På fastigheten Eke Smiss 2:1, nära stranden. Fornlämning RAÄ nr 99:5, L2019:1743. (Fornlämningen är registrerad 1977 som stensättning L1977:6139-6141). Ligger i området innanför fiskeläget Bybod.
Utgrävning 2019 (Bokor and Carlsson 2020)och 2020 (Bengtsson and Carlsson 2020).
Vid vägen ner till Bybod, inte långt från stranden fanns flera husgrunder. Två av dessa grävdes delvis ut 2019. I den ena, som låg längs den nya vägen ner till Bybod upptäcktes flera härdar. En härd inne i huset med kol och enstaka djurben daterades till 600-talet e.Kr., alltså järnålder, Vendeltid. I en härd på utsidan invid östra muren daterades kolet till slutet av 600-talet eller början av 700-talet e.Kr. (Vendeltid).
En tredje härd låg omedelbart på insidan av skalmuren och i hörnet mot en tvärgående mindre mur. Beskrivs som ”… ett rundat stolphål, 0,6 m i diameter där flera stödstenar var kraftigt eldpåverkade och spräckta. Skörbrända stenar i västra hörnet mellan skalmuren och mindre väggen. Jorden var mörk. Kol och enstaka benbitar. Grävt ner ca 20 cm. Kolprov taget.” (s. 86). I rapporten tolkats det alltså som ett stolphål med kol från en nedbränd stolpe. Den mycket kraftiga värmepåverkan som ses på stenarna talar dock mer för att det varit en intensiv eldning under längre tid i den djupt liggande härden. Det kan ha varit en ugn för järnframställning, en blästerugn. I rapportens sammanfattande beskrivning har det tillkommit uppgifter: ”Stolphålet var tämligen djupt, ner till ca 0,4 meters djup och innehöll rikligt med kol, där vissa delar var mer eller mindre halvbrända” (s. 29). De uppgifterna stämmer inte med en blästerugn. Dock tveksamt att det stått en stolpe i det 0,6 m breda hålet. De mycket stora stolparna till ”tornet” hade hål som var 0,35 m breda. Den forntida järnframställningen från till exempel myrmalm skedde vid hög temperatur genom eldning med träkol i blästerugnen, som kunde vara kallmurad och mer eller mindre nedsänkt i ett schakt. Den var öppen upptill och hade avtappning av slagg nertill. En bit ovanför botten tillfördes luft från blåsbälg. För att skydda blåsbälgen för den intensiva hettan från ugnen blåstes luften in genom ett litet hål i en skyddande sten, ett blästerskydd. Datering av kolet i den djupa härden gav det överraskande resultatet 1222 - 1284 e.Kr., således tidig medeltid. Husets två övriga härdar daterades till 600- och 700-talen. Att det förekommit verksamhet i området så sent som på 1200-talet styrks av fynd som gjorts vid utgrävningarna 2020 på andra sidan vägen till Bybod där man fann flera lerkärl av Östersjötyp, det yngsta daterat till 1200-talet (Roslund 2001). Inne i huslämningen var det relativt fyndfattigt och inget kulturlager som tydde på att man bott här under någon längre tid. Man fann bitar av ben, både bränt och obränt. Ben har haft användning vid järnframställning och smide (Gansum 2004, Widerström 2018). Man fann en skiva av sandsten med ett centralt borrat hål (fig.96, s.90). Den var 82x51 cm stor och 5 mm tjock. Den har i rapporten tolkats som nätsänke, men de typiska nätsänkena brukade inte vara av sandsten och formen och placeringen centralt av hålet är inte heller typiskt. En annan tolkning är att det kan ha varit ett blästerskydd. Exempel på nätsänken av sten ser man på bild från Hembygdsmuseet. Man fann också ett litet bronsföremål som bedömdes vara en pincett. En pincett med mycket brett grepp. I andra änden av föremålet ser det ut att vara ett par böjda hakar ut från skaftet. Kan eventuellt passa för att hålla fast ett kärl med utåtsvängd kant, vilket liksom för pincettfunktionen kan behövas om kärlet är varmt. Det skulle då alltså ha funktioner som en degeltång. Bland kolet i härden utanför väggen fann man ett litet bronsföremål, på bilden konvext kupigt på ett kort skaft. I fyndlistan benämnt beslag, men i rapporten bedömt som troligen del av smycke. En alternativ tolkning är liten skopa. De vid Bybod lägst belägna slipstenarna, ca 2 m över nuvarande strandlinje, har nog legat ovanför och mycket nära strandlinjen på 1100- och 1200-talen. Om man tittar på ”Strandförskjutningskurva för Fröjel” ser man att strandlinjen under 1100-talet bör ha legat mellan 0,5 och 1,9 m högre än den nuvarande, så de sliprännorna på stenarna kan ju ha tillkommit på 1100- eller 1200-talet. Ytterligare ett tecken på verksamhet kring 1200-talet, i synnerhet smidesverksamhet.
----------------------------------------------------------
Bengtsson, F. and D. Carlsson (2020). Arkeologisk forskningsundersökning RAÄ Eke 95/98, RAÄ Eke 99, RAÄ Eke 100. Rapport Arendus. Visby. 34.
Bokor, L. and D. Carlsson (2020). Arkeologisk forskningsundersökning Gudings slott, RAÄ Eke 49, RAE Eke 99, RAE Eke 101.: 125.
Gansum, T. (2004). "Role the bones - from iron to steel." Norwegian Archaeological Review 37(1): 41-57.
Roslund, M. (2001). Gäster i huset. Kulturell överföring mellan slaver och skandinaver 900 till 1300. Lund, Vetenskapssocieteten i Lund.
Widerström, P. (2018). Tune vid Stora Törnekvior - En upptäckt i Visbys omland. Spåren av det förflutna - centrala arkeologiska platser på Gotland. C. Emdén. Visby, Gotlands Museum Fornsalens förlag. 90: 78-91.