Nedtecknad av Johanna Andersson i juni 2023.

Lennart föddes 1950 i Göteborg, som föräldrarnas andra barn. Han har en storebror och två yngre systrar. De första åren bodde familjen i en lägenhet. När Lennart var tre år flyttade de till ett hus som pappan byggde på Hisingen.

Lennart började på Bjurslättsskolan som sades vara Nordens största skola. Där fanns årskurs 1 till 9 med många parallellklasser. Lennart tyckte om att gå i skolan. Hans första fröken var en färgstark konstnärinna med stora röda läppar, hästsvans och färgglada kläder. En gång när klassen satt och räknade harklade sig fröken, öppnade fönstret och spottade ut.

Lennart minns alla trappor i skolbyggnaden. Det var många trappsteg upp och ner mellan lektioner och raster. På rasterna spelade Lennart och kompisarna ofta handboll. Lennart tillhörde den första årskullen som inte gick realskola och som inte tog studenten. Han slutade helt enkelt nian och började sedan gymnasiet.

På somrarna bodde familjen på Lennarts mammas släktgård i Dalsland. Där var det jordbruk med häst- och vagn. De fick vara med och köra in hö och göra hässjor. Det var annorlunda än stadslivet.

I Göteborg är handboll stort. Lennart började spela i skollag och i mellanstadiet började han i klubben IK Götahed. Tränaren som hade hand om laget var Leif “Loket” Olsson som då var i tjugoårsåldern. Lennart tyckte om att spela handboll, han gillade att spela i ett lag. Fotboll spelade han också, men handbollen gillade han särskilt mycket. När Lennart var 19 år var han med i Göteborgs stadslag i handboll. Finalspelet gick i Karlskrona och laget kom trea.

Att Lennart kom in på sport tror han mycket beror på hans pappa som jobbade inom kommunen och hade hand om idrottsarenorna i Göteborg. Alla som jobbade på arenorna kände Lennarts pappa och släppte in Lennart på matcher och konserter. Som tolvåring fick Lennart jobb med att gå runt och sälja dricka på Nya Ullevis läktare. Han hade en metallgördel med hål att stoppa drickan i. Han sålde glasflaskor med sockerdricka och zingo för en krona styck.

Lennart var också med i Långängens scoutkår från 7-års ålder till han var 19 år. Där hade han umgänge och kompisar vid sidan av handbollen och fotbollen. De umgicks även utanför scoutverksamheten.

När Lennart var 13 och hans bror 15 år åkte de själva till England. Resan gjorde de som scouter. Först var de två dagar i London. Sedan cyklade runt i Lake District på en tandemcykel som de hade med sig hemifrån. De hade ett tält med sig som deras mamma sytt. I London bodde de på Baden Powell House som var centrum för scouterna i England.

När Lennart var i tonåren började han vara ute mer på kvällarna. Han och kompisarna åkte in till stan och gick omkring. På 60-talet gick de på musikklubbar och diskotek i gamla rivningskåkar.

Efter gymnasiet visste Lennart inte vad han skulle bli. Han sökte olika utbildningar och kom in på lärarhögskolan i Jönköping våren 1969. Där började han efter gymnasiet, han hade inte ens fyllt 19 år. Utbildningen till mellanstadielärare var tre år och krävde mycket plugg - första terminen var det fjorton tentor. Studenterna skulle plugga in och tenta av allt från naturkunskap till historia till psalmer och bibelkunskap innan de fick börja läsa metodik och pedagogik. I utbildningen ingick en praktiktermin som Lennart gjorde på en skola i Vaggeryd.

Lennart tyckte att det var trevligt i Jönköping och på utbildningen. Alla var i samma situation och var kompisar. Studentföreningen hade ett hus där det var kontor och pub i källaren. Det var som en samlingsplats. Där träffade Lennart Ingrid som han sedan blev tillsammans med. Hon kom från en bondgård i Björnlunda och gick en termin efter honom. Sista året i Jönköping bodde de tillsammans.

Från början hade Lennart tänkt att han skulle söka sig vidare efter utbildningen, men så blev det inte. Lennart spelade handboll i Falköping och fick genom klubben jobb på en skola i Skövde. Ingrid fick jobb i Gnesta och efter en termin sökte Lennart sig närmare henne och fick jobb i Oxelösund. Den första tiden bodde han i Oxelösund men sedan flyttade han och Ingrid till en gemensam lägenhet i Gnesta. Då åkte Lennart i sin röda amazon till jobbet i Oxelösund varje dag.

När Ingrid sedan också fick jobb i Oxelösund flyttade de dit och bodde där några år. Lennart skulle göra lumpen men hade fått det uppskjutet eftersom han sökt vapenfri tjänst. Det fanns en regel att om man gjorde lumpen när man fyllt tjugofyra år och hade jobbat i kommun en viss tid så fick man göra militärtjänst med 70 eller 75 % av lönen. Utredningen tog ett år och sen tog det ett tag innan Lennart blev inkallad. Då fick han göra lumpen som brandman i Norrköping med lön.

I samma veva fick Lennart och Ingrid chansen att bygga ett hus i Berga utanför Björnlunda. Ingrids föräldrar styckade av några tomter från sin mark. En bekant till Lennarts pappa ritade huset som byggdes av snickare Klevstig från Björnlunda. Under byggtiden låg Lennart i lumpen. Han jobbade några dagar och var sedan ledig i tre dagar. Då kunde han hjälpa till att snickra.

Först tänkte Lennart och Ingrid ha huset som sommarställe och bo i Oxelösund. Men så fick båda jobb i Björnlunda. 1976 stod huset klart och på höstterminen började båda jobba på Welandersborgs skola. Det var en liten skola och annorlunda än de skolor där Lennart jobbat tidigare. Ingrid jobbade på lågstadiet och Lennart på mellanstadiet. De hade inte samma raster och träffades ofta inte förrän de skulle åka hem. Lennart trivdes bra på Welandersborg. Alla kände alla på gott och ont. Lennart har undervisat barn till släktingar, vänner och bekanta. Som lärare skötte han sig mycket själv. Han hade en klass från fyran till sexan, och tog sedan en ny fyra. Det gör att han nu vet vilka björnlundabor i många i olika åldrar är.

På skolan fanns uppåt tolv lärare totalt - klasslärare, slöjdlärare, gymnastiklärare och speciallärare. Ibland började det nya lärare. En lärare som kom från Södertälje uttryckte att skolan var som en skyddad verkstad. Men även om mycket fungerade bra på skolan fanns det såklart elever som hade läs- och skrivsvårigheter och de som var mer utåtagerande och hade det svårt. Ibland kom det barn som flyttats från andra skolor och det kunde vara tufft att få ordning på dem. Lennart kan fundera på om det var så bra för de barnen att flyttas. Det måste ha känts utpekande att inte få gå kvar i sin klass.

Lennart har alltid vurmat för att undervisa i bild och har målat i hela sitt liv. Hans pappas faster var konstnär och målade oljemålningar och på porslin. När Lennarts mamma skulle fylla fyrtio år var Lennart hos sin gammelfaster och målade en present till sin mamma. Han blev intresserad och fortsatte. Lennart tyckte att det var roligt att undervisa i ett ämne som han kände extra för. När han såg att någon förstod och var med på noterna var det jätteroligt.

Lennart och Ingrid fick sonen Mattias 1979. Sedan kom dottern Lina tre år senare och två år efter det föddes dottern Moa. Inget av barnen har gått i någon av föräldrarnas klasser, men Ingrid jobbade ett år som speciallärare för att undvika att få ett av barnen i sin klass. Lennart och Ingrid tyckte att det räckte att barnen hade sina föräldrar på skolan. Men Lennart har inte hört att de tyckte det var jobbigt. En fördel med lärarjobbet var att Lennart kunde åka hem från skolan när dagens lektioner var slut och göra det återstående arbetet hemma. Han brukade hämta barnen och jobba senare på kvällen. Det ändrades sedan så att lärarna hade en bestämd tid som de måste vara på skolan. Men då var Lennarts och Ingrids barn äldre.

I samband med flytten till Björnlunda började Lennart spela fotboll i Björnlunda IF. Han spelade också handboll i IFK Nyköping, vilket han fortsatte med tills Lina föddes. Med två barn blev det för mycket att åka till träningar i Nyköping och till matcher på andra håll. När Mattias gick på lågstadiet började han med fotboll och Lennart blev fotbollstränare. Lina började också spela fotboll. Mattias spelade också ishockey så det var mycket med det. Moa som var yngst klagade på att hon fick följa med till ishallen. Hon ville spela handboll men det fanns inte i närheten.

På somrarna brukade Lennart och Ingrid åka runt med barnen i familjens husvagn. Tre år i rad bilade familjen till hyrda lägenheter i Spanien.

Barnen blev äldre och flyttade hemifrån. Då fick Lennart och Ingrid mer tid att resa. Bland annat hälsade de på Lennart syskon oftare. Lennart började också ägna sig åt hjälporganisationen Lions, där han varit medlem i över tjugo. Under åren har han varit både sekreterare och president i klubben.

Welandersborgs skola byggdes om 1989 till hur den ser ut idag. Dessförinnan var skolan mindre och vit. Under ombyggnationen fick skolan hålla till i baracker på fotbollsplanen framför skolan. Både Lennart och Ingrid jobbade på Welandersborgs skola i vardera 39 år, tills de gick i pension. Det jobbade tre år och sedan fick de nya elever. Inte en dag var den andra lik.

Lennart tycker att det blev en stor skillnad när skolan blev kommunal och han gick från att vara statsanställd till kommunanställd. Då skulle kommunen visa sig som en attraktiv skolkommun och startade arbetssätt och projekt som kanske inte var så bra. En sån sak var blandade klasser, tre årskurser i varje klass. På Welandersborgs skola strävade de emot och fick “lite skit för det”. Men Lennart tycker att det senare visade sig att de tänkt rätt. Arbetstiderna blev också annorlunda. Lärarna skulle skriva arbetsplaner för allt och fylla i olika arbetsbeskrivningar och dokument, vilket tog mycket tid. Det blev mindre och mindre tid för att förbereda och efterarbeta lektioner. Lärarna skulle vara kvar på skolan ett visst antal timmar för att kunna samarbeta. Men tiden fylldes mer av konferenser så lärarna hade allt arbete kvar när de kom hem. Lennart tycker att arbetet som lärare var roligare i början för då kunde han lägga all tid på lektionerna och att utarbeta dem.

Lennart minns att i början när han jobbade på Welandersborgs skola var det mycket kontakt mellan skolan och hembygdsföreningen. Skolan gick till hembygdsgården och hade dagar där. Kökspersonalen kom dit med mat. Hembygdsföreningen ordnade också dagar för eleverna på hembygdsgården där folk berättade om kardning och spinning och visade smedjan och stallet. På midsommaraftonen och på hemvändardagen sålde klasserna glass och kaffe. Varje höst krattade sexorna eklöv och fick en slant till klasskassan från hembygdsföreningen. Det var så mycket löv så man kunde inte göra det på en eftermiddag. Ibland var föräldrarna aktiva och ordnade så att alla var där på helgen. Vid jultid kom några från föreningen och hjälpte till när skolan hade pysseldag. Årskurs sex som ordnade luciatåg på skolan brukade också ha luciatåg på julfirandet på hembygdsgården.

Ingrid har varit engagerad i hembygdsföreningen och om de får besök går de gärna till hembygdsgården. De har varit där på konserter. Lennart tycker att det alltid är kul att ta med sig en stol och sätta sig i ekbacken och lyssna. Det är en lite speciell hembygdsgård - det är som att komma in i ett annat rum med de stora träden. Lennart tycker att det blir som ett slags lugn när han kommer dit.

Efter pensionen har Lennart och Ingrid tagit hand om huset med reparationer och ommålningar, trädgården och ved. “Det man gjorde efter att man kom hem från jobbet gör man nu på en eller två dagar.” Lennart och Ingrid är medlemmar i pensionärsföreningen SPF och deltar i många av deras aktiviteter.

Även om Lennart hade med sig livet på landet från sina somrar i Dalsland och trivs bra i Björnlunda, kan han någonstans sakna att kunna knalla omkring i stan och titta på grejer och kanske fika. Det blir ett större motstånd om man ska gå på bio eller konsert när man bor här.