Stenriket


 

Stenriket i Björkesnäs – Nyodlingen på
Hemskogen

 

     

Stenriket på Björkesnäs ägor ligger på gammal kulturmark. På byns och angränsande gårdars marker finns gravfält och smältugnar från järnåldern samt det mäktiga bronsåldersröset Drakerör. Några hundra meter norr om Stenriket låg Tullkvarnen omnämnd på 1600-talet. I kanten av storskogen i norr Bålstocken fanns ett tiotal torpställen och vid sjön Juttern det sägenomspunna herresätet Sandbäckshult.

Stenrikets upphovsman Sven Petter Persson föddes den 22 december 1813 i Djursdala by. Han gifte sig 1838 med Catarina Svensdotter från Björkesnäs och tog då över svärföräldrarnas gård. Från 1840 till 1864 föds i familjen 14 barn. Redan 1840 började Sven Petter arbetet med att odla upp den karga gruskullen på Hemskogen, som då var hagmark med hamlade björkar och lindar.

Många frågade honom, varför han började odla på den torra och stenbemängda hagmarkskullen. Svaret blev, att all annan mark, som var bättre, säkert kom att odlas i framtiden. Men den här var så dålig, att ingen skulle bry sig om att odla upp den. Till hjälp hade han sin med tiden blinde son Per August, som redan vid 30 års ålder hade slitit ut sig på faderns odling och dog av orkeslöshet. Bygdens ungdomar hade som kvällsnöje att hjälpa Sven Petter att bära sten. Hushållningssällskapet uppmärksammade odlarmödan år 1860, då Sven Petter fick en silverbägare som belöning.

Sven Petter har beskrivits som en liten, kvick och urstark gubbe. När länsman en gång skulle hämta en man, som i sinnesförvirring  slagit ihjäl sin hustru, sprang den då mer än sextioårige Sven Petter ifatt mannen och tog ifrån honom den yxa han beväpnat sig med. Sedan tog han mannen med sig tillbaka till byn, där länsman kunde gripa honom.

Av de 14 barnen nådde endast 4 vuxen ålder. Carolina, Matilda och Maria emigrerade till Amerika. Silverbägaren såldes, pengarna blev hjälp till flickornas amerikabiljetter.

Kvar i Sverige blev bara yngste sonen Karl  Johan.

Hustrun Catarina dog 1898 och Sven Petter dog 1899. De bodde då som inhysingar hos främmande människor på den gård, som de själva ägt och lagt ner hela sitt livsverk på. Men det är en annan historia.

Bullebo i mars 2001

Gösta Karlsson

 

Förening:

Djursdala Hembygdsförening

Skapad av: (2012-04-01 13:07:13) Kontakta föreningen
Ändrad av: Djursdala Hembygdsförening (2022-09-06 08:51:06) Kontakta föreningen