Museet består även av utrymme för fristående fem bodar, som ligger i nära anslutning till museets huvudbyggnad.
Gränbyboden med humlestören. En spannmålsbod från storbonden och byggmästarens gård i Gränby ägd av Jan Matsson kallad "Gränbykungen. Boden har ett bomärke och årtalet 1748 inristat ovanför dörren och tillhörde samma gård som det gårdskomplex som monterades upp på Disagården. J.D. Eriksson tog vara på denna bod 1925 och som länge fungerade som bygdens museeum, placerad nedanför klockstapeln. Senare flyttad till prästgårdsparken.
Foto: Aake G. 2014
Klockarboden med tillbyggd spillerhyvelbod flyttad från kyrkskolan till nuvarande plats 1969. Har tillhört klockarens bostad och använts som visthusbod. Spår efter sädesbingar och saltlake visar på detta.
Foto: Aake G. 2014
Tiondeboden Ett äldre stort spannmålsmagasin som tillhört och skänkts av prästgårdsarrendatorn Edvard Karlsson. Magasinet har tre bottnar och fick sin plats hos hembygdsföreningen 1973
Rotskärssmedjan Smedjan har tidigare stått vid skogvaktarbostället Rotskär vid sjön Tämnaren och använts för tillverkning och justering av hakar, kättingar och annat järn, som hörde till flottningen på Tämnaren. Flottningen på Tämnaren pågick fram till 1949, då sjön sänktes. Medlemmar från föreningen rev smedjan 1989 och återuppförde den intill museet i Björklinge 1990. Läs mer
Foto: Aake G. 2014
Skedmakar-stugan är numera under Uppsala kommuns ansvar och i behov av underhåll!
Skedmakarstugan placerades på nuvarande plats någon gång på 1800-talet som bostad åt skedmakare Eriksson och hans gumma. Blev senare plats för Björklinges telefonväxelstation 1911, då med tretton abonnenter. Läs mer i Björklinge HBF årliga skrift år 1979