Bolmsö


Bolmsö församling i västra Kronobergs län är idag det samma som ön Bolmsö som också är Smålands största ö.

Tidigare bestod församlingen också av Bolmsö Västerland och Toftnäs men vid församlingsreformen 1971 kom Toftnäs att överflyttas till Torskinge församling i Värnamo kommun och 1974 överflyttades Bolmsö Västerland till Ås församling i Gislaveds kommun.

1971 flyttades också Bolmsö från Unnaryds kommun i Jönköpings län till Ljungby kommun i Kronobergs län. Bolmsö var egen kommun fram till 1961.

Bolmsö har en landareal av 44,1 kvkm enligt 2000 års taxering. Bolmsö är Sveriges 25:e största ö i storleksordning och den nionde största insjö ön i Sverige.

Bolmsö är rikt på kulturminnen och var centrum i det forna fylkeskonungariket Finnveden. Här finns mer än 450 finns klarlagda fornminnen från sten, brons och järnåldern. Det är Hällkistor från stenåldern, Rösen från bronsåldern och gravfält med stensättningar från järnåldern. Det är på de norra och östra delarna av Bolmsö det finns mest fornlämningar. Man kan också finna mycket historia i både skrifter och muntlig tradition.

Ön Bolmsö är ca 18 km lång och 3-4 km som bredast. Är av tradition en lantbruks ö med många gamla jordbruksfastigheter och när detta skrevs finns det 4 mjölkproducenter och ett aktivt lantbruk på ön, även om inte alla markägare är aktiva bönder länge, så brukas all mark antingen av andra bönder eller som bisyssla till någon annan näring. Ön har ett öppet och vackert landskap, en stor del av ön är en rullstensås med mager och stenig grus- och sandjord. På norrön har funnits två insjöar, Helgasjön och Sjunken, som dikades ut under senare delen av 1800-talet. På så sätt vanns odlingsbar mark, där förekommer alltjämt ett rikt fågelliv.

Bland de äldsta fornminnena är hällkistor och gravfält. I Håringe finnas fyra hällkistor och i Hassle en. Gravfält finns vid Bolmsö Prästgård i den s.k. Spökbacken, även i Håringe. De har blivit undersökta och fynd har gjorts från vendeltid och vikingatid bestående av bronssmycken, silverring, pilspetsar och guldföremål, bland annat två s.k. guldgubbar.Vid Smederyds kvarn ligger ett stort gravfält med bautastenar. I Hov har funnits tre gravkullar. Ett väl bevarat gravfält ligger ca 200 meter från vägen vid Bollstad. Öns bäst bevarade och troligen yngsta gravfält med starkt markerade kullar har vi i Lida, det är oskadat. Vid Östergård finns också gravfält liksom vid Tjust Lunnagård, något norr om gården. Även längre söderut i Bakarebo är gravfält. Förutom vid Smederyds kvarn, som nämnts tidigare, finnas bautastenar i Håringe, Bo och Tjust Lunnagård. En skeppssättning ligger i Bollstad intill gravfältet. På Smederyds  finns domarekullen, vid en domarring på tretton stenar. Ett annat slags minnesmärken ha vi i de s k. treuddarna, äldre gravar, som utmärkas av tre hörn och sidorna i den triangelformade högen insvängda. Sådana ha vi i Bakarebo intill en ladugård, i Torp är en och den vackraste på Bolmsö i Lida vid vägen till ödetorpet Lövenhus, samt en i Håringe.

Vad visar då fornfynden? De visar att Bolmsö varit bebott sedan stenåldern. Nästan alla gravar är dock från yngre järnåldern och dess sista del, vikingatiden. Under vikingatiden har befolkningen varit talrik. Åtminstone någon hög har varit gravplats för en storman, en kung kanske. Vi har namnet kung i kung Rings sten och Kungshögen. Mer tillförlitliga tecken på en stormansgrav är guldfynden, bland annat guldgubbarna.

Bolmsö är också Bolmens största ö, Bolmen är 183 kvkm stor och Sveriges tionde sjö. Bolmen har 365 öar och holmar, just det att de skall vara lika många som årets dagar gör att man tänker på historien om Ebbe Skammelsson.

Ebbe Skammelsson från Skotland var förlovad med Malfred dotter till ett förnämt folk på Tiraholm. Men Ebbe ville till fjärran länder innan han gifte sig och fick en tid av sju år på sig. Men Malfreds far dog och hon blev förlovad med en annan, man trodde att Ebbe dött och bröllop bestämdes till den dag Ebbe skulle ha varit tillbaka. Men riddar Ebbe kommer tillbaka och när den tilltänkta svärmodern talar om att bröllopet håller på blir han så arg att han hugger huvudet av både henne och sedan lika så av både brud och brudgum.
Som straff för detta brott dömdes han att fjättras i 7 lispund järn och att i 24 timmar vistas på var och en av Bolmens 365 öar, när året kom till ända steg han iland i Angelstad och gick och lade sig i ladugård på Jacobsgården där. På morgonen vaknade han av att pigan som satt och mjölkade sjön en visa om honom, Ebbe ropade en del är sant och en del är falskt, pigan blev rädd och sprang till husbonnfolket. Ebbe visade sig för folket och de följde honom till kyrkogården.
På vägen dit låg en sten som han ställde sig på och frågade vår herre om han var värdig att få vila i Kristijord, då sker det. Hans bojor trillade av honom och han föll död ner. Han begravdes nära utanför norra ringmuren och efter att muren hade rasat tre gånger vid hans grav lades den tillslut som en båge runt graven så han fick vila i vigd jord. Av bojorna snidades de tre korstecknen som är resta på nuvarande kyrkans tak.

Under vikingatiden bodde på Bolmsö kämpen Arngrim och hans 12 söner som alla var kända bärsärkar och spred respekt och fruktan i hela norden. De finns också omnämnda på dopfunten i Bolmsö kyrka. Den äldste av Arngrims söner hette Angantyr och var huvudet högre än de andra, han innehavde det goda svärdet Tirfing som bet på allt och oundvikligen blev någons bane närhelst det drogs ur slidan. Det är detta svärdet Tirfing som idag pryder Bolmsös eget vapen.

Sockenfanan med det flammande svärdet på sin duk förvaras i kyrkan liksom även konungens gillande av vapnet med namnteckningen från Gustaf V:s sista konselj.

Bolmsö omtalades för första gången 1178. Kristendomen hade kommit till Sverige och i Sunnerbo fanns en präst, som hette Eskil och ägde gårdar på Bolmsö. Dessa skänkte han till biskopen i Linköping. De gårdar som omnämns var Bjärnaryd, Västerås, Österås, Husaby, 4 gårdar i Tjust, Bakarebo, Möcklagård, Boo, Smederyd och Sunnaryd. Senare ägde biskopen i Växjö flera gårdar på Bolmsö. Trots att gårdarna var små och jordmånen dålig, så verkar de ha varit eftertraktade.

På 1500-talet utgjorde 13 gårdar biskopsgods under Nydala kloster. Bolmsö blev svårt härjat under nordisk Sjurskriget 1563-1570 då 29 av öns 30 gårdar samt kyrkan brändes. Det enda som återstod var gården Korsalt som dock några år senare var öde.

Under den här tiden är det riddare och adelsmän, som äger gårdar på Bolmsö. Ja, även kronan hade boställen här. Flera gårdar slogs samman och säterier bildades, som Bollsta, Hov och Håringe samt på fastlandet Sunnaryd, Stavshult och Toftnäs. Torparna fick göra dagsverken på gårdarna mot att de fick bo i en liten stuga, ofta bara en backstuga.

Säterierna upphörde i mitten av 1800-talet, då torparna fick friköpa sina torp. Många av dessa torp låg på den västra sidan av ön.

Bolmsö kyrka började byggas 1863 under Carl XV:s regering, kyrkan är bygd av sten. Kyrkan invigdes söndagen den 2 juli 1865 av biskop Hultman i Växjö. Detta är kanske är den öns tredje eller fjärde kyrka. Den föregående träkyrkan revs i samband med kyrkobygget. Man vet också, att en kyrka brändes under nordiska sjuårskriget. Den nuvarande är märklig med sina två predikstolar, av vilka den äldre är från 1641 och fanns i den tidigare kyrkan. På kyrkogården finns gravkor för Lillienbergs och Gyllensvärdska ätterna.

Dagens församlingshem var tidigare kyrkskola, huset byggdes 1890 och var skola fram till 1964 då Bolmsös nya skola byggdes. Sedan renoverades huset till församlingshem.

Prästgården är troligen öns idag äldsta bostadhus, byggt 1807, däremot finns det flera äldre ryggåsstugor troligen byggda på 1700-talet, tex vid Perstorpsgården och i Hembygdsparken, men dessa är inte bebodda bostadshus idag.

Bolmsö skola har idag både förskoleverksamhet och klasser upp till årskurs sex, högstadiet går barnen i Lagan. Vid skolan finns också dagis och fritidsverksamhet.

Vägverket ansvarar för färjan mellan Bolmsö och Sunnaryd, den sk Bolmsöleden har anor från 1872 när överfarten räknades som vägskyldighet.När det egentliga avgiftsbelagda roddtvånget började vet man inget bestämt om, men 1872 vittnar ju våra gamla fjärdingspålar om att det skulle vara lite ordning på trafiken.Vid kyrkbygget fanns en pråm för att transportera material i mitten av 1850-talet. Den pråm som sedan användes för trafik 1880 av Anders Petter Larsson, Yanäs, Åhs socken. Det var ungefär 13 alnar långt och 6 alnar brett, 1 ½ aln bordläggningen med två kraftiga åror som roddes av tre man.  Ibland flera då det var blåsigt. I aktern var en lucka i bordläggningen som togs bort när fordon skulle av och på. Så kom slutet 1927, 16 juni. Några mannar från Sunnaryd skulle hämta sand från Furö och hade lånat pråmen för denna transport av sand.

1929 började en ny epok, det skulle bli en motordriven färja. Den byggdes i Reftele av Skogsfors bruk för 18.000 kronor. Stora arbeten utfördes i Sunnaryd och Bolmsö med hamnanläggningar, för att mottaga detta vidunder. 1950 beslutades att ny färja skulle byggas vid Falkenbergs varv. Själva skrovet av järn och stål Bolm kom till Sunnaryd 1951, sedan monterades den färdigt i Sunnaryd. 1969 kom Bolmiatill leden, som nybygge från Lunde.

Den första bron mellan Bolmsö och Tannåker byggdes 1855-1856 av ett bolag där de flesta öbor var med och helt utan statsbidrag.  Denna bro gick från ungefär samma plats på tannåkerssidan som idag men landade på bolmsösidan lite längre söderut. Den första bron lär ha varit byggd av trädstammar, ris och sten. Den kallades för ”kavlingabro” då stockarna inte var sågade utan man använde s.k. kavlingar. Under årens lopp har det både byggts nya broar och påggts på befintliga, den nuvarande bron påbörjades 1979-1980 och den byggdes strax norr om den gamla så man kunde hålla trafiken öppen ända tills den nya bron var klar. Den nya bron pålades med tio betongpålar ned till 24 meters djup. Den nya bron fick en spännvidd på 22 meter och en bredd på sju meter, så nu äntligen kunde två bilar mötas på bron. Seglingsrännan inunder bron fick en bredd av ca 10 meter. Den nya rännan ligger betydligt närmare Bolmsö än den gamla och har ca 5 meters vattendjup. Den segelfria höjden blev vid högvatten ca två och en halv meter.

Vid semestern 1980 kunde de första bilarna passera och sedan återstod arbete med vägbankar mm. Invigning skedde torsdagen den 11 september 1980 av dåvarande landshövding Astrid Kristensson.

Bolmsö har flera aktiva föreningar, det äldsta av dessa är Bolmsö Skytteförening 1903 bildades föreningen och verksamheten då var sportskytte med mausergevär. Än idag används mauser i skytteföreningen verksamhet men nu i ringa omfattning. Dagens största verksamhetsgren är Luftgevärsskyttet och bedrivs under vintertid och då i Bolmsöskolans gymnastiksal. Det var i början av 1960-talet som luftgevärsskyttet började inom Bolmsö SKF, något vapen köptes in och skyttet bedrevs i Axel Åbergs industrilokaler, Sollidens Småindustri. När sedan skolan var byggd började föreningen 1965 att hyra i skolans gymnastiksal vilket har fortsatt än i dag

Den 13 september 1944 bildades Bolmsö hembygdförening. Man fick av pastoratet arrendera ett lämpligt och välbeläget område i kyrkbyn, ett område mellan nya och gamla Häradsvägen, med avsikt att där uppföra något slag av byggnad.
1946 fick man av pastoratet en ryggåsstuga från Möcklagård. Ryggåsstugan stod helt färdig 1948. 1950 flyttades nästa byggnad till parken, en ladugård från Vinsta. En linbasta från Perstorp tillkom 1957 och en bod från Prästgården uppsattes 1967.
D
en 12 september 1954 var konung Gustav VI Adolf på bolmsöbesök i samband med sin Eriksgata, varvid föreningen fick konungens namn på en sten i Hembygdsparken. Vid Bolmsö kyrkas renovering fann man originalpapperet som konungen skrev på, vilket har inramats och det kan nu beses i ryggåsstugan.
Midsommarfesterna började rätt anspråkslöst 1958 med ett par hundra personer som deltagare och en ensam dragspelare som svarade för musiken. Efterhand som åren gick blev arrangemanget allt mera populärt.  Numera samlas mellan 1500 och 2000 personer till dans kring midsommarstången med musik och sång, tombolor, chokladhjul, servering mm.

Bolmsö Sockenråd är en ideell förening som bildades 1987, ledamöterna i Sockenrådet väljs inte som representanter från det övriga föreningslivet på Bolmsö, även om flertalet är aktiva i andra föreningar. Styrelsen har i dagsläget en stor bredd i både ålder, yrken och bor spritt på ön, detta gör att vi gör allt för att tillgodose öbornas önskemål. Sedan juli 1988 ger Sockenrådet ut ett sockenblad en gång i månaden, där står vad de olika föreningarna har för möten, vilka arrangemang som kommer att anordnas och information från kommunen, Sockenrådet och enskilda personer.

Sedan april 2007 är Bolmsö åter igen en egen postadress, 341 93  BOLMSÖ:

Befolkningsstatistiken ligger på runt strax under 400 mantalsskriva i Bolmsö församling.

 

Källor: Sveriges Bebyggelse, 1957
Bolmsö, Smålands största ö, 2004
Bolmsö Skytteförening 100 år, 2003
Statistika Centralbyråns hemsida
Vägverkets hemsida
Bolmsö Sockenråds hemsida
Bolmsö Hembygdsförenings arkiv

Editerad av: Solveig Carlsson (2018-11-20 20:49:57)