Gårdar och byggnader


Den lilla ideella föreningen Kulturhistoriska Museet i Bunge äger och förvaltar idag en helt unik kulturhistorisk skatt bestående av ett 80-tal byggnader som alla flyttats till museiområdet i Bunge.

När Theodor Erlandsson grundade föreningen 1907 och den första styrelsen valdes skriver han i sina anteckningar att han ibland oroades av det lite storvulna namnet på föreningen.

Men han var mycket noga med att påpeka att museet inte skulle bli en liten lokal hembygdsgård bestående av bara en gård.

Hans drömmar och mål var mycket större än så.

Museet skulle bli stort och betydelsefullt och på 1920-talet skrev DN i ett stort reportage om ”Gotlands Skansen” vilket säkert gladde Erlandsson mycket.

När den första museitomten inköptes 1911 och när portarna öppnades för allmänheten för första gången kunde man beskåda den unika ”Gammelgården” med byggnader från tidigt 1600-tal. För att göra entrén till museet mera magnifik lät Erlandsson uppföra en medeltida trappgavelsport med modell från Riddare gård i Hejnum. Till detta uppsattes även en hög standtun som inhägnade det första lilla museiområdet.

 

1600-talsgården
Gammelgården med Lunderhagestugan

Image

1600-talsgården är museets äldsta gård och den får representera ett förmöget bondehem från mitten av1600-talet. De flesta husen på denna gård är uppförda i början av 1600-talet i så kallad skiftesverksteknik (bulhus). De ligger placerade i en fyrkant med ladugården och de övriga uthusen i norr samt boningshuset i söder.

Manbyggnaden är flyttad från Lunderhage gård i Fleringe socken. Den var ursprungligen en låg medeltida ryggåsstuga, men byggdes om i slutet av 1600-talet då den höga och spetsiga korsvirkesgaveln tillkom. Sammanbyggd med manbyggnaden är en liten Högstuga, bestående endast av ett rum. Den användes enbart som brudkammare, gäststuga eller likrum. Straxt intill ligger brygghuset med brännvinsbränneriet där man förutom att baka bröd även bryggde öl och brännvin.

Gårdens uthus har alla agtak och består bland annat av dubbelboden som är byggd redan år1629 och inrymmer snickarbod och redskapsbod. Sammanbyggd med denna är oxhuset och mitt emot ligger vagnboden.

Som skydd mot vägen ligger kohus och stall byggda som knuthus respektive bulhus. Den stora ståtliga Biskops lada ligger i vinkel mot väster.

Ladan byggdes år 1621 enligt ett inskuret årtal i en av dörrposterna och hela byggnaden är uppförd utan en enda järnspik. Till och med dörrarnas ”gångjärn”är av trä!

Mitt på gårdsplanen reser sig ett högt gårdskors kring vilket husets folk samlades till husandakt. På gården finns dessutom en liten kryddgård där medicinalväxter, örter och kryddor odlas, en humlegård samt en liten odling av utrotningshotade ogräs.

 

1700-talsgården
Sandastugan och Lassor Lagård

    Image

Välkommen till ett nytt sekel!

Vi har nu förflyttat oss ca 100 – 150 år framåt i tiden till 1700-talets mitt. Byggnaderna ligger här mera regelbundet grupperade med ladugårdslänga, lada och tillhörande tröskvandring placerade i söder, längst bort från vägen. Alla ekonomibyggnader har sågade bräder, falar, på taken medan två av de tre manbyggnaderna har tegeltak, vilket visar på att även detta är en välbärgad gård.

Gården är uppdelad på en lill- och en storgård åtskilda av ett staket med en vackert snickrad grind. Manbyggnaden på lillgården är en parstuga flyttad från Vives i Sanda socken. Huset är byggt av handhuggna liggande plank (bular) med kraftiga hörnstolpar.

Den ursprungliga stugan byggdes 1763 som en enkelstuga, enligt en inskription över framsidans ingångsdörr. Den bestod då av vardagsstuga, förstuga och kammare. 1774 byggdes huset till med en ”nystuga” och enkelstugan förvandlades därmed till en parstuga med en mycket enkel inredning. De nödvändiga möblerna står uppställda längs väggarna för att lämna golvytan fri för arbete runt den öppna spisen.    

ImageImage

På gården finns också två flygelbyggnader av vilken den ena är en undantagsstuga från Duss i Bro socken.

Den andra flygelbyggnaden är från Gervalds i Sanda socken där källare, drängstuga, brygghus, vävkammare och loft är byggda i fem olika våningar. Ett märkligt litet hus värt att studera närmare!

Storgården domineras av den stora ladan med tillhörande tröskvandring samt den sammanbyggda ladugården med plats för både kor, kalvar och hästar.

 

1800-talsgården
Hantverkargården med Lokrumestugan

    Image

Den här lilla gården representerar den enklare bondebefolkningens små ”ställen” eller torp. Dessa familjer hade inte råd att bygga pampiga kalkstenshus i två våningar vilka var så vanliga på den gotländska landsbygden under 1800-talet. Istället byggdes deras små gårdar ofta på ofri grund där man vid sidan av det egna jordbruket var tvungen att hitta en binäring för att försörja den växande familjen. Tunnbinderiyrket gav en välkommen extrainkomst för just denna bonde och hans verkstad är inrymd i en flygelbyggnad.

Den vitputsade manbyggnaden, en typisk parstuga i bulhusteknik, är byggd omkring 1860 och flyttad från Lokrume socken. Kalkputsen bidrog till att göra huset tätare och varmare, men var säkert också ett sätt att efterlika de riktiga stenhusen. Möblerna i de båda små rummen är typiska för 1800-talets slut och fönstren pryds av vita bomullsgardiner med blommande pelargonior. Väggarna är tapetserade och på golven ligger färggranna trasmattor.

Den kringliggande trädgården på lillgården har, precis som huset i övrigt, planerats utifrån uppgifter från en man som bodde i huset på 1900-talets början. Här växer rosor, liljor, syrenbuskar samt äppelträd och i det lilla trädgårdslandet odlas potatis och ibland ärter.

      ImageImage

 

Ladugården är flyttad från Ganthem socken, och är med sina speciella fönstersnickerier ett bra exempel på en ljus och ”modern” ladugård med gott om plats för både hästar, kor och grisar.

På gården finns också hönshus och dass samt ett brygghus byggt i ”pinnmoteknik”. Detta innebär att småsten muras in i träfack för att sedan strykas med kalkputs. Detta var ett mycket billigt sätt att bygga hus som nyttjades av torpare och fattigfolk.

 

Båtsmanstorpet
En enkel stentun omger den anspråkslösa lilla gården som byggdes av socknens bönder som båtsmannens tjänstebostad .

Image  

Båtsmännen tjänstgjorde i svenska flottan och underhölls av de gotländska bönderna. De fick bo kvar i huset så länge de innehade sin tjänst och många berättelser finns om båtmansänkor som tvingades ge sig iväg från sina hem tillsammans med barnen. Huset var en tjänstebostad och näste båtsman stod snart i tur att flytta in med sin familj.

Detta torp är uppfört under 1700-talets senare del och flyttat från Bäls socken.

Det lilla kalkstenshuset är byggt som en enkelstuga med tegeltak. Det tillhörande uthuset är även det byggt av kalksten med agtak.

Inredningen är mycket enkel och bara de nödvändigaste möblerna som säng, skåp, bord och stolar finns i hus

Image

Änget med kvarnar och sågar
Rara örter och blommor, kvarnar, smedja, fiskarkoja, bastu, sågar och stockbåt!

  Image

Hela museiområdet har ursprungligen varit del av ett större ängsområde som tillhörde kyrkan. Museiområdet består här av ca 7 ha dit ett drygt 70-tal byggnader har flyttats.

Image

Här växer främst hassel, ek och rönnoxel. Här finns också ett flertal orkidéarter samt många, många blommor.

Museets åtta-kantiga, knuttimrade väderkvarn från Hemmungs i Hablingbo socken är byggd år 1794. Denna kvarntyp är, vad knuttimringen beträffar, mycket ovanlig och har endast förekommit på södra Gotland.

Typiskt gotländsk är också vädersågen. Bristen på vattenkraft gjorde att man på en del platser försökte få sitt virke sågat med vindens hjälp.

Image

Denna vädersåg är till största delen en rekonstruktion. Den har sex vingar och kan efter behov vridas kring en kraftig mittstolpe. 

Inte så långt från denna såg ligger två små agtäckta hus, en lammgift och en russgift, som användes av de betande lammen och russen för att få skydd mot vinterns stormar.

Image

Vid klockstapeln ligger den så kallade Fiskarkojan som i sen tid använts som övernattningsbod vid fiske men som ursprungligen byggdes som en bostad. Kanske var det drängen och pigan på den stora gården som gifte sig och då byggde sig denna enkla stuga på mark som upplåtits av deras husbonde.

Image

Passa på att jämföra 1600-talsgårdens rika manbyggnad med detta lilla hus! Här finns ingen eldstad med murad skorsten, inga målade glasrutor för fönstren och ingen säng med förhänge …

I änget finns förutom många byggnader även ett stort antal olika växter, blommor och örter.

 

Lekvallen och Fiskeläget
En plats för gotländska lekar och ett fiskeläge på torra land!

Image

 Lekvallen var från början platsen för fester och gotländska idrotter. Idag används den för Varpa-tävlingar och som samlingsplats vid skolavslutningar och samkväm.

Fiskeläget ligger söder om lekvallen. Här finns bodar och båtar, bryggor och strandljung - det enda som saknas är öppet vatten! På vår och höst finns lite vatten här men det försvinner på sommaren och det är enbart med fantasin man kan återskapa vågornas kluckande mot bryggorna… 

Image

 Längre bort i sydlig riktning ligger mila och kalkugn som båda används vid bränning av kol och kalksten. Bungemuseets arbetslag arbetar under vinterhalvåret bland annat med att klyva stora mängder ved för att sedan bränna milan i slutet av maj.

Image

 Också kalkugnen har varit i bruk och den brända kalken förvaras nu nergrävd i marken i en så kallad kalkgrav. Både grillkol och kalk finns till försäljning i museibutiken.

Image

I änget finns också en vattenkvarn från Alskog samt valka, smedja, bastu, mila, lintork och sojde (tjärdal). Alla tillhörde gårdarnas nödvändiga utrustning i självhushållets dagar.

 

Bunge Skolmuseum

Bunge Gamla Folkskola har blivit museum!

Image

Bunge Skolmuseum är beläget mitt emot Bunge kyrka. Den första folkskolan byggdes här i Bunge redan 1846, bara två år efter skolreformen. Skolhuset bestod då av en skolsal med tillhörande lärarbostad, vilket motsvarar den högra delen av byggnaden. Allt efter som barnantalet växte behövdes ännu en lärosal, och skolhuset byggdes till 1861 och fick då också en egen ingång.

Image

Idag består Skolmuseet av två lärosalar som visar folkskolans utveckling från 1840-talets skola, där de yngsta barnen fick lära sig att skriva och räkna med hjälp av sandbänk och räknestavar. Den andra större salen visar 1910-talets skola under den tid Theodor Erlandsson var lärare där.

Image

En trappa upp kan man också se hur lärarinnan bodde omkring 1910.

Image

Skollärarens bostad ligger på nedre botten till höger om de båda lärosalarna. Här finns nu tre rum som visar hur Theodor Erlandsson och hans familj levde och arbetade här på slutet av 1920-talet.

Image

Snäckstugan 

Image

Denna utsökta lilla stuga utgör en av museets allra mest unika byggnader uppförd 1701.

De fasetthuggna bulorna (skiftesverket) avslöjar att timret inte sågats utan handhuggits av flinka händer. Den lilla enkelstugan rymmer ett rum och en liten kammare samt ett senare tillbyggt kök . Huset har allt sedan det kom till museet använts som kafébyggnad och ger den trötte museibesökaren en stunds avkoppling i unik miljö.

 

Malstan (målad stuga)

Image

Denna högtidsstuga uppfördes som en kopia efter en medeltida förebild 1969. Väggarna är invändigt målade med motiv hämtade från bl.a. Fleringe kyrka enligt originalplankor som påträffats.

Dessa högtidsstugor förekom på de större gårdarna för att hålla gillen och fester. De egna bostäderna var så trånga att de inte tillät extra gäster varför dessa blev gångna tiders festlokaler.

Längst fram på den södra gaveln finns bord och bänkar med en målad scen på väggen bakom. Det är den s.k. ”främlu” där festfolket ex. brudparet satt under festen. Malstan används idag som en del av kaféet och många fester hålls här fortfarande.

 

Intendentbostaden / Kansliet

Image

När Theodor Erlandsson gick i pension 1929 från sin lärartjänst i Bunge Folkskola kunde han inte längre bo kvar i skolans lärarbostad med sin familj. Tanken på att uppföra någon slags vaktmästarstuga på Hägur Haid hade länge funnits för att därmed kunna hålla ett vakande öga på det växande museet med sina samlingar.

Familjen Erlandsson trivdes så bra i lärarbostaden att Theodor Erlandsson beslöt att själv rita ett hus med i stort sett samma planlösning som lärarbostaden fastän betydligt större. Nedervåningen har den klassiska sexdelade planen med sal eller matrum mitt i huset med två rum på vardera gavel. I det för Gotland så klassiska ”bakbygget” eller flygelbyggnaden inrymdes brygghus med vardagsingång, pannrum och tvättstuga.

På gården uppförde Erlandsson även en liten snickarbod, hönshus och dass.

Erlandsson betalade själv hela bygget men föreningen beslöt att köpa huset och tomten av familjen. Betalningen lades upp på en tidsperiod av tjugo år vilket gjorde att Erlandsson fick uppleva att huset överfördes till föreningen under sin livstid.

Idag inrymmer den vackra byggnaden kansli med kontor för både föreningen och bolagets personal samt arkiv, magasin, bibliotek och sammanträdesrum.

 

Annex som nu överlåtits
Fårösund, Fårö, Fleringe, Rute, Ekeby …

Alla utom tre har återgått till sina forna ägare eller till Hembygdsföreningen i socknen


       ImageImage

På Fårösund, nere vid stranden, ligger det gamla Färjemansbostället där färjekarlen bodde med sin familj. Han hade skyldighet att ro resande över sundet före motorfärjornas och bilarnas tid.

Alldeles intill stora vägen, på väg ner mot färjan, ligger Stucks väderkvarn, som en gång enligt sägnen, fungerade som fängelse för de sjömän som under Krimkriget 1853 – 54, låg med sina skutor utanför Fårösund.

Både Färjemannens lilla stuga och kvarnen är nu statliga byggnadsminnen och såldes 2015 i enlighet med den omorganisation som föregick bildandet av Bungemuseet AB.

Image

På Fårö, vid Broa, finns en väderkvarn, ett agtäckt kohus och två strandbodar som också tillhör Bungemuseet. Samtliga byggnader är belägna på vänster sida alldeles efter avfarten från färjan. Dessa kvarstår i föreningens ägo medan de övriga byggnaderna på Fårö (se nedan) har överlåtits till Fårö hembygdsförening och tidigare ägare.

Vid Skär, på norra Fårö, finns en liten bod, i vilken jägarna kunde övernatta då de låg på pass för att jaga säl.

Vid Fårö Kyrka, på motsatta sidan vägen mot sjön, finns fyra kyrkstallar i vilka kyrkobesökarna ställde in sina hästar under tiden de bevistade högmässan. Ursprungligen fanns här inte mindre än 34 liknande stalla.

Image

På Fårös sydöstra kust, vid Ryssnäs, ligger ett lammgift med agtak och strax intill den Engelska Kolerakyrkogården. Här begravdes de engelska sjömän som under Krimkriget insjuknade och dog i den fruktade koleraepedemi som utbröt bland både sjömän och bofasta gotlänningar.

Image

På gränsen mellan Bunge, Rute och Fleringe socknar, några kilometer söder om Fårösunds samhälle, finns Gotlands största kalkugn, Bunn kalkugn, samt en liten bod vilken användes som sovbod för kalkugnskarlarna.

Image

 På ön Furillen i Rute socken, har Bungemuseet ansvar för den s.k. Kartboden, som ligger i den mycket vackra Kartviken på öns nordöstra kust. Denna stenbod med eldstad och sovplatsför åtta personer är den enda kvarvarande av ett flertal stenbodar som byggdes som övernattningsbodar för folk som bedrev fiske utanför kusten.

Mangsarveängen i Ekeby socken, är en av Gotlands vackraste lövängar. Den har under många år skötts av Ekeby Hembygdsförening och ägs nu också av Ekebyborna.

Editerad av: Valter Möllerström (2020-09-01 17:43:47)