På 1700- och 1800-talet var Brännkyrka socken fortfarande ett till ytan mycket stort område strax söder om Stockholm med Mälaren i nordväst (Kungshattssundet, Klubbfjärden, Långholmssundet, Liljeholms- och Årstavikarna), med Nacka och Erstaviks församlingar i nordost och öster; Tyresö i sydost och Huddinge i sydväst. Det upptog 0,833 kvadratmil land och ungefär 0,05 kvadratmil vatten utom de yttre omgivande vikarna. Kyrksjöns utlopp gick genom Långängen till sjön Magelungen.

I 1940-talets Brännkyrka fanns flera kommunala verk och inrättningar. Som exempel låg inom församlingen Stockholms stads vårdanstalt för sinnessjuka, Långbro Sjukhus, som byggdes år 1909. Sjukhuset inrymde  ca 1 000 patienter och sjukvårdspersonalen var omkring 300 anställda, därtill  ekonomipersonal. I Enskede fanns Gammelby ålderdomshem med plats för 260 åldringar och vårdhemmet Stureby med 710 platser. Dessutom hade staden uppfört Stockholms slakthus som årligen avlivade ca 65 000 djur.

Intressanta industrianläggningar i Brännkyrka var Telefon-AB L.M. Erikssons kabelverk i Älvsjö och dess nyuppförda verkstäder i Hökmossen. Vidare fanns Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolagets (ASEA) verkstäder vid Västberga. I Liljeholmen låg stearinljusfabriken, Luth & Roséns elektriska kraftfördelningsstation, Nynäs kolsyrefabrik, Lövholmens kolsyrefabrik och Reimersholms sprittillverkning. Därtill fanns båtbyggeri, färgaktiebolaget, färgeri- och appretningsverk, benmjöls-, galvaniserings-, matt-, tapet-,  sprängämnes-, svavelsyre-, trycksvärts-, tågvirkes-, vadd- och yllefabrik, gjuteri och mekanisk verkstad, kalkbruk samt skeppsvarv.