Dalslänska Talesätt och Ordstäv


Dalslänska Talesätt och Ordstäv

Ur Hembygden år 1931

Försiktighet.

Det ä bäst å stäcka pipa i säcken. Högsäter.

Hôlla tonga rätt i halsen. Högsäter.

Du skall ha tand för tonga. Högsäter.

Dä ä bäst å ha osagt. Högsäter.

Du hade inte hatt ute å gjort i ogjort vär. Högsäter.

Tiger ja så har jag ingenting sagt. Högsäter.

Dä ä bättre å gi betja ett ben, än täbiss mä na. Högsäter.

Dä ä inte alle hôl du ska lokta i; någer ska du sputta i mä.Töftedal.

Förvåning.

Dä går över mett huve å in på Prästens. Högsäter.

Harre du nassans val. Frändefors.

När en talar om spöket, så ä dä i fôrstöva. Högsäter.

Ä du rent besattatte. Frändefors

Knepighet.

Han ber för si sjuka mor. Högsäter.

Försöka duger, men fresta är synn. Högsäter.

Kônsta gär halva arbet.

Lathet.

Den som ligger å äter får sätta å dö. Högsäter.

Den som sôver, när han ska arbeta, får stå på hôvet, när han ska äta. Högsäter.

Det kôstar på för en lathund å gära en arbetsdag. Högsäter.

Den late å den fete har alltid ont å hete. Högsäter.

Han äter så_n blir svett, å arbetar så_n fryser. Högsäter.

Han vell helst hålle i den lätte än.

Late dräng tar bôla i spring. Högsäter.

När sola går ner i väster, så ä den late bäster. Högsäter.

Opålitlighet och dess motsats.

Dä du (han) säger ä inga bokol. Högsäter.

Dä vell väre en go vän, som en ska kunne smi röggen te. Högsäter.

En kan inte lita på nôn mer än se sjôl. Högsäter.

Dä blir aldri hästbyte på den gårn. Högsäter.

En kar står ve sine ol å e käring ve sine pôsar. Allm.

Högfärd.

En ann kan väre så go som en ann. Högsäter.

I mer en stryker katten på rompen i mer sätter_n opp_en. Högsäter

Dä lyser som fluer i kål. Högsäter.

Han är så högfärdig, så han ser_nte knäna på säg. Högsäter.

Tvivel och nyfikenhet.

Dä ä_nte så säkert som dä ä sagt. Högsäter.

Dä ska ve tru å lägge bek på, så drar dä. Högsäter.

En ska utagårds för te å få veta hô_vert dä står till hemma. Högsäter.

Skryt.

Skryt, skräppa. Lort i skäppa. Högsäter.

Stora ol å fett fläsk fastna_nte i halsen. Högsäter.

Go kär hjälper se sjôl, å den dålie gär inga hjälp mä. Högsäter.

Hark lever länge å starke kära dö. Högsäter.

Här ä liv å röck i tömmane. Högsäter.

Här ä livet på en pinne å hjärtat på en trå. Högsäter.

Den ä inte så bôrte, där han ä hemma. Högsäter.

Sjôlskräpp loktar ont. Ärtemark.

Ja ä sjôl, å sjôl ä allti bäst. Högsäter.

Den som sjonger om môran, blir hökreven inna kväl. Högsäter.

Kärlek och äktenskap.

Dä som ä mors, dä ä mett, å dä som ä mett, dä kommer inte mor ve. Högsäter.

Hade du bullrat så i fjol, så hade du vart gefter i år. Högsäter.

Den som gefter sä, får ångre sä, å den som inte gefter sä, så får han ångre sä åg. Högsäter.

Geft dä; männas du ser. Högsäter.

Se_nte på mä, för du får_nte nô å mä. Högsäter.

Kronevrak ä tösevrak. Högsäter.

Tur i spel å otur i kärlek. Högsäter.

Har du lust, så har du lôven. Högsäter.

Töser å brännvin fryser aldrig. Högsäter.

Grannare har ja sett å ente grete. Högsäter.

Dä blir ente väl, förrän en blir gefte, å sen blir dä aldrig väl.

Passar i sänga, men dä ä inget å ha på änga. Högsäter.

Vecka du tar, så ä den bästa igen. Högsäter.

Nä dä ä nytt, så ä dä kärt. Blir dä gammalt, blir dä särt. Högsäter.

Änka ä ente le, för ho har bå fat å ske. Rännelanda.

Smädelser och klander.

Du talar som du hade tännera i taska å tonga i en klut. Högsäter.

Ja krusar_nte skräp, så länge ja ä skräp sjôl.Högsäter.

Dä kan en blinne käring känne me käppen. Högsäter.

D`ä sju gåla skam. Högsäter.

Prästasäcken har hôl  i bägge änner. Högsäter.

Du har ingen talan, förrän den svarta kua har kalvat. Högsäter.

Du ä så garn, som den de binner. Högsäter.

Du ä så snäll, så du ska få leva, tess du dör. Högsäter.

Du ä så dom, så du dör_nte. Högsäter.

Dä faller ente nô svar på dä,e ku dröner. Ärtemark.

Han ä så dålig, såhan_nte val å ta upp ifrå dynghögen. Högsäter.

Du ä_nte val ett rôtet äpple, Högsäter.

Läpen går som e linbrôta. Hägsäter.

Ja byter ente ol mä hunnegnävler. Högsäter.

Större skepp ha vält än e vassvällinggryta. Rölanda.

Skräddare, skomakare, sme. Ä bedragare alle tre. Ärtemark.

Du ska vässa lögna, så ho går i folk. Råggärd.

Umgänge.

Böen mat å äten mat ä lika. Högsäter.

Dä ä skamligare å lämna lite än te äta möt. Högsäter.

Ta te bôt, så får du arter. Högsäter.

D_ä_nte noga på småkalas, å de store kommer ja_nte på. Högsäter.

Tack ska du ha, å mer ska du få. Högsäter.

Tack ä_nte mö å stecka i taska. Högsäter.

Som du ser, hôvet opp å bena ner. Högsäter.

Löcka på resa, å en skrapa på näsa. Högsäter.

Sätt de, männas du står, får du ja, inna du går. Högsäter.

Du kan väl köre fram, när du kör tebaka. Rännelanda.

Knyt näven å sätt dej på, så setter du på ega hann. Rännelanda.

Fyllan.

Den som lägger sä som ett svin, står upp som en kär. Högsäter.

Leve nökterheta! Skål! Högsäter.

Humor.

Ta hunn å slô hôlingen mä. Högsäter.

Kônstene ä monge, men knepa ä fler. Högsäter.

Fråge mä ätter nô mer, som ja_nte vet. Högsäter.

Dän som inte passar sä, nä mat å stryk går te, han får enget. Högsäter.

De vesste ente dä kärn va garn, förr än han sjongde, nä han åt. Högsäter.

Dä går som dagen ifrån oss skrider å kommer igen i môra kväll. Högsäter.

Köpa apa å sälja gapa. Högsäter.

Dä va sjuttan, att attan ska vara så nära nettan. Högsäter.

Lagom ä en bra en kär, men han ä så sällan hemma. Högsäter.

Så länge en lever, ä_n_ente ur vala. Högsäter.

Dä ä inga rå i Rôskas kjortel. Högsäter.

Dä har allt kommen nô i tutarehultet. Högsäter.

Ja, dä trur smen, om abetekan hade kôl å sälja! Högsäter.

Maten ä halva föa, resten ä sell å petäter. Håbol.

Dä ä skräp te skôj, som dä_nte ä hälta allvar i. Högsäter.

Böxelöse bönemän får sällan ja. Råggärd.

Namn.

Hônna skulle du dit, sa Bomstäppen, nä han högg labben tå katta. Ärtemark.

No får ja gå, sa Täljgen, nä han salta i kaffet. Högsäter.

Detta vesste min katt, sa Per. Högsäter.

Pytt, sa Peck, nä han sköt å inte feck. Sundals-Ryr.

De gär ja_nte om sa Vinterugg, nä hon titta sej i spegel. Sundals-Ryr

Ge ä inte så häpet,sa Brack, när han åt välling med pliggsylen. Tösse.

I Bäckenäs ä de så stygge ve rotehjon, se de skulle inte na rotehjon ha, sa gamle Ole Rass. Rännelanda.

Han. den.

Ja kan allt, sa han, som åt välling med fingrane. Högsäter.

Dä ä ente vart å hänge se för dä, sa han, som hade repet i taska. Högsäter.

Här legger_a mykt, sa den, som låg i baketråget. Högsäter.

Dä ä mina tag, sa bonn, när oxen skobba seg. Sundals-Ryr.

Hantverkare.

Här ska bli  andra bullar, sa bagarn, stekte katten i ommen. Högsäter.

Renlighet ä en dygd, sa skomakarn, vände skjorta på julafton. Högsäter.

Jo dä gjorde han! sa murarn, när de ba´n skynda sä. Rölanda.

Dä va knuten, sa skomakarn, tog loppa på bektrå_n. Rölanda.

Rätt ska vara rätt, sa mjölnarn, tôlla mä tråget. Rölanda.

Ska detta väre smör, sa sjömannen om fisksåsen, så har ja seglat många hundra mil i smör. Rölanda.

Pojken.

Dä hade mersma, sa gôssen (pelten), om kössanet. Högsäter.

Dä smakar bra, sa gôssen (pelten), om supen. Högsäter.

Ingenting bör gå med hast, sa pojken om kössandet. Högsäter.

Flickan. Tösa.

Sakta i backane, sa tösa om kössen. Högsäter.

Tack i evighet, sa tösa, nä ho gapa ätter kösen å ingen feck. Högsäter.

Ändå en gång, sa tösa, när ho hade förlovat sä. Högsäter.

No kan en se, att dan länger sä, sa piga på anndan, när ho vänta på julakallasa. Högsäter.

Smaken ä allt olika sa tösa, när ho kösste kalven. Sundals-Ryr.

Tack i evighet, sa tösa om kössen.

Gubben.

Tänn lys, så du kan se å få reda på dum, sa gubben, nä gomma leta ätter tännesteckene. Högsäter.

Ja ä väl harre i mitt hus, sa gubben, nä kärringa körde ut_en. Högsäter.

Hälvten vore nog, sa gubben, nä hustrun fick trillingar. Röllanda.

Fan har monge spel, sa gubben, nä kärringa geck ifrå´n, han har ett på lôfte og.

Nu har jag´et på dä rene, sa gubben, nä han fått kärringa si på rote. Rännelanda.

Dä värsta är, att ja_nte kan få ell på pipa, sa gubben nä stuga brann. Rännelanda.

Ja vell skratta, för ho levde för e lita stönn sen, sa gubben, nä kärringa fått slaget. Rännelanda.

Nu kan ja rektigt skratta, för nu har vi varken mjöl elle brö hemma, sa gubben. Sundals-Ryr.

De ä ente monge, men de setter tätt, sa gubben om lusa.

Ja ä ju lyss levande vaken, sa den som sôv i körka, Högsäter.

Ändå nôt. sa den, som såg Åmål. Högsäter.

Ja skulle ändå ner, sa han ramla utför trappa. Högsäter.

Julhelja ska firas, sa han, som köpte e bönebok å två kanner brännvin. Högsäter.

Här ä inga ro å få, sa den som sôv i körka. Högsäter.

No är dä gjort, sa han, som förgjorde sä. Högsäter.

Här ska valsas,sa den, som dansa i täskor. Högsäter.

Här ä utdelning, sa han, som ga örefilar. Högsäter.

Ja, dä va detta ja for ätter, sa han som feck stryk. Högsäter.

No ha hästen blege sta sa den, som satt på skygåln å rissa. Högsäter.

Dä ä bra som dä ä, sa han, som hade ell i skägget. Rölanda.

Dä ä langt te skogen, sa han, som ella med öxeskaft. Rölanda.

Så ä dä, sa han, som gjorde ett ämbar. Rölanda.

Ja ä då lika gla, sa han, som gick å grät. Rölanda.

Djur.

Släkta ä varst, sa räven om de röe hunnane. Allm.

Dä har en övergång, sa räven, nä de drog skinnet tå_n. Ärtemark.

Köp, köp, sa köklingen. Högsäter.

Fan.

Dä stämmer, sa Fan, spelte piano. Rölanda.

Här va möe smått å gott, sa Skam, när han titta i bibel. Torrskog.

Du sitter allt illa, men du är då den som kan tala om´et mä, sa Skam te sua, som fasnat i gärsgårn. Rännelanda.

Se, här har de vesst samlat sä, sa Skam om bokstäverna i bibel. Rännelanda.

Stor i käften å liten i ulla, sa Skam, när han klöppte sua.

Dä tar vell slut på detta sa Skam om bönderna.

Prästen.

Kör ut Per Orsens Anners, han marker ol, sa prästen på husförhöret. Högsäter.

Hör å bönhör sa prästen.

Bonden.

Ja tar dom för ros skull, sa bonn, nä han tog årene. Högsäter.

Här ä ingen rädd, sa bonn, sprang för harn. Högsäter.

Ingen säkerhet i stan, sa bonn feck en örefil ve tullen. Högsäter.

Rakt ut, sa bonn, när han harva mä käringa. Rölanda.

Ä du törst, Marta, sa bonn,doppa käringa i älva. Rölanda.

Dä va´nte rômme, sa bonn, nä prästen frågte´n varför inte kakesen stod i bibel.

Käringen.

Kônstene ä monge, men knepa ä fler, sa käringa, hoppa å nös. Högsäter.

No vet jä då, varre han ä om nättene, sa käringa, stod ve gubbens grav. Högsäter.

Makt gär mo, sa käringa, stångades mä tjuren. Högsäter.

Ja trur, ja trur, sa käringa, geck på vattnet, å så sack ho. Högsäter.

Dä va tur ja inte slog ihjäl me, sa käringa, nä ho skulle hänga se, å repet geck å. Högsäter.

Harre, min styver, sa käringa, fick en päng. Högsäter.

I ra, i ra i ralle, sa käringa, nä ho ho körde valle mä e ku. Högsäter.

Här hjälper varken vitlök eller fader vår, sa käringa, bröt benet av sä. Högsäter.

I år ä gräset förb., sa käringa, sätte sej i nässlene. Högsäter.

Ja kommer snart igen, sa kärringen, höll fast i kvarnvingen. Högsäter.

Ingen mat i fasta, sa käringen, gömde litern unner sänga. Högsäter.

Sett dyr, drôp stell, sa käringa drog gubben i håret. Högsäter.

Lång ä´n ente, men smal ä´n, sa käringa om ljusbiten. Håbol.

Geft´en å släpp vala på_n, se hoppar_n ente så lätt, sa käringa om kalven.

Dä änna svir, sa käringa, kamma sä mä pinnsulen. Högsäter.

Här va Fan i gräset, sa käringa, torka sä mä brännäslera.

Ja, ja vet dä, sa käringa, nä ho geck galet, å geck ho igen. Torrskog.

Kôrs i Kristinehamn, sa käringa, när ho feck se Karlsta. Sundals-Ryr.

I môra värper denne, sa käringa, när ho kände tuppen. Sundals-Ryr.

Editerad av: Sigvard Lindhe (2019-03-26 17:30:14)