Dialektord från Brålandabygden

Dialektord från Brålandabygden.

Ur Brålandaboken del 1 av Bertil Johansson.

Hur dom uttalas får du ”Grônna ut sjôl”.

A

Aggedera = underhandla, akordera.

Ampa sä = hänga upp sig, ställa till besvär och förtret.

Ampelass, ampeståck = motsträvig, egensinnig.

Andring, andrera = beslag under släde eller kälkmedar.

Anka på = ångra, gräma sig, ”Ja anka så att ja ente gjorde dä”.

Annevar = Varannan.

Antele, åntele = rätt bra, någorlund (även om väder).”Dä har gått änna antele”.

Antura sä = åbäka sig.

Anvessare, arvessare = annorlunda. ”Dä kunne ente anvessare gå”.

Atôllt = avskyvärt, orent, motbjudande.

Atterbô, atteråder = återbud.

Atter och fram = fram och tillbaka. ”Ongen sprang atter och fram på golvet”.

B

Bâla = prata mycket och onödigt. Även ibland som benämning på personer.

Bâlevär = ihållande regn och blåst.

Balma = dricka hastigt och mycket.

Bara = otröskad säd utlagd för tröskning med slaga. Därav uttrycket, ”Nu ha ve slage över e bara” När man pratat färdigt om ditt och datt.

Bartåka = där snön är otillräckig vid slädföre.

Betesfor = hö medtaget som foder vid resor med hästskjuts.

Blaxsla = fladdra. Fladdermus kallades ”Natteblaxla”. Även skämtsamt om personer, som var ute och färdades sent på kvällarna.

Bloxla = blinka (om låga eller lampa).

Bôla = börda.

Bôlstark = om person som är otroligt stark.

Bôlstigel = igelkott.

Bôsta = banka slå.

Braga = darra, skälva om levande varelser.

Brannane = virket som ”Harvetinnera” var fästa i.

Breckas = brottas.

Bälja = gråta ohejdat. Även råma, om kor, som råmar.

D

Daggel = morgon eller förmiddagsmål.

Dôrving = öronfil.

Dôtt = liten mängd av något.

Dôtta = täta.

Drôfs = slarvig, tung. ovig.

Drôftetråg = tråg av viss form för rengöring av gryn.

Drôssla = sprida ut, spilla. ”Gå ente å drôssla med höt”.

Dråg = långsträkt sänka, sank mark.

Drövlik = trängsel för att hålla samman stockarna i en timmervägg.

Dura = dåna.

Dusa = sova lätt, dåsa.

Dyr still = alldeles stilla.

Dägga = föda upp ungar efter djur utan moderns di, t.ex. med flaska.

E

Emtele = svag, späd.

Emme = fadd, om smak.

Ettrane = ettrig, lättretad.

Exter = påhitt, hyss, fukter.

F

Fabbel, feppel = Fabler, vidskepelse.

Fakta åv = avdunsta.

Falas = leka,bråka t.ex. när det gäller barn.

Falli = ”Vôrt i falli” sakna, lida brist på.

Fan = snödriva.

Far = fåra vid plöjning. ”Hôvenännefar, tvärfar”.

Filla = tyglapp, trasa.

Fjosete = framfusig, nyfiken.

Flesa = skratta försmädligt eller veligt.

Flog = hastig värk i t.ex. öra ”Öreflog”.

Floka = lager av neker över ladan. Se även ”Stöa”.

Flon = golv i ladugård.

Flå = flat. ”Flå tallrikar”.

Flåge = vattenpöl.

Flåmaga = kräsen, ha lätt för att kräkas.

Fôrk = stör att använda som hävstång.

Fracke = duktig, duglig. ”Han är ente fracke”, om någon som är svag.

Fri, fli = räcka något till någon.

Fräke = besk i smaken. Även om personer. ”Dä va en fräke i truten”.

Fura = stryka fram och tillbaka, putsa.

Fôlige = dräktig om sto. Ordet dräktig har ej funnits tidigare i folkmålet. I stället fanns en benämning för varje djurslag, alla med ändelsen-ige.

Fång = en börda t.ex. hö eller ved.

Fånget = famnen. Barn togs upp i fånet, när de fick ”Sitta i knät”.

Fåntidde = om ko som håller på att sina. Koa står bôrte”. = Kon är sinlagd.

Fäärn = rädd, bortkommen. ”Han är minsann ente fäärn”. Om den orädde.

Förjompa, förampa säg = förhasta sig, handla felaktigt.

G

Gârna sä = leka, skoja, bråka.

Gâta = större byväg.

Gement = mycket, väldigt i negativ betydelse. ”Dä ä gement kallt i da”.

Glana = stirra, titta.

Glômde = ekade. Finns bara i imperfekt.

Glôtt = glänt. Även som verb. ”Han glôttade på dörren”.

Gly = tala spefullt om någon.

Glôppa = springa. liten öppning.

Gnala = kvida eller jollra, om spädbarn. Även djurläte.

Gôja = utfällning i vätska, flytande orenlighet.

Gôll = inte bli dräktig (om djur).

Grisk = livlig, argsint om t.ex. hästar.

Grämme = ful.

Gälla = kastrera.

H

Haane = förlägen, rädd, överrumplad.

Habba = befallningsord till häst att backa.

Hadda = Hantag.

Halla = Luta. ”På halledätten” Färdig att falla omkull.

Hâlar = skulderblad. rygg.

Hamner = avsides belägen betesmark.

Hamsete = ovårdad, slarvigt klädd.

Harpe, harpes = ytlager på hud.

Harsten = bryne av skiffersten.

Harveträ = garnvinda.

Havde = hörn på gärdsgård.

Heksta, heksna = flämta, kikna efter gråt, även vid ilska.

Hoga = komma ihåg, minnas.

Hogballe = tiden mellan vår och höandtiden.

Hôling = vallpojke.

Homma, hôbba = befallningsord till häst att flytta sig åt sidan.

Hommel = det trä som förenar draglinorna vid körning med häst.

Homra = belåtet läte hos häst.

Hôsa = strumpa.

Hôspen = husbonde, överman.

Hôven = jäsa (om deg).

Huja = ropa.

Huska = gunga genom att lyfta upp och ned.

Håvare = blygsam, försynt, vill trugas.

Hängel = sammanbundna störar för att hålla ryggåshalmen i läge på taket.

Härlagen, helagen = rädd att ej uppträda korrekt eller att stöta sig med någon.

Härra = irra, ragla.

Hört, kvällshört = skymning, lyhört vid kvällning. Även om personer som är försagda eller inte vill visa sig.

I

Id = strömdrag i rinnande vatten.

Idäle = inrotad vana. Även om person. ”Han ä ett rektekt idäle”.

Idälete = ge sken av att vara sämre än i vekligheten.

Igenbarnate, igenvarnate = avtrubbad (om gamla människor).

J

Jâl = jäsning, must. ”Sätt på låcket, så ente jala går åv dricka”.

Jammen =minsann. Rest av svordom. ”Ja vid heliga män. Jämför ”Jaggu”.

Jerväxt = omväxt som skjutit i höjden utan att erhålla stadga.

Jorta = idissla.

Jymmer = lammunge.

Jåla = Barnslig person, sjåp. Prata utan mening, fjanta sig.

Jäl = liten hylla.

Jären = kant på väv.

Järeflå = om vävnad som är ojämn i kanten.

K

Kâle = kärl.

Kalehylla = hylla på köksväggen för måltidskärl.

Karte = karl till. ”Va han karte dä”. Kunde han de?

Killa, Kella = kittla.

Kläppera, klipera = slå fel, fattas, fela.

Knesa = fnittra, söka undertrycka skratt.

Knevlete = bakvänt, motspänstig.

Knåka = trycka på pressa ned.

Knö, Knöa = knåda, t.ex. deg.

Knötta = räcka till, vara nog.

Kockel = klump av jord och lera.

Kockelstock = vält.

Kôlla = sträva, kärl av trä med skaft, för upphämtning av vatten.

Kôv, kôvet = hosta andtäppa, asma.

Krappe = trång, för snäv.

Krisk = frisk, syrlig smak om äpplen.

Krômta = bearbeta t.ex. kläder i tvättvattnet.

Krôta = smula, liten mängd av något.

Kräen = kräsen, sparsmakad.

Kutturask = retad, uppbrusande, anfallslysten.

Kvi = tveka, dra sig för något. ”Han är ente kvien”. Om en som tar itu med något obehagligt.

Kåssa = smeka, mest när det gäller smådjur. ”Kattongen ä så kåssen”. Vill bli smekt.

L

Laa = lägga nekerna i lager i nekeladan.

Lana = lindra, avta om t.ex. smärta. men även om vind och väder.

Lantra = lirka, få någon att ändra mening.

Larka, laddika = liten låda eller fack i klädkista.

Lell = förstärkningsord. ”Nu lell ska du få se”.

Letta på = fresta på, anstränga, skada. ”De lett ente pån”. Han tog ingen skada.

Limme = sopekvast av björkris eller liknande.

Lomra = mullra, åstadkomma buller, ”Åska lomrar”.

Lomrete = gå stapplande, osäkert, mest om åldringar.

Lôrmete = kvavt, kvalmigt.

Lôtesgo = nyckfull, med växlande humör. Ena gången trevlig och hjälpsam, annan gång sur och vrång.

Lygne, lyve = lä.

Lyske = ljumske.

Låka = vridbar regel av trä att stänga dörr med.

Långe = redan. ”Ä dä långe môran?” Är det redan morgon.

Lärkenträ = obrukad eller misskött åkerjord.

Löxa = ogräs, råglosta. Man trodde förr att rågen förvandlades till löxa om det var för surt i jorden när den såddes.

M

Mâlot, malek = malört. ”Förr hadde de allti mâlörtebrännvin mot magesjuka”.

Mârta = kvinna som är nöjd och t.ex. efter att ha lyckats bra med någonting.

Mocken = rå, möglig om t.ex. spannmål.

Môla = att äta endast den bästa maten, t.ex. kött utan potatis och bröd till.

Môle = något söndersmulat, t.ex. hö, smulor på vedbacken.

Môlja, môljety = avskräde, orenhet, sörja.

Môttar = såta vänner. ”Nu ä de minsann sôna môttar”.

Mugglete = mögligt.

Måte = sätt, vis. ”Ja ha försökt på alle måtar”.

Måte, te måte = till lags. ”Ä dä ente tä måte åten, så får dä vôrt”.

N

Nämmen = minsann. Nekande motsvarighet till, Jammen. Dä ä nämmen ente gôtt å gära”.

Närsöken = närgången.

Nöre = näverbitar och torra stickor att ”nöra” upp eld med.

O

Ogranna = besvär, störa, oroa. ”Ja ha ente ogrannat´en” besvärat honom. ”Dä ä lite som ogrannar ögat”.

Ohågen = oblyg, glupsk.

Oke = tvärslå på dörr.

Opptagare = de som bundo nekerna vid mejningen. Men ”tog ôpp efter mejen”.

Osterôtta = en handfull av ostmassan, som gavs åt barnen vid yste.

P

Penete = liten, svag.

Plässa = småbröd.

Plöjsla = plöjt gärde.

Posete = otrevlig, dumdryg.

Prom ant = anger att något skulle ske med pock, fart.

Promt = envis, ovillkorligt. ”Ant” bråskande.

Puka = plåga.

Puke = en som misshandlar djur. Puke var förr benämningen på den som hade hand om hästslakten.

Pälar, pälingar = ved av grenar och grovt ris.

Pöla = göra sig till, göra sig viktig.

R

Ranvala = söka, leta, efterforska.

Rear = bjälkar.

Refte = del av något, t.ex. större stycke tyg eller mark.

Regjorde, regjorte = bråskande, bullrande, var påstridig.

Rev = stor efterfrågan. ”Dä ä sônt rev ätter” det är så stor efterfrågan på.

Rissa = klänga, klättra upp och ned.

Rônne = galt.

Rugglete = ojämn, skrovlig.

Russla = pyssla, göra småsysslor. Även att slösa, göra av med pengar.

Råmogen = mustighet, fuktighet i jorden.

Röcklete = ostadig, osäkert.

S

Sannost = mesost.

Siga = sjunka, sippra, t.ex. om vätska som sakta sjunker ned genom någonting.

Sik = sidlänt, vattensjukt ställe.

Sjeläppert = vanskligt, osäkert, misslyckat.

Sjôl = själv. ”Sjôlskreven”. Till barn som ville göra något själv.”När ble du sjôl”?

Sjäcka = göra grimarser, härma.

Sjäker = skaklar.

Sjöcka = till byggnad med snedtak till uthus.

Skack = på snedden.

Skackhörne = motsatta hörn.

Skacke = sned, vind.

Skackefall = avbräck, missräkning.

Skadd = dimma, dis, duggregn.

Skallvante = oblyg, tilltagsen, oförskämd.

Skôfta = göra lite då och då, skolka från arbete.

Skrane, skrinne = mager, även om jordmån.

Skranglete = skramlig, bristfällig om t.ex. redskap, fordon. Dåligt om väglag.

Skrock = större, korg av flätad en.

Skryten = tom, mager, utmärjlad.

Skulmete = ljusskygg, dolsk, skum, om person.

Skvätten = nervös, lättskrämd, är den som hoppar till vid oväntat ljud.

Skäle = slösäd.

Skörnare = ägoskillnad, hemmansgräns.

Sköta =skarva.

Slabat = förkläde.

Slan, slant = omslag till mildväder.

Slomenosen, slomenosete = snopen, skamsen, sorgsen.

Slôrpa = sörpla.

Smâla = prata mycket. Även som subst. Du ä e riktige smâla”.

Smâle = mängd, flock.

Smocka = stoppa ned, samla ihop något, oförsiktigt. Hastigt ta av eller på kläder.

Snaggla = prata fort, otydligt. Även ”Håll snaggla!” Håll mun.

Snodig = snabb i vändningen.

Snurten = förolämpad, sur.

Snäggen = bitsk, grinig om häst, men även skämtsamt om personer.

Snött = snålt, ej fulltaget. ”Om ja får mett å väl dä, å andre får sett å snött dä, då ä ja nöjde”.

Sockna = söka. ”Han ä bara ute å socknar etter brännvin”.

Sôppla = skräpa ned.

Sôppel = smått skräp, smulor, sopor.

Sôverthäringa = sådant här. ”Hôvert”. Hurudant.

Sôvert = såhär.

Spell ny = splitter ny.

Sperra = vibrera.

Spracka = höra ett rykte, ta reda på.

Sterra = darra.

Strumsle = hastigt, oväntat.

Stur = avbräck, försvagning t.ex. efter sjukdom.

Stöa = understa lagret neker i ladan. Skulle ligga med ”blômmet” axen uppåt.

Stöna = tjata, upprepa sig, envis.

Sôlten = hungrig, svulten.

Svegen = fuktig, rå om t.ex. säd.

Säcka = sjunka.

Säre = nogräknad, lättstött.

Sätta = lyda, tro på.

Sättung = rymdmått. 1 sättung = 4 kappar 1/8 tunna.

T

Talle = ingrodd smuts, gödselbädd i djurkättar.

Tele = grovplankor, riljor i bås och spiltor.

Tennikelaget = järn att lägga under vid hålslagning vid smide.

Tjeva = vänster hand. ”Ä du tjevhänte?” Är du vänsterhänt?

Tjästa = andas häftigt, t.ex. efter en språngmars.

Tjässla = få ungar (om katthona).

Tjöva = kväva.

Tramp = trappsteg och plan avsats framför förstugdörr.

Travla =ta oförsiktigt i något, fingra på, kladda.

Trôsôllete = illa däran, skröplig.

Trôvlete = osäker, famlande.

Trôvlevân = är den som skall utföra något med nedkylda fingrar.

Trutna = svälla av fuktighet (om föremål av trä).

Trälar = valkar i händerna.

Tröka = ha tålamod, ge sig till tåls, uthärda.

Tvârtföre, tvärtföre = tvärt emot, motspänstig.

Tulla in, tulla om = linda in eller  om något.

Tyr = räcker. ”Dä tyr ente te tack”. Artighetsfras som svar när någon tackar för något.

Tyste = trasslig hop om t.ex. garn.

Tyta = gråta.

Tåssa = groda.

Täna = springa, ränna.

U

Uggen = råkall, frusen.

Ulva = gråta, ropa, tjuta.

Uppsnasete = svara uppkäftigt, t.ex. barn mot äldre.

Ur, urar = tillfäligt misshumör, ovillighet. ”Han har sina urar ibland”.

V

Vannel = liten mängd hö eller halm formad för att lätt kunna bäras.

Vannla = göra vannlar, men dessutom hanskas oförsiktikt med något, t.ex. pengar.”Hannla å vannla”.

Vannt = förmodligen så, frågan om. ”Dä ä vannt om han ente kommer”. Det blir förmodligen så att han kommer.

Viläta, viläter = stor viddre, marker.

Viosen = framsusig, nyfiken.

Viången = fri, stor omgivning. ”Jasså du ä ute på viången”. Sades till person, som slagit sig lös och var ute och färdades.

Värsen = mjuk, inställsam.

Väss, vässe = geting.

Å

Åpen = oförnöjd, glupsk.

Årige = brunstiga, om sto.

Åronge = årsunge, ettårigt föl.

Åtra = ångra.

Ä

Äkra, äkrer = vall som har plöjts, eller skall plöjas.

Ägglas mä = egga, reta.

Ärnige = angelägen, villig.

Ö

Öen = vara blottställd på något.

Ökt = arbetspass.
Örja = snärja, strypa, sno in sig.

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter