När man läser gamla dokument från Boda socken så stöter man ofta på namnet Jacob Pigot

Jacob Pigot, befallningsman i Österdalarnes fögderi, var son till en till Falun invandrad skotte med samma namn och hans hustru Margareta Winter. 
Pigot d.y. tillträdde sin tjänst 1691 och tog sin bostad i Änderåsen men flyttade 1696 til1 Kusgården i Kärvsåsen, vid norra ändan av den lilla Bysjön. Han förblev ogift, men bodde tillsammans med sin ogifta syster Katharina som fungerade som hans hushållerska.

Tjänsten som fogde var en krävande och utsatt post och Kammarkollegiet hade svårt att hitta någon som var villig att ta sig an uppgiften. Till sist föreslog Kammararkollegiet en ung skrivare hos länsbokhållaren, Jacob Pigot.  Denne  hade rykte om sig att vara ordentlig och flitig, och var villig att påtaga sig det stora ansvaret. Han blev också förordnad, men utan att erlägga borgen, då han inte kunnat skaffa sådan.

Pigots ämbetsutövning tycks länge ha förlöpt normalt och utan väsentliga anmärkningar. Förhållandet till länsmyndigheten i Vikarbyn var gott. 

Med prästerskapet har Pigot uppenbarligen hållit sig väl. Kyrkoherden i Rättvik, domprosten Petrus Tilleus, uppger att befallningmannen väl förplägat prästerna och på egen bekostnad förmått dem att hålla tätare gudstjänster i kapellet än som tidigare varit brukligt. Jacob Pigot och hans syster bekostade en stor del av en ny barockuppsats till altaret i Ore kyrka och även kyrksilver till Boda kapell.

Jacob Pigots namn har blivit mest ihågkommet för att han enligt rykte, år 1708 försökt begå självmord genom att hetsa sin häst att springa ut och störta ner från den smala klippa i Styggforsen som fått namnet "Fogdeklippan". 
Det är tveksamt om denna händelse verkligen har ägt rum. Bakgrunden till historien är en notering i ett brev skrivet av prästen Olof Kumbleus d.y. omkring år 1760, dvs mer än femtio år efter att händelsen skulle ha skett.
Genom sin tjänsteutövning är Pigots liv väl dokumenterat och det finns inga noteringar om att han skulle ha försökt begå självmord.
Att ta sitt eget liv var vid denna tid ett grovt brott och bestraffades med att begravas utanför kyrogårdens vigda jord. Om Pigot verkligen skulle ha försökt ta sitt eget liv skulle detta utan tvekan ha föranlett åtgärder från hans arbetsgivare. Jacob Pigot uppges senare, år 1711, ha begått självmord genom att dränka sej i Bysjön.
Detta är heller inte sant.
Den 25 augusti återkom Pigot från en resa, yrande och svårt sjuk. Han lades till sängs och en adjunkt tillkallades som erbjöd honom nattvarden men det uppsköts till kommande dag. Under natten hade Pigot i sitt förvirrade tillstånd gått upp och ut till Bysjön där han fallit omkull i strandkanten och drunknat. 
Eftersom Pigot varit deprimerad och misstänktes ha tagit sitt eget liv så gjordes en noggrann undersökning av Svea Hovrätt vilken frikände honom från alla misstankar som "självspilling".

”1711 d 21 November
Hielmberg, Swea HofRättens skrifwelse af d 16 hujus med berättelse om Cronebefallningz Mannen Jacob Pigots dödelige undkommande uti en liten Siö straxt wid hans gård, där öfwer efter hållen Ransakning i Rättwik Socken i Dahlarne, Häradzhöfdingen Fredrich Brander, dömdt at han eij wore sielfspillning, men borde begrafwas på Kyrkiogården i stillhet."

© Upphovsskyddat material

Tillbaka till Bodaprofiler