyggd med nästa byggnad till höger, köket. Att köket legat här intill huvudbyggnaden stärks av den fosfatkartering som gjordes före förundersökningarna. Fosfatprover togs i ett rutnät över hela fornlämningsområdet och visar var animaliskt avfall hade förekommit. Avfall från köket kastades ut på ”komposten” utanför byggnaden.<

Kartan ritad av Riksantikvarieämbetet

Schakt V förlades intill den nutida vägen till Horn. Här någonstans gick strandlinjen under kungsgårdstiden. (Den exakta vattennivån i Mälaren under medeltiden är nu (2022) under diskussion i forskarkretsar, så vi nöjer oss med att dagens åkrar nedanför Husby backe låg under vatten).
Eftersom terrängen inte är så brant just vid schakt V, undersöktes ett litet ”hamnläge”.

Image

Undersökningen visade att en hel del ”sopor” dumpats här, men att de var överlagrade av ny sand. Här syntes alltså spår av den transgression som man vet förekommit.(Transgression = vattennivån stiger igen efter att den sjunkit genom landhöjningen.)Lite längre bort finns rensade ”rutor”, båtlänningar eller naust, för uppdragning av båtar. De är markerade som tre inbuktningar norr om gravfältet mitt på kartan ovan.Om dessa varit överbyggda (båthus), som på Adelsö/Hovgården, är inte känt, då de inte är undersökta.Längst till vänster på kartan ligger kungsgårdens ekonomibyggnader med arrendeböndernas bostad.Schakt VI löper lodrätt från spismursröset (vid nr 58) ned till källaren (vid nr 59).Här hittades bland annat den medeltida söljan. Inga fynd senare än från medeltiden fanns här, vilket betyder att ingen bodde här senare än tidigt 1500-tal. (Medeltiden anses sluta år 1520.)Schakt VII och VIII togs upp på avsatsen nedanför huvudbyggnaden. Här hade gårdens smedja haft sin plats. Det fanns gott om slaggrester i marken.

Sammantaget visade undersökningarna att huvudplatån omgärdats av byggnader, en disposition som påminner om en annan kungsgård, som undersöktes ungefär samtidigt, Signhildsberg, eller Fornsigtuna som den också kallas.


Fynden

Fynden från undersökningarna kan dateras från vikingatid (ca 800-1050 e. Kr.) och fram till 1650.I alla provschakt fanns tegel, men bara i små bitar. Eftersom inte en enda hel tegelsten hittades, kan man dra slutsatsen att allt användbart byggnadsmaterial togs tillvara och användes på annat håll, troligen till det nybyggda Ekensberg 1648 (se nedan om Husaby Enhörnas vidare öden).

Benbitar (matrester) fanns i, eller intill, alla bostadshus; ca 9 kg överlämnades till osteolog en Sabine Sten för analys.

Krukskärvor av svartgods hittades i nästan alla schakt. Svartgods framställdes under järnålder-tidig medeltid, där den syrefattiga bränningen i en täckt grop eller i en sluten ugn gjorde godset svart. Denna typ av keramik har slaviskt ursprung och var då ofta drejade med fint vågbandsmönster. När brännmetoden kom till Norden var keramiken ofta tummad och vågbandsmönstret inte lika elegant utförd. Svartgodset på Husby backe var av inhemsk tillverkning.I och med att tillverkningen ersattes av rödgods i början av 1200-talet, använder arkeologerna skärvorna för att tidsbestämma anläggningar. Glaserat rödgods hittades på huvudplatån, dit bönderna flyttat på 1500-1600-talen.Exempel på oglaserat rödgods är våra vanliga blomkrukor.

Till de medeltida fynden hörde en sölja av järn, en bärnstenspärla, brynen, ringspänne av brons, mungiga, hästsko och en kniv.

Teckningar: Riksantikvarieämbetet

Image


Bild 1, vänster
Del av medeltida hästsko, mungiga och knivar,

Bild 2, mitten
Fot av medeltida krus                                                  
den vänstra kan vara vikingatida.

Bild 3, höger
Sölja och ringspänne, båda medeltid


Osteologisk analys

Något om hur man levde på husabytiden får man veta genom resultatet av den osteologiska analys, som utfördes av antikvarie Sabine Sten. Osteologi är läran om skelettet och genom att undersöka alla benrester vi fann, ca 9 kg, kan man få en liten aning om livet på gården.Nio kilo är inte mycket i detta sammanhang, men vi grävde inte heller på de ställen där man förmodligen kastat ut mat- och slaktavfall.Av de relativt få ben som påträffades kunde osteologen dra slutsatsen att gården varit självförsörjande på animalieprodukter. Finner man relativt fler ben från köttiga delar på djuret, kan man dra slutsatsen att man köpt kött för konsumtion. Om istället ben från köttiga delar saknas i förhållande till magrare delar, födde man upp djur för slakt och avsalu. På Husaby Enhörna hade man varken köpt eller sålt kött, som det förefaller av benfynden.Ben av nötkreatur, får, svin och tamfågel (höns och gås) hittades, liksom ben och fjäll från gädd-, abborr- och mörtfiske i Mälaren.

Av skogens villebråd fanns bara ekorrben, vilket visar att man säkert handlade med ekorrskinn. I Svealand var ekorren fridlyst under vissa månader för att skydda tillgången på de eftertraktade grå vinterskinnen, som i preparerat skick kallades ”gråverk” och var en betydande handelsvara.

Image

Foto: Göran Ekström


Välkommen att besöka utgrävningsområdet vid Husby backe. Stigar leder runt i området och informationsskyltar beskriver de olika utgrävningsplatserna. På sommaren kan du få sällskap av våra mycket sociala gräsklippare som gärna vill bli klappade.


Kungsgård och husaby

Beteckningarna ”husaby” och ”kungsgård” användes samtidigt under medeltiden. Husabyarna behöll ibland namnet även sedan husabysystemet avvecklats i slutet av 1200-talet. ”Kungsgård” levde kvar och utvecklades av Gustav Vasa som benämning på avelsgårdar. Dessa kungsgårdar kan ha gamla ”husabyanor”, men ofta är det andra storgårdar som utvecklats vidare.

Husabyarna var stödjepunkter och uppbördscentra för kungamakten i Sverige, Norge och Danmark.De svenska husabyarna tillhörde Uppsala öd (öd = rikedom), ett godskomplex som följde med kungaämbetet. Kungen fick endast disponera avkastningen, inte sälja husbygårdar eller på annat sätt minska avkastningen.Husbygården hade i sin tur flera underlydande gårdar, vars avkastning också ingick i systemet.Uppsala öd har tidigmedeltida anor med förhistoriska rötter. Förutom att vara boställe åt kungen vid hans resor i landet, var husbygårdarna också produktionscentra av förnödenheter för kungamakten, administrativ enhet och markering av kungamaktens närvaro i bygden samt bas för områdets försvar i orostider.

I Sverige fanns ca 70 husabyar, de flesta i Mälardalen. De lågt alltid strategiskt placerade: Husaby Enhörna låg vid en vik i skydd av en bergig udde (Lurberget). Många forskare har diskuterat, och är oense om tidpunkten för husabyarnas tillkomst, men alla är överens om att de spelat ut sin roll under slutet av 1200-talet, så även Husaby Enhörna.År 1276 verkställde kung Magnus Ladulås sin avlidne broder Eriks testamente genom att låta biskop Anund i Strängnäs få disponera intäkterna från Husaby Enhörna med underliggande gårdar.Några år senare köpte biskopsstolen Husaby Enhörna (biskopsstolen = dagens stift).


Husbygårdarnas funktion

Husbygårdarna var oftast strategiskt placerade på väl valda platser. Några bevakade viktiga farleder som Adelsö, Fornsigtuna, Munsö, Hundhamra med flera, och andra, som Husaby Enhörna, var placerade där ett vattendrag rann ut i ett större vatten, där Svinnegarn, Husby Lyhundra och Husby Bro är några andra exempel.Husabyarna i Mälardalen var placerade med jämna avstånd från varandra, en i varje hundare.(Hundare är en vikingatida/tidigmedeltida administrativ indelning i distrikt som har samband med Ledungsflottan. Se vidare nedan.) De ingår i ett genomtänkt försvarssystem, där ledungsflottan ochäven fornborgar ingår.

Med sitt läge vid farleden, och närheten till Birka, kan man förmoda att Husaby Enhörna haft en funktion inom sjöförsvaret. Gården låg undanskymd i en djup vik och syntes inte från Södra Björkfjärden och fartyg kommande från Södertäljehållet.Rester av piranläggningar, både vid Horns brygga och ute på Hamnskär tyder på att större samlingar fartyg förmodligen kunnat finnas här samtidigt.

Image

Husaby Enhörna ligger inom det prickade området vid 61.Ekonomisk karta, Lantmäteriet


Fornborgar

Fornborgarna indelas i farledsborgar och tillflyktsborgar efter sin funktion och placering i landskapet. Intill Enhörnalandet finns tvillingborgarna i Viksberg vid farleden norrut mot Björkfjärden. Utsikten från dessa är inte imponerande, men här finns vikar som kan dölja en försvarsflotta för annalkande fiender söderifrån. Väl uppe vid Slandön ligger en öborg på Högholmen och på Enhörnas fastland ligger Bastmoraborgen.

Image
 
 
 
 

Foto: Sten Ekvall

Högholmen. På berget ligger öborgen som bevakade inloppet till Björkfjärden tillsammans med fastlandsborgen i Bastmora. Den ligger i linje med Högholmens högra del.

Om ledungsflottan spärrade farleden här, fanns två borgar att ta skydd under, om fienden var övermäktig. Borgarnas manskap hade stort övertag, då de kunde skjuta mycket längre med sina bågar nedåt än eventuella fiender som måste skjuta uppåt.Även i Gripsholmsviken finns farledsborgar – öborgen på Kalvsundsholme, en borg på Obygdön och två på andra sidan viken i Toresunds socken.Tvärs över Enhörnalandet ligger tre inlandsborgar, Morlöt i väster, den stora Hammarbyborgen mitt på halvön och Varnebyborgen i öster, ingen av dem är undersökt. De två senare kan tänkas ha bevakat landsvägen mellan Tuna (vid Ytterenhörna kyrka) och husabyn. Morlöt, som på vikingatiden låg betydligt närmare vattnet, kan ha ingått i sjöförsvaret i Gripsholmsviken.

Minnen av det forntida försvarets yttersta utposter utgörs av ortnamn på ”böte”. Vårdkasetermen ”böte” avser hög ved eller timmer. Från bötesbergen på östra Åland kunde bud spridas på en natt till Uppland och Mälardalen. I detta sammanhang bör flera av fornborgarna i Enhörna med omnejd ha nyttjats för vårdkasar trots att ingen har namnet ”böte”.Med tanke på fornborgarnas roll i sjöförsvaret och kungsgårdarna i Enhörnas omedelbara närhet, kan konstateras att det bör ha funnits ett fullt utvecklat och även effektivt sjöförsvar under vikingatid.

Image

Fornborgar i Enhörna med omnejd.        Kartan ritad av Riksantikvarieämbetet


Ledungen

Enligt tidigare forskning hade ledungen rötter långt tillbaka i forntiden. Nutida arkeologer och medeltidshistoriker menar istället att ledungsorganisationen tillkom senare (Wikipedia 2022).Även ledungsorganisationen i sig är föremål för diskussioner mellan olika åsikter.

Hundaret, en husabys administrativa område, var indelat i 4 fjärdingar, som skulle utrusta varsin snäcka (ledungsskepp). Fjärdingarna var i sin tur indelade i 12 hamnor.Ett antal gårdar på bygden utgjorde en hamna, en form av tidigt försvarssystem.Varje hamna sände en man med vapen och proviant till ledungssnäckan när ledung utlystes (ledung = krigståg till sjöss). Han intog sin plats som roddare vid ett bestämt årfäste (hamna anses betyda årtull) och skulle vara utrustad med folkvapen (svärd eller yxa, järnhatt och sköld, brynja och båge med tre tolfter pilar) och proviant, skeppsvist (kornmjöl, fläsk och smör), för 8 till 16 veckor.

Image

Foto: Inga Ekvall        Hå.     Årtull så som den beskrivs på ledungsskeppen.            
Kopia av medeltida båt i Beckholmssundet, Stockholm.

Ett sådant årfäste var tillverkat av en vinkelböjd tallgren och kallades på fornsvenska för ”hå”. Jämför årtullens utseende med en hajfena. I Halland kallas pigghaj för hå. Ishaj eller Grönlandshaj kallas också ”håkärring” på västkusten.I medeltida dokument talas om byar som låg till ”hå och hamna”. Dessa byar skulle då tillhöra  det vikingatida försvarssystemet. Med på skeppet fanns kanske också en bryte som ansvarade för kosthållning och matlagning (han ”bröt” brödet), möjligen kom han från hundarets husaby, där kanske skeppen normalt låg skyddade.

Ledungen genomgick under 1200-talet en organisationsförändring, som gjorde att den fick mindre betydelse inom totalförsvaret till förmån för landtrupper, som organiserades efter 1280. Ledungsplikten, att utrusta en man till skeppet, kunde så småningom ersättas med pengar till försvaret, för att ännu senare utvecklas till en allmän skatt, ledungslame, en av våra äldsta skatter.


Husaby Enhörna före kungsgårdstiden

De två gravfälten från järnåldern och fynden från tidig vikingatid berättar att här bott människor långt före den kristna tiden. Vattennivån var högre och fartyg kunde lätt ta sig fram ända ner till Hammarby. Byar, vars namn slutar på -by och -sta anses ha rötter i järnåldern. Vid den djupa viken söder om husaby ligger byarna Skälsta och Hammarby, se kartan ovan. Ytterligare söder därom ligger Nöttesta och Gransta. Kanske grundlades de då vattennivån gick ännu högre. De var då lätta att nå sjöledes.Husaby Enhörnas föregångare bör ha legat på samma plats som husbygården, då den var särdeles väl vald för att ha kontroll över vad som rörde sig på vattnet innanför Lurberget.På en vikingatida stormansgård fanns ofta en hallbyggnad belägen på en höjd med vid utsikt.

Image


Om man tittar närmare på höjden under dagens ”ruinkulle”, kan den vara ”konstgjord” och man kan ana en uppfartsramp från sydost.

När hallbyggnaden försvann och när husabyns huvudbyggnad med spismur och källare kom till, vet vi ingenting. Kanske finns några ledtrådar bevarade under jord.


Husaby Enhörnas historia

När Husaby Enhörna blev en kungsgård är dolt i historiens dunkel, men år 1276 är gården första gången nämnd i skriftliga källor. I Svenskt Diplomatariums Huvudkartotek (SDH, nr 998) finns ett pergamentbrev, skrivet på latin av kung Magnus Ladulås, daterat i Norrbyås (i Närke) 3 jan 1276.

Image


Magnus med Guds nåde svearnas konung, sänder alla som får se föreliggande brev hälsning i Herren. Med innehållet i detta brev förklara Vi för Eder alla, att Vi på grund av Vår käre framlidne broder, svearnes hertig Eriks testamente överlämna gårdarna Nalavi i Närke och Husaby i Enhörna med alla landbor och allt deras övriga tilliggande, både i löst och fast, till den vördnadsvärde fadern herr Anund, biskop i Strängnäs, för övervakning; under bestämd föreskrift, att ingen skall företaga sig att på något sätt hindra eller i något hänseende illvilligt störa hans åtgärd beträffande förutnämnda ting. Ni skola veta, att om någon företar sig handla emot denna Vår befallning, skall han ej undfly sträng kunglig hämnd. Givet på ön Norrbyås, Herrens år 1276, på evangelisten Johannes åttondag.

I brevet verkställde kung Magnus sin broder Eriks önskan att överlämna intäkterna från gårdarna Nalavi i Närke och Husaby i Enhörna (och deras underlydande gårdar) till Biskop Anund i Strängnäs. Detta var ett tack till biskopen för att kyrkan stött bröderna i kampen om kungamakten mot deras äldre bror Valdemar. Magnus och Erik besegrade kung Valdemar i slaget vid Hova år 1275.


Kungamakten i Sverige på 1200-talet

Efter en lång period av maktkamp mellan den sverkerska ätten (Östergötland) och den erikska ätten (Västergötland), där företrädare för dessa släkter alternerade som kung över det dåtida Sverige, övergick makten år 1250 till den sedan två år utsedde riksjarlen Birger Magnusson, i historien kallad Birger jarl.

Birger tillhörde Bjälboätten med säte i Östergötland. Han var son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva. Om Ingrid Ylva finns många historier och sägner, hon lär ha inrett ett rum åt sig i Bjälbo kyrktorn, numera kallat ”Ingrid Ylvas kammare”. Om hennes make Magnus Minnesköld (även kallad Minnisköld eller Månesköld) finns inte många säkra uppgifter. I Jan Guillious populära romaner om den fiktiva personen ”Arn Magnusson” förekommer Magnus Månesköld som far till Arn.

Birger jarl hade i första giftet åtta barn, där sönerna Valdemar och Magnus båda blev kungar.Valdemar besegrades i slaget vid Hova i Tiveden år 1275 av sina bröder Magnus och Erik.Magnus utropades till kung och Erik efterträdde honom som hertig över Närke och Södermanland.Hertig Erik dog redan samma år i en muskelsjukdom och i sitt testamente gynnade han Strängnäs stift, som hans hertigdöme tillhörde.


Magnus Birgersson

Magnus valdes till kung efter slaget vid Hova år 1275. I historieböckerna kallas han Magnus Ladulås. I Alsnö stadga år 1280 fastställdes regler för ”gästningen”, sedan den börjat missbrukas. Herremännen uppmanades (mot vite) att sluta våldgästa bönderna. Detta satte därmed ”lås för bondens lada”.Gästningen hade gamla anor och innebar att kungen med följe och av kungen utsända män hade rätt att få uppehälle hos bönder vid sina resor genom landet. Även andra ”stormän” utnyttjade gästningen före 1280. Tillnamnet ”Ladulås” nämns först ca 120 år efter kungens död år 1290 och var alltså inte i bruk under hans levnad. En annan teori är att Magnus även hette Ladislaus, en latiniserad form av namnet Vladislav, som kunde härröra från Magnus´ mors slaviska släktingar.

Om Magnus Ladulås (eller någon tidigare kung) någonsin besökte Husaby Enhörna vet vi inte. Kungarna reste runt i sitt rike och styrde genom skrivelser och brev och då inget brev är utfärdat på Husaby Enhörna finns inget bevis på att de besökt denna kungsgård.Även om kungarna Valdemar och Magnus aldrig besökte Husaby Enhörna var de inte långt borta.Kung Valdemar, som var förtjust i lyx och överdåd, påbörjade skrytbygget Alsnö Hus, vilket sedan färdigställdes av kung Magnus. Här vistades Magnus Ladulås bevisligen år 1280, då Alsnö stadga fastställdes. Förutom gästningen avhandlades hur försvaret skulle organiseras. Redan tidigare hade troligen högt uppsatta personer beviljats skattefrihet mot att de ställde upp med häst och rustning, men nu formaliserades det världsliga frälset.Ruinen av Alsnö hus ligger inte långt från Adelsö kyrka, på höjden mellan kyrkan och ångbåtsbryggan.


Husaby Enhörna under senare tid

Om hur de två hundra åren som kyrkligt gods tedde sig på Husaby Enhörna, finns inga uppgifter. År 1527 drog kung Gustav Vasa in alla kyrkliga gods till Kronan. Arrendebönderna flyttade till huvudplatån, där de bodde fram till mitten av 1600-talet. I fogderäkenskaper och i förteckningar över Älvsborgs lösen nämns bönder i Husaby.”Älvsborgs lösen” är benämningen på skatt som samlades in två gånger.Efter krig mot Danmark ålades Sverige, i freden i Stettin år 1570, att betala 150 000 riksdaler silvermynt för att få fästningen Älvsborg (i Göteborg). Efter ytterligare krig med Danmark beslutades i freden i Knäred år 1613 att Sverige åter skulle betala för att få fästningen, denna gång en miljon riksdaler silvermynt.

År 1648 förlänades Husaby Enhörna till underståthållaren i Stockholm Bengt Ekehjelm. Han hette Bengt Baaz innan han adlades Ekehjelm för sina insatser som lärare till den blivande kung Karl X Gustav (kung i Sverige sedan drottning Kristina abdikerat år 1654).

Bengt Ekehjelm valde en ny plats för sin herrgård, dagens Ekensberg. Troligen var husbygården så förfallen att det ej lönade sig att restaurera den, men man tog säkert vara på allt byggnadsmaterial ovan jord. Det finns inga synliga rester kvar av bebyggelsen på husabyområdet.

Bengt Ekehjelm ombildade gården till säteri år 1649, vilket innebar skattefrihet mot att gården var ståndsmässigt bebyggd.Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes av landshövding Mikael von Törne åren 1789-90.

Image

Lantmäteristyrelsens arkiv

Lantmätaren Hans Ranies karta över Ekensberg 1689. Här finns ingen notering om kungsgården Husaby Enhörna.


Vill du veta mer om Kungsgården och utgrävningen så läs vår populära bok ”Kungsgården Husaby-Enhörna” som finns att beställa under fliken butik.

Image

Beskrivning: Husabyboken

 

Förening:

Enhörna Hembygdsförening

Skapad av: Juha Nyberg (2018-11-28 20:08:39) Kontakta föreningen
Ändrad av: Juha Nyberg (2022-09-14 23:34:39) Kontakta föreningen