Från Åsmund i Grytan till Drake i Lund
 

Lund - prästernas by
Lund består av fem gårdar med åkermark, varav en idag är obebodd. Från dessa har 16 fastigheter för permanent boende och 14 sommarstugor avstyckats. Den äldsta uppgiften om Lund möter oss i ett brev från 1311-1312, då anundr a lundi, JHD 12, deltar i en dom i en tvist om några myrar och hagar mellan männen i Rossbol och Döviken. Fornlämningsmässigt kan vi se, att byn är gammal. Ett gravfält, fossila åkrar med ett 40-tal röjningsrösen och fem runda stensättningar indikerar, att i Lund bott människor redan under folkvandringstiden. I slutet av 1930-talet gjordes ett fynd av en spjutspets av järn. Den dateras till vikingatiden. 1924 hittades ett guldfynd. Det utgjordes av ett guldband 47 cm långt och 0.3 cm brett. Fyndet hittades ca 20 m SSÖ om platsen, där det enligt traditionen funnits en kyrka ägd av bonden på gården Grytan. Namnet Lund är ett kultnamn, som tyder på att byn varit ett centrum för helighet i någon form, en offerlund, där kyrkan kom att ligga. Från 1700-talet får vi uppgiften att två pilgrimskors funnits i Lund, varvid ett där kyrkan skall ha legat och ett på gränsen till Optand. Från år 1448 finns två brev från Lund. I det ena förlikas en man vid namn Erik med en man från Nordanberg om två tredjedelar av byn. I brevet nämns Eriks hustru, Helga Erlandsdotter. Erik i Lund är också vittne, när Asmund Lang säljer Grytan till Gudmund Asmundsson. I det andra säljer Erik och Helga mark i Revsund. 1439 berättas, att Sten Sigurdsson sålt sin mark i Lund, ett arv av modern till prästen Torsten Pålsson i Hammerdal. Vittne är Aerlander i Lund. I senmedeltid ägs Lund av prosten Anders Petri, som var präst i Brunflo 1548-1572. Han försökte 1551 byta till sig Södergård mot en gård, som han ägde i Hälsingland. När det inte lyckades, köpte han en gård i Lund. Anders Petri undertecknar jämtländska prästerskapets trohetsförsäkran mot Johan III 1568. Hans son Peder Andersson, 1581-1628 var en av prästerskapets representanter vid konungahyllningen i Jämtland 1613. Han kallas då Peder Olai Drake och senare gammelprosten. Sonen Olof Pederson Drake efterträder sin fader 1628/29. Vid freden i Brömsebro 1645 var Drake med och förhandlade om Jämtlands övergång från Norge till Sverige. Hans namn förekommer därför som första namn i den Kungl. Resolutionen av 24 december 1645 på prästerskapets i Jämtlands och Härjedalens vägnar. När jämtlands präster för första gången skulle representeras i den svenska riksdagen utnämns Drake till en av två representanter. År 1637 köper Drake Lund, Lund bestod då av tre hemman, som Drake slog ihop till en gård om 6 1/6 tunnland, som blir Lund 1:1. Barnen Roald, Hans , Henrik och Jöns blev alla präster Sonen Peder blev bonde och sonen Anders nämdeman. Det är sannolikt han, som säljer Lund 1703. Lund kommer nu att ägas av Jöns Olsson, gift med Cecilia Jönsdotter. En dotter, Märit Jönsdotter, gifter sig år 1710 med Abraham Abrahamsson Storm. Paret köper hälften av föräldrarnas gård. År 1716 blir Storm klockare i Brunflo församling. Det berättas om honom, att ”han kunnat sin kristendom väl och haft god röst att sjunga”. Han stannade kvar vid klockartjänsten i 27 år. Sonen Olof övertog halva gården och efterträdde honom som klockare. På1760 talet finns tre ägare på två gårdar, Olof Jönsson om 3½ tunnland på den ena gården och Abraham Nilsson och Olof Abrahamsson på den andra om 3 1/12 tunnland. Lund har sedan medeltiden fäbodar på avradslandet Kälen, varav namnet Lundkällen uppkommer. Under 1700-talets senare hälft anläggs Klingermyrvallen och efter laga skiftet 1832 Småbodarna på byns gemensamma skog. Av intresse bör också nämnas, att under 150 år från 1745 transporteras koppar från Huså Kopparverk med båt till Lund. Där omlastas den till hästdragna vagnar för vidare transport på den s.k. Kopparvägen upp till Karl Johansvägen och vidare till Sundsvallskusten.
 

Grytan
Gården Grytan omnämns första gången i ett brev åren 1376/1391-1406, JHD I 122, då Asmund Lang säljer till Gudmund Asmundsson en gård, som heter Grytene liggande i Brunflo socken, som han frälseligen fick efter Marghareta som Kaniz husfru. Möjligen kan denna Margareta vara identisk med dottern till den frikostige frälsemannen Asmund Lang, DS 1656, som upprättar ett testamente 1310 i vilket han ger penninggåvor till åtskilliga personer och kyrkliga inrättningar. Namnet är ett vinnamn och betyder platsen, där det är stenigt. Ortnamnsmässigt är det ett av Brunflobygdens äldsta namn och kan hänföras till folkvandringstiden. Grytan bildar tillsammans med Håkansta och Lund en naturlig bebyggelseenhet. På Grytansgårdarna 1 och 3 fanns förr många fornlämningar, som odlades bort på 1940-talet. Odlingsrösen i stor mängd finns dock fortfarande kvar på Grytan 2. Arkeologiskt är vi därför dåligt rustade, men det finns fortfarande flera stora fornlämningar kvar inom den gamla byns råmärken. Några av dem dem ligger idag på Håkansta 3:1 och 4:1. Arkivmässigt är vi lyckligt lottade. Från 1390-talet och fram till år 1600 finns inte mindre än ett 30-tal pergamenstbrev, som berättar om gårdens äldre historia. Tvistigheter förs mellan ägaren av gården Grytan och bonden i Ope om Singsjön, som är ett ödesböle. Den förste kände ägaren är således Asmund Lang som säljer till Gudmund Asmundsson. Gudmund Asmundsson och Sigfrid i Ope är några av Jämtlands mäktigaste män. Han upptas som en av borgenärerna för jämtlands skuld till ärkebiskopen år 1410 å 600 mark penningar. Gården delas på 1400-talet upp i östra och västra Grytan. Gudmund synes vara kyrkosmed, vilket i nutida språkdräkt är kyrkobyggmästare. Traditionen om en kyrka på Grytansgränsen mot Lund kan kanske knytas samman med Gudmund. Järnframställning synes ha förekommit på Grytan redan under medeltiden. I ett brev från Esroms kloster 1514 tillåts bonden Oluff Jogensson nyttja och bruka den kronans jord, som heter Smedeteg liggande i Grytans tegar. Under nordiska sjuårskriget 1563-1570 flyr några av ägarna till Norge. De svenska myndigheterna lägger beslag på den yttre gården. Den västra gården anges sedan som kronans egendom. Ganska ingående kan vi följa gårdarnas öden genom kalvskinnsbreven. Anders Olofsson, son till Olof Gudmundsson, som vi möter början av 1500-talet, har en ansenlig rikedom för dåtida förhållanden. En av hans söner har gifte med jordagods i Ångermanland. En sonson till Anders är länsmannen Erik Kelsson i Grytan Han är befriad från skatt såväl 1600 som 1623. Under hela 1600-talet finns fyra gårdar i Grytan. I korntionde erlägger år 1600 Erik Nilsson 2 spann,Gudmund Lauritsson 2 spann och Peder Jonsson 1 spann. Länsmannen Erik Kjellsson är fri från skatt. År 1628 erlägger fyra gårdar silverskatt och 1645 upptas tre ägare med hustrur. Länsmannen Erik Kjellsson är gift med Anna Pedersdotter, syster till kyrkoherden Olof Petri i granngården Lund. Den andre bonden är Joan Sivertsson, även nämnd som Joen Sjulsson gift med Maria Jensdotter med dottern Karin. Den tredje ägaren ärSten Eriksson gift med Lisbet Gudmundsdotter. Den västra gården anges som öde 1696 och föreslås därför till Kronofogde boställe. Kronofogdeämbetet var förr en motsvarighet till senare tiders åklagare och polischef. Stor Grytansgården omändras år 1832 till landskamrerboställe. År 1877 indras landskamrerbostället, men Grytan omnämns som sådant fram till år 1883. Under den här perioden består Grytan återigen av fyra gårdar. Det är Stor Grytan 2; Västra Grytan, som är frälse. Lill Grytan eller Östra Grytan 1 och 3 samt Grytans Lägden öster om Lill Grytan och gränsande till Håkansta. Östra Grytan utgörs av två gårdar om 7/12 mtl, dvs gård 1 om 3 ½ tld skatte och 3 om ½ mtl. Grytan 1 är dragonehåll nr 81. På östra Grytan möter vi under långa perioder präster bosatta såsom kyrkoherdarna Magnii Flodalinus;1693, Johan Holmberg;1728;även ägare till en gård i Vamsta och prosten Wilhelm Gustaf Zetterberg. I slutet av 1700-talet möter oss kaptenen-majoren Anders Dillner. Majorskan Maria Dillner äger både 1 och 3 åren 1815 - 1825 med Per Eriksson som arrendator. År 1829 blir Lill Grytan tingsgård. Åren 1829-1860 hålls alla ting i Brunflobygden på gården i nuvarande hembygdsgårdens tingssal. Ägarna till gården är Nils Bolin och senare Nils Jon Nilsson.
 

Kronofogdebostället Stor Grytan
Borgmästaren Daniel Bertilsson i Sundsvall utnämns år 1658 till Jämtlands kronobefallningsman. Han bosätter sig på Stor Grytan. Daniel Bertilsson var född på Alnön och kronobefallningsman i Medelpad från 1647. Han var en skicklig ämbetsman och bodde på gården till sin död. Han efterträds av Daniel Pedersson Hellman från 1677 till 1684. Under den här perioden vikarierar som kronofogde även landsskrivaren i Jämtland Lars Jonsson Roshemius. Han kommer till Jämtland 1651 och köper gården Bodal i Brunflo om 6tld. Han avlider år 1678. Åren 1678-1685 upptas Jonas Flodin som kronofogde, men denne bor på kronans gård Kungsnäs i Näs. Han efterträds av Jacob Gran, bosatt på Grytan 1690. Hans efterträdare blir omkring 1695 Lorentz Backman som fogde på Grytan. År 1699 utnämns han till borgmästare i sin födelsestad Sundsvall. Backman var borgareson från Sundsvall. Sonen Lorentz föds på Stor Grytan 1697 och döps till Andreas Lorentzson. Han når under frihetstiden stor ryktbarhet som affärs-och finansman. År 1743 adlas han med namnet Nordencrantz, känd i litteraturen som den politiske och nationalekonomiske skriftställaren Andreas Nordencrantz. Den siste kronobefallningsmannen under Stormaktstiden är Bertil Alander, son till landsskrivaren Göran Alander och hans farfars bror den tidigare ryktbare Daniel Bertilsson. Alander tillhör således en släkt med framskjuten plats inom Norrlands civila administration. År 1702 möter oss fyra hemman i Grytan. Lars Olssons hemman Grytan 1 brukas av Olof Bagge och utgör 3 tld crono. Daniel Bertilssons två hemman 4 respektive 3 tld crono, brukas av befallningsmannen Bertil Alander. Om dessa hemman meddelas, att de år 1666 förmedlats till ett “rökemantal optagne av öde på frihet år 1696 till år 1705 och skattar 1706”. De hade således fått tio års skattefrihet för att åter komma i hävd. Jon Siulssons hemman om 3 tld utgör den fjärde gården och brukas av sonen Erik Jonsson. År 1719 utnämns Bertil Alander till borgmästare i Härnösand. Tack vare Alander finns ett 30-tal handlingar bevarade om Grytansgården. Han var litterärt intresserad. Efter hans död 1724 antecknas drygt 200 böcker tillhöriga honom, teologisk och filosofisk litteraur men även historiska arbeten som Rydbecks Atlantica och Hadorphs rimkrönika, äldre svenska, danska och norska lagsamlingar. Efter Alander utnämns Anders Sundberg till fogde, bosatt på Stor Grytan. Sundberg är son till landsskrivaren Lars Sundberg, bosatt på Håkansta och gift med häradshövding Erik Sparr- mans dotter. Sundberg efterträds avCarl Gusaf Forsvall och senare av befallningsmannen Erik Westerberg, som avlider 1748. Befallningsmannen Olof Renström, gift med Christina Wasell, bor därefter på Stor Grytan. Efter Renström flyttar Jonas Berg, gift med Birgitta Bång, in som fogde på gården Stor Grytan. På 1780-talet möter vi Olof Granbom som kronofogde men även Jonas Granbom. 1820 heter befallningsmannen Olof Lenman. På Östra Grytan bor på 1790-talet prosten Wilhelm Gustaf Zetterberg och häradsskrivaren Fredric Stagnell.Åren 1831-32 genomförs Laga skifte på Grytan. Som representant för Stor Grytan deltar då landskamreraren Jonsson. Skattetalet sänks för Stor Grytan från 8 till 3 tld skatte. Byn Grytan får avstå mycken jord till bl.a. Håkansta. Gränserna för den gamla byn ändras liksom vad som sker på 1960-talet. Stor Grytan omändras 1832 till Landskamrerboställe och fungerar som sådant med arrendator till 1877. Arrendatorer brukar gården. Bonden Pehr Nilsson, rättaren Johan Karlstedt, bonden Nils Erik Karlsson i Åkre, arrendatorn Jacob Brunner och rättaren Thure Julis Broberg upptas på Grytan 2. År 1874 framgår av nådigt brev, att hemmanet skall på offentlig auktion till högstbjudande försäljas. I ett brev från 1894 kan vi se, att detta ej sker. 8 april 1892 bestäms att delar av gården skall avskiljas. Landskamrerbostället består då av tre från varandra liggande skiften 1/Gårdsskiftet med tillhörande hem-och utskog, 2/ Fyllnadsjorden Singsjölandet och 3/ Lägenheten Jurikan. Fyllnadsjorden och utskogen skall vid arrendetidens slut avskiljas för att ställas under
skogsstatens vård och förvaltning. Återstoden av gården skall på offentlig auktion försäljas. Med Norrlands Artilleriregementes förläggning till Östersund ändras förutsättningarna. Riksdagen beslutar 7 april 1892, att ett regemente upprättas i Östersund. Samtidigt meddelas i ett Kungl. brev 1893, att förra landskamrerbostället om ½ mantal Grytan 2, gårdsskiftet jämte hemskogen och ett omkring 3.300 meter långt och 300 meter brett bälte skall upplåtas till Norrlands Artilleriregemente för att användas till skjutfält. Grytans Lä- ger blir regementets viktigaste utbildningsplats. Genom flera markförvärv kommer skjut- fältet att omfatta 4.000 hektar. De viktigaste äger rum 1911, 1919, 1933, 1941 och 1962. 1919 beslutar man sälja delar av landskamrerbostället belägna mellan skjutfältet och Storsjön till Brunflo kommun. Kommunen överlåter till Kronan delar av Lill Grytan och tre skiften tillhörande Malmbacken. Ytterligare köp sker från Grytans och Håkansta byar, så att kronoparken tillförs regementet. I och med att garnisonen nu upphört år 2006, har skjutfältet rönt samma öde. På Grytans Läger har byggts ett modernt hotell som under en period var flyktingförläggning med den stora flyktingvågen år 2015. År 2020 köpte Östersunds kommun anläggningen för att möjliggöra en återetablering av militär verksamhet i Östersunds kommun.
 

Fäbodarna på Grytan
Skjutfältetsts tillkomst blev ett intrång i flera byars jordbruksnäring, då såväl hem- som utskogen togs från hemmanen i byarna Lund, Grytan och Håkansta. Som tidigare nämnts låg fäbodarna i äldsta tid på avradslanden. Vid tiden för Jämtlands övergång till Sverige 1645 råder mycken oreda och osäkerhet om dem. Redan 1567 års rannsakning i samband med det nordiska sjuårskriget antyder fäbodar. Åren 1640 och 1649 görs nya rannsakningar. Utförligast kommer vi åt fäbodarna genom 1666 års avradsrannsakning och 1766 års inventering av fäbodarna i Brunflo. En annan viktig källa är syneprotokollen som upprättas med jämna mellanrum över militärboställena. Anläggandet av en fäbod var i äldre tid i vissa fall förenat med röjning för åker. Svedja var under medeltiden en vanlig metod att uppodla ny åker i skogen. Byalaget kunde ha jord samfällt. Fäbodarna på Grytan låg både på hemskogen och avradslandet. 1567 års rannsakning visar, att tre bönder i Grytan erlägger skatt för ödesbölen som nyttjas som fäbodställen.1532 får vi veta att Lill Grytansgården nyttjar ödesbölet Slåttön för fäbodar. På lagaskifteskartan för Grytan ser vi att Störåsen belägen mellan Björkdrolet och Främmerbodarna var fäbodar för Stor Grytans gården i äldre tid. Där fanns en fäbodstuga som ödelades av eld i slutet av 1800-talet. Både Lund och Grytan hade fäbodar på Störåsen. Samtidigt ser vi att Grytan och Håkansta, som före lagaskiftet hör till Lill Grytans gården, hade fäbodar i Malmbacken och dessförinnan på Bränna, dialektalt “brana”. Där tog man vintertid upp myrmalm, som brändes och torkades för förädling hemma på gårdarna till smidesjärn. I Brännaområdet finns stora slagghögar kvar från den här tiden. År 1883 uppförs ett fäbodhus på Bränna. Brännbodarna låg ovanför Rödflon. 1766 års fäbodrannsakning, visar enligt 1666 års avradsbrev att kronobefallningsmannen Jonas Berg på Stor Grytan och Vamstabönderna hade anlagt fäbodar på ödesbölet Bjerte. Han brukade där hela 8 tunnland. 3 hästar, 20 kor och 40 getter fanns i fäbodarna hemma på Störåsen. Han hade inga djur i Bjerte, som låg 1½ mil från hemgården. Däremot bärgade han 1½ skrinda jegelhö och 3 skrindor starr till ett värde av 80 dlr. Efter lagaskiftet kommer torparna på Lund, Grytan och Håkansta att anlägga fäbodar allt närmare hemgårdarna. På Malmbacksvallen uppförs 1809 en dubbel parstuga av torparna på Grytan och Håkansta. Detsamma sker i Björkdrolet 1876, där Nörderbuan(Norrbodarna) uppförs och senare på Solhem på 1920-talet. En slåtterstuga Påhlsdrolet nämns söder om Björkdrolet 1732, Fäbodarnas historia är således omfattande och intressant kulturhistoria.

Brunflo Hembygdsförening etableras på Lill Grytan

1829 - 1860 kommer Lill Grytans gården att nyttjas som tingsgård i Brunflo. Gårdarna i Grytan blir på 1900-talet bondehemman, Lill Grytangården 1 och 3 inköps 1933 av föreningen Heimbygda, som där tänker anlägga en textilskola med lin- och fårskötsel. Gården säljs 1941 till ägarna av Håkansta 3:1 och 4:1. Heimbygda har 1946 för avsikt att flytta huset in till Jamtli. Istället bildas 1947 Brunflo Hembygdsförening, som rustar upp gården. En livaktig förening bildas med sektioner och skapandet av tre muséer, stenmuseum i Gusta 2001, skolmuseum på Lövberget 1995 och lantbruksmuseum 1999 på hembygdsgården, där både bryggstuga och soldattorp, loge och ria/lada finns.

Industriell verksamhet

En viss industriell verksamhet har utvecklats i Grytan med tidigare både bysåg, snickeri, elverkstad, Marklunds Elektriska och stenindustri. Idag finns bilserviceanläggning och försäljning av bilar, skåptillverkning. Tidigare fanns MIKADO i Grytan, en populär japansk restaurang av rang som växte fram ur tidigare Grytans affär med anor från 1800-talet. Söndagen den 18 mars 2007 brann restaurangen ned. Ägaren Tsukasa Takeuchi byggde upp den på nytt i Östersund.