Osmundsberg ligger söder om Kärvsåsen, öster om väg 301, på en kalkstenshöjd som nu är till stor del är bortsprängd och förvandlad till kalk. Den omnämns 1549 som Åsmundsbergh. Osmund är en metod att göra smidbart järn (Osmundjärn), men bynamnet är säkert äldre än så, förmodligen ett mansnamn. Berget är uppbyggt av Leptaenakalksten och har en rik och varierad flora.
Byns historia sträcker sej långt tillbaka i tiden. Osmundsberg låg på ett berg med milsvid utsikt åt alla håll. Redan tidigt hade man kommit underfund med att den kalkrika berggrunden gav jorden bördighet. Här byggdes en genuin dalaby med de kringbyggda gårdarna tätt tillsammans.
År 1700 brann så gott som hela byn ner. Folket var borta på slåtter och kvar i byn fanns endast en gumma som tydligen rökt i uthusen. Katastrofen var snart ett faktum.
Men byn byggdes upp på nytt och under 1800-talet bestod den av 16 gårdar.
Även om jorden var bördig räckte tegarna inte till för familjernas försörjning utan man sökte alternativa sysselsättingar. Redan 1732 gjordes de första försöken att borra för att utvinna bergolja men med klent resultat. 1862 gjordes ett nytt försök men inte heller nu gav det någon ekonomisk vinning. Istället började man med slipstenstillverkning och kalkbränning. I små kalkugnar utvann man kalk, dels för egen vinning men allt mer för försäljning och så småningom såldes nästan hela byn till Kopparbergs Bergslag AB
Byn som försvann
I högkonjunkturen efter andra världskriget behövdes stora mängder bränd kalk till landets järnverk och under byn Osmundsberg låg elva miljoner ton kalksten. Gårdarna och ägorna köptes upp och revs. Förhandlingarna gick ovanligt smärtfritt eftersom utflyttningen från byn redan påbörjats och kalkbrytningen skapade arbetstillfällen. Allt slutade med att man upprättade 74 köpebrev med 28 säljare, varav 19 inte var bosatta i byn. Bara någon enstaka bybo kämpade emot. Byn skulle hur som helst tyna bort, sa man.
Endast några gårdar på östra sidan av Osmundsberg, vilka inte omfattades av det exploaterade området finns idag kvar.
Brytningen upphörde vid 1970-taltes mitt. ”Täkten är numera en dramatisk syn, ett djupt jättehål fyllt med grönskimrande vatten.” skriver Björn Hallerdt, en gång Dalarnas museums chef, om hur Osmundsberg förvandlades från en grönskande idyll till ett stort kalkbrott.
Det finns en 10 min. lång dokumentärfilm om Osmundsberg som kan köpas från Boda hembygdsförening. Likaså finns en bok (Bodas sockenhistoria del 1) som handlar om försöken att utvinna olja ur kalkberggrunden i Boda och framför allt Osmundsberg.
Tillbaka till "Byarna i Boda"