Anders Fryxell


ANDERS FRYXELL 

(1795-1881)

En biografi över författaren, akademiledamoten, professorn m.m.

 

 

Föräldrarna 
Föräldrarna var kyrkoherde Mathias Fryxell, född i Karlstad 1751 och hans hustru Eva Lovisa Ekman, född i Åmål 1768. De flyttade in som nygifta i Edsleskogs prästgård 1792. Eva Lovisa var dotter till borgmästaren i Åmål, commercerådet Anders Ekman (död 1791) och hans maka Sara Margareta Askbom.

   Mathias Fryxell efterträdde den sedan 1790 avlidne ”lärde doctorn och probsten” Anders Sörström och han kom att tjänstgöra i Edsleskog fram till sin död 1817. Hans änka Eva Lovisa fick två ”nådaår” på prästgården. Hon flyttade därefter 1819 med hemmavarande barn till kronoskattehemmanet Hult, som blev hennes änkesäte fram till 1823. Hon återvände då till Åmål, där hon insjuknade allvarligt i början av 1824 och avled den 24 mars samma år. Hennes stoft fördes upp till Edsleskog och hon begravdes vid sin makes sida den 21 april. Här vilade också dottern Christina Engel som endast blev 2 år gammal.

Den enkla gravstenen, som på Edsleskogs gamla kyrkogård är rest alldeles bakom kyrkoherde Carlkvists mer monumentala gravvård, bär på ena sidan inskriptionen:

Stilla ock mitt stoft må gömmas
i den tysta jordens famn;
den plats av världen glömmas
där jag vilar utan namn.
Rum och namn väl Herren känner
när han ropar sina vänner 
 
 

 

Anders

Sonen Anders föddes natten till den 7 februari 1795 och blev den förste i raden av sex barn. Han uppges ha fått en lycklig barndom med kärleksfulla föräldrar, vilka tidigt upptäckte hans begåvning som bl. a. yttrade sig i stor vetgirighet.

Sin första undervisning fick han av pastorsadjunkten Carl Svensson, en 31-årig bondson från Fröskog, som förutom sin tjänst som hjälppräst samtidigt skulle vara informator åt Anders - men redan vid 10 års ålder, hösten 1805, skickades Anders på internat till Karlstad, där hans farbror Axel Fryxell var lektor vid gymnasiet. Fortsättningsvis vistades han således i Edsleskog endast under ferierna och så länge föräldrarna fanns kvar.

Efter studentexamen i Karlstad 1813 fortsatte han studierna i Uppsala Academie. Dessa studier varvade han med tjänst som lärare i Stockholm och den 9 juni 1819 fick han sitt betyg och blev filosofie kandidat. Han hade då också begärt ett rekommendationsbetyg till biskopen i Karlstad där han ville bli prästvigd.

Hemresa, jakt och prästvigning

Sin första hemresa - efter sin mor, änkan Eva Lovisas inflyttning på Hult - startade Anders Fryxell från Stockholm med hästskjuts en septemberdag 1819. Han tog omvägen över Uppsala för att uppsöka bekanta och några av sina lärare, däribland professor Erik Gustaf Geijer. Efter några dagars uppehåll fortsatte han rakaste vägen till Karlstad, dit han anlände efter två dygns resa. Här stannade han upp en tid för att som ett led i sin prästutbilding förbereda en provföreläsning inför biskop Bjurbäck. Denna provföreläsning bestämdes till den 20 oktober och under mellantiden hann Anders sticka emellan med ett efterlängtat besök i Edsleskog. Han anlände till Hult den 8 oktober och Karin Fryxell skriver: Det kändes underligt för honom att passera prästgården, som varit hans barndomshem. Han måste fortsätta vägen framåt ett bra stycke till, mot Edslans sydspets - svänga av mot sydväst uppför den långa, dryga backen - upp till Hult. 

Här fick således Anders äntligen återse sin familj, men denna höstkväll kom också att bli den enda där hela familjen var samlad, för redan följande morgon skulle bröderna Fredrik och Olof resa till skolan i Karlstad.

Följande söndag, som var den 10 oktober, bevistades högmässan i kyrkan och därefter kom prosten Hammargren och kapten Gyllenspetz på Käppenäs med sina familjer till Hult på middag. Måndagen den 11 oktober stannade man hemma i lugn och ro, men på tisdagen var det bjudning hos länsman Borgstedt på Näs.

På onsdagen kom morbrodern, fältcommissarien Bengt Ekman från Åmål på besök, vilket särskilt gladde Anders, då han därmed fick en god jaktkamrat. De försatte inte tiden, utan hela förmiddagen jagade de åt Görudstrakten och på fredagen åt Mörkerud till, i de branta slänterna ner mot Edlans södra ände - och deras jakthund var en tik som hette Fasa.

Måndagen den 18 oktober 1819 lämnade Anders Fryxell Hult och återvände till Stockholm. Vid den här tidpunkten arbetade han med teaterstycket ”Vermlandsflickan”, där ”Ack, Värmeland du sköna...” skulle komma att ingå. 

Den 3:e juni 1820 prästvigdes han i Karlstad och därefter for han åter hem till Edsleskog, dit han anlände den 9:e samma månad och där han kom att stanna kvar till i början av augusti.

 Skrev svensk språklära

I maj 1821 promoverades Anders Fryxell i Uppsala till filosofie magister. Han fick tjänst som lärare vid Maria skola i Stockholm och 1828 blev han dess rektor. Han hade ett stort intresse för svenska språket vilket ledde till att han skrev en språklära, som länge var den enda handledning som fanns.

Efter prästvigningen skulle det dröja tre år innan han återvände till Edsleskog - och detta i samband med systern Ullas bröllop. Han anlände till Hult sent på kvällen den 18 juni 1823 och tyckte det var ofattbart att endast varit hemma tre gånger på sex år. Men nu skulle han ta skadan igen och stanna i två månader.

Den 22 juni vigde Anders Fryxell i Edsleskogs kyrka systern Ulla med Jonas Stenbäck från Steneby och vid altartjänsten medverkade prosten Hammargren, som också höll predikan. Enligt kortfattade anteckningar i almanackan tycks bröllopet ha varat i dagarna tre.

Även denna sommar for Anders omkring och hälsade på hos vänner och bekanta. Den 4 juli besökte han familjen Uggla på Svaneholm, och den 5:e for han till Steneby på besök till sin syster och svåger och där blev det följande dag kalas.

Den 9 juli besöktes Lästvik och den 10 Christineberg och efter denna rundresa återvände Anders till Hult.

Giftermål

Anders måste vara tillbaka i Stockholm senast den 24 augusti då höstterminen började den 25:e. Han tog god tid på sig och startade från Hult redan den 7 augusti. Den här gången tog han vägen över Vänersborg och färdades via Västergötland upp mot Närke, där han stannade till hos sin moster och hennes familj på Öfversta gård utanför Hallsberg.

Han hade även besökt många andra bekanta under resan och han anlände inte till Stockholm förrän den 22 augusti.

I familjen på Öfversta fanns dottern Julie Lagergren - kusin till Anders. Tycke uppstod och i juni 1825 gifte de sig i Hallsbergs nybyggda kyrka.

I familjen föddes 7 barn.

Europaresa

Efter moderns död 1824 skulle det dröja elva år innan han återsåg hembygden. I slutet av april 1834 startade han en forskningsresa i Europa som skulle vara i c:a 11 månader. Han åkte till Köpenhamn och vidare genom Tyskland, Österrike, Belgien och Holland. Ett av syftena med resan lär ha varit att söka efter handlingar som de katolska prästerna tagit med sig då de lämnade Sverige i samband med reformationen 1527.

Under sista delen av hemfärden besökte han sin syster Ulla och hennes familj i Steneby och den 25 mars 1835 anlände han till Edsleskog, där han besökte sina föräldrars grav. Efter övernattning på prästgården, fortsatte han redan nästa dag sin resa mot Stockholm.

Akademiledamot

År 1836 bröt Anders Fryxell upp med familjen från Stockholm och flyttade till Sunne, där han fått tjänst som kyrkoherde.

Han blev en gärna sedd gäst på Mårbacka och Selma Lagerlöf beskriver honom som ”den gode prosten i Bro” (= Sunne i ”Gösta Berlings saga”).

I Mårbacka står f. ö. i dag ”prostinnesoffan”, som fanns i Sunne prästgård under Anders Fryxells tid. Soffan lär har fått sitt namn p. g. a. att ”sju frodiga prostinnor” fick plats intill varandra.

Anders Fryxell förbindelser med Stockholm var dock inte brutna. År 1840 invaldes han på stol nr 1 i Svenska Akademien efter psalmdiktaren J. O. Vallin, som avlidit året innan och 1845 blev han teol. dr. och fick senare också professorstitel.

Det hände att han råkade i polemik med sina litterära meningsmotståndare och i den populärvetenskapliga boken ”Hundra år i ord och bild” utgiven 1899, ges följande exempel:

Genom sitt oförfärade uttalande af sina ofta något ensidiga åsikter råkade Fryxell åtskilliga resor inveckla sig i både skarpa och lifliga litterära fäjder; bland hans mest bekanta polemiska inlägg märkas hans uppträdande mot Geijer i skriften ”Om aristokratfördömandet i Sverige” samt hans utfall mot Bellman under hans senaste lefnadsår och hans inlägg i den med anledning däraf förda, synnerligen hetsiga polemiken. Fryxell utvecklade äfven på 1820- och 30-talet en ifrig och gagnelig verksamhet såsom pedagog.

Skrev svensk historia

Sin största insats gjorde han som historieförfattare och blev som sådan mycket populär. Under hela 56 år skrev han ”Berättelser ur svenska historien till ungdomens tjänst”, som kom ut i 46 delar.

Om detta skriver senare August Strindberg i ”Svenska folket”:

Geijer har verkat genom den minoritet, som kallas den akademiska ungdomen... under det verkan av Fryxells skriftställeri blivit ofantligt mycket starkare därigenom att han vänt sig till hela nationen, lärd och olärd, hög och låg, och inte minst därför att hans författarskap sträcker sig ut 30 år efter det avgörande året 1848 då Geijer redan avslutat sin jordiska bana.

 Senare skriver Vilhelm Moberg:

Den svenske mästaren är knappast läst av någon längre, tyvärr. Det är Anders Fryxell, som under loppet av 56 år skrev ”Berättelser ur svenska historien till ungdomens tjänst” i 46 delar... Han berättade enkelt, klart och livfullt och därför lyckades han - bättre än alla fackmän - få svenskarna att läsa sin egen historia. Han erkändes inte som en verklig vetenskapsman, men hans verk reste frågor och problem, som tvingade fram  nya undersökningar med nya resultat. Hos honom hämtade August Strindberg och Verner von Heidenstam större delen av källmaterialet till sin historiska diktning...

Återbesök?

Hur ofta Anders Fryxell besökte Edsleskog efter 1835 är höljt i dunkel, då Karin Fryxells krönika slutar 1840. Man kan dock på goda grunder anta att han efter flyttningen till Sunne ibland besökte sin syster i Steneby och då stannade upp vid föräldrarnas grav. Sannolikt kände han också väl till Hans Jansson i Bräcketorp, som vid denna tidpunkt var riksdagsman.

Familjen drabbades av flera sorger. Tre av barnen dog i späd ålder och detta drabbade hustrun Julie så hårt att hon insjuknade och så småningom inte kunde vistas i hemmet. Hon avled på Skäggebols gård i Gillberga den 19 februari 1868.

Anders Fryxell avled i sitt 87:e levnadsår 1881 och ligger begravd på Sunne kyrkogård. Hans bok ”Min historias historia”, gavs ut av dottern Eva 1884 och en byst av honom, utförd av Valter Runeberg, gjöts i brons och sattes upp i Humlegården vid Kungl. Biblioteket 1910. Denna avtäcktes samtidigt med en byst av Peter Wieselgren och dottern Eva, som var närvarande, fick höra biskop Scheele och kronprins Gustaf Adolf hålla tal inför en stor folkskara.

Samma år avtäcktes en likadan byst utanför Sunne nya kyrka och vid det tillfället höll Selma Lagerlöf ett tal. Det var då hon yttrade de ord, som kan stå som motto för Anders Fryxells hela levnad:

Detta att leva helt för ett stort verk
och aldrig överge det, det är det
ärofulla och lyckliga livets hemlighet
 

Den minnessten över ”hävdatecknaren Anders Fryxell” som idag finns på Edsleskogs prästgård avtäcktes den 12 september 1927 och invigningstalare var dåvarande biskopen J. A. Eklund, känd som diktaren av psalmen ”Fädernas kyrka....”

Källor:
Karin Fryxell: Boken om Anders samt diverse uppslagsverk och tidningsartiklar
 
Bilderna ur Boken om Anders (två st.) publ. med tillst. av Karin Fryxell. Artikeln har tidigare publicerats i Hembygden 2002 och återges här något bearbetad. 
 

 

 

Förening:

Edsleskogs Hembygdsförening

Skapad av: (2019-03-11 14:39:22) Kontakta föreningen
Ändrad av: Edsleskogs Hembygdsförening (2020-08-03 11:08:39) Kontakta föreningen