Nolittebråten

NÔLITEBRÔTEN

Bebyggelselämning i Finnebäck i Brunskog.
Nr 252 på Brunskogskartan.





Ovanlig stenjordkällare. I taket 3 st stenhällar
Koordinater X 6626515 Y 1340971

Stugan låg på en kulle söder om bäcken som rinner från Kvarntjärn.
Stugan var liten och de första som jag minns bodde där var Anders
Jonsson och hans hustru Britta. De voro båda gamla när jag första gången var
dit.

De hade åtminstone två barn, Per och Anders. Per gifte sig med en flicka
från Torta-myrane och cirka 10 år senare flyttade de till Sundsvall. Sonen
Anders var lite efterbliven och kallades av någon anledning "Fanjonkern".
När den äldre Anders dog någon gång på l890-talet kom hans hustru Britta
med en lång stör. Den hade hon som mått när hon tillsammans med sin son gick
till Olof på Kråkbråten och beställde kista åt sin man.
Enligt vad Olle på Udden uppgav kunde Anders trolla.
Helmer Wästlund
Per på Tomta hade varit i slagsmål och fått ett stort sår i huvudet.

När såret läktes bildades det en broskknöl som växte och växte
så efter några år så kunde Per knappast ha hatten på huvudet.
Han hade bsvär med sin ”oxel” som sådana utväxter kallades av allmogen.

Men så var det någon som sade till Per att han borde gå och besöka den
gamle trollgubben Anders på Nôlittebrôten. för han kunde med sådant
och var styv till att bota både folk och fä.

Ja. Per beslöt sig en kväll att gå till Anders för att fä bot.
Ett halft stop brännvin hade han med sig i fickan. för utan brännvin kunde
inte någon få bot av Anders. Då Per kom till gamle Anders och uträttade
sitt ärende, så var han inte vidare pigg på att hjälpa. Det var hans sed
att han skulle krusas innan han påtog sin att bota.


Ja. efter mycket krusande så tog Anders en skvätt brännvin i en kaffekopp, vände
sig mot väggen och läste någon besvärje1se över det. under det att han rörde
om med en täljkniv. Detta skulle Per smörja oxeln med. Sedan tog troll-
gubben en syl och stack hål på oxeln så att blodet rann och sedan borrade
han sylen i en björk som växte utanför stugan. Efter en tid började oxeln att

bli mindre och mindre till Pers glädje och efter någon tid var den alldeles
försvunnen. Så nog kunde Anders på Nôlittebrôten trolla. Men det för-
under1iga var. att där på björken som Anders borrade in den blodiga
sylen. där växte det ut en björkknota, en sådan knota som man ser
ibland på björkstammar. Oxeln som Per hade på sitt huvud blev förflyttad
på björkstammen. förunderligt nog.
Olof Hagberg.


Förening:

Brunskogs hembygdsförening

Ändrad av: Brunskogs hembygdsförening (2014-06-21 21:42:01) Kontakta föreningen
Skapad av: Brunskogs hembygdsförening (2014-06-21 21:42:01) Kontakta föreningen