Bergvik & Ala AB


Bergvik & Ala AB, wiki

Bergvik och Ala AB, engelska.pdf

Personliga minnen från fabriken.pdf

Museet tillkom 1974, till hundraårsminnet av att det i november 1874 tillverkades den för­sta sulfitcellulosan i världens första sulfitpappersmassefabrik.

Det fanns en avsikt till med industrimuseet. Det var att det skulle spegla både Bergvik & Ala AB:s utveckling från tillblivelsen 1852 och fram till det som var dagens Bergvik & Ala. På det här sättet presenteras verksamheter från Ala sågverk, som var Hälsinglands första ångsåg och startade 1854, till Sandarne sulfatfabrik, hartsdestillationen, som grundades 1938 och kättingen, boarden och plywooden som kom in i bolaget under 1960-talet.

Gefleborgs Sågverks Actie Bolag bildades i Stockholm i november 1852 av ett antal industriidkare. På hösten samma år kunde man förvärva ett pappersbruk och ett vattendrivet sågverk i Bergvik, strax utanför Söderhamn. Som ett resultat av detta ändrades också bolagsnamnet till Bergviks Sågverks Aktiebolag.
Men för att utveckla verksamheten behövdes mer kapital. Ägarna vände sig därför till Londons finanskretsar, men stötte på motstånd från framförallt den skotske baronen Dickson och hans agenter som också intresserat sig för älven Ljusnan och närheten till kusten. De Dicksonska agenter i London spred ofördelaktiga rykten om verksamheten i Bergvik, exempelvis att Dicksons redan intecknat alla skogstillgångar så att uppstickarna inte kunde anskaffa tillräckligt med timmer till sina planerade sågverk.

Den 24 nov 1852 kunde emellertid aktieägarna i Gefleborgs Sågverks Actie Bolag sammanträda i Stockholm till konstituerande stämma. År 1854 inleddes arbetet med att utöka verksamheten med ett sågverk i Ala, beläget vid kusten en bit utanför Ljusne. Året därpå kunde den nya ångsågen tas i drift, vilken blev den första i Hälsingland och den sjunde i Sverige. 
Trots investeringarna fick Bergviks Sågverks AB ekonomiska problem, och gick därför i konkurs 1867. Bergviks sågverks största fordringsägare från London;  T.M. Weguelin och firman J. Thomson, T. Bonar & Co, i vilken Weguelin var huvuddelägare, hade vid det laget redan tagit bolagets anläggningar och aktier och som garanti förvärvades även resterande tillgångar, och 1876 bildades ett nytt bolag, Bergvik och Ala AB. Ombud för Weguelin i Sverige blev C F Liljevalch jr, som skulle få stor betydelse för såväl Bergviks som Sveriges industriutveckling, främst inom skogen och malmen samt järnvägsbyggande. För Bergviks del var hans kontakter med C D Ekman och engelsmannen Georg Fry av avgörande betydelse liksom ett utmärkt samarbete med Bergviksbolagets platschef Uno Ulin.

Två saker var tidigt viktiga för ett bolag av Bergvik & Alas typ. Det var skog och kraft. Kraft fick man i början, i allra högsta grad ur Ljusnan. Det var vattenhjulen som drev Bergviks såg­verk, fram till dess att man på 1870-talet införde ångdrift. Redan 1888 infördes också elekt­riskt ljus i Bergviks sulfitfabrik. Däremot var då vattenkraften inte i bruk. Men när man plane­rade för den nya sulfitfabriken i Vannsätter uppfördes det första vattenkraftverket i Bergvik. Gamla fabriken lades ner 1897 och den nya i Vannsätter invigdes 1903.
Under 1900-talet byggdes vattenkraften ut och idag finns kraftverken Ljusnefors, Ljusne strömmar, Höljebro, Bergvik och Landafors. Kraftverk finns vidare upp igenom Ljusnans vattenflöde till Krokströmmen, Svartforsen, Härjedalen och Ljusnedal. I utnyttjandet av denna kraft har Bergviksbolaget deltagit redan från början. Ljusnan kan betraktas som den muskelstarka armen i Hälsinglands näringsliv.

Den andra oerhört viktiga ingrediensen var skog. Bergviksbolaget var tidigt ute för att förvärva skog. År 1890 genomfördes det betydelsefulla förvärvet av de s.k. Hamrångeverken, som tillförde bolaget 24 000 hektar skog. 1897 förvärvades de Dicksonska egendomarna, 91 000 hektar skog samt sågverk och snickerifabrik i Askesta med tillhörande lastageplats i Sandarne. Med köpet följde även Marma–Sandarne Järnväg (nedlagd 1970–1975), första normalspåriga järnvägen i norrland och det andra i Sverige. Man kan här säga att Bergviksbolaget gick segrande ur den strid som Dickson startat i London i början av 1850-talet. Men under de här dryga fyrtio åren som verksamheterna pågått hade mycket virke flottats i Ljusnan och dess biflöden till sjöarna Bergviken och Marmen och nått respektive bolag och förutsättning för det var samarbete i flottningsföreningarna.

Redan vid bolagets konstituerande sammanträde som ägde rum i Stockholm, på restaurang Stallmästargården i november 1852, beslutade man att man skulle uppföra en ångsåg i Ala. Förutom Ala sågverk bedrev bolaget försågning utav timmer i Bergviks sågverk, som från början stabblades inne i egentliga Söderhamn. Man bedrev också sågning i Djupvik och Utvik. I och med förvärvet av det Dicksonska bolaget fick man, Askesta sågverk vid sjön Marmen, som Ljusnan rinner genom. Sågverket stabblade sitt virke i Sandarne. Där fanns också ett hyvleri och en viss tid en snickerifabrik. Men allt eftersom koncentrerades sågningen helt och hållet till Ala. Från 1917 blev Ala den enda plats där bolaget bedrev försågning fram till dess att man även 1965 fick in Ljusne sågverk i bilden. Ljusne sågverk lades emellertid ned och all försågning blev därmed koncentrerad till just Ala sågverk.

De brittiska aktieägarna började 1916 att sälja sina aktier, och Bergvik och Ala blev därmed åter svenskägt genom Svenska Handelsbanken. År 1966 bytte Handelsbanken på ett spektakulärt sätt sina aktier i Bergvik och Ala mot Wallenbergägda Wifstavarfs AB. Därigenom kom bolaget hädanefter att tillhöra Wallenberggruppen.

I mitten av 1960-talet förvärvades Ljusne industrier som innehöll en boardfabrik, en plywoodfabrik och ett sågverk, samt en kättingfabrik. Kättingfabriken hade anor från Furudal i Ore socken i Dalarna och grundades på 1750-talet. Fabriken såldes senare till Ramnäs i Västmanland. Samtliga verksamheter lades ner under 1970- och 1980-talet.

1975 förvärvade Stora Kopparbergs Berggslags AB aktierna i Bergvik & Ala AB. Namnet Bergvik & Ala AB upphörde 1985. Stora Kopparbergs Bergslags AB kom senare att förenas med det finska bolaget Enso-Gutzeit Oy, och går nu under namnet Stora Enso AB. Vattenkraftverken och eldistributionen såldes vid den här tiden till det finska bolaget FORTUM. Under senare delen av 2010-talet övergick den regionala nätdriften till Ellevio och underhållet till Billfinger. Skogsförvaltningen har omstrukturerats vid flera tillfällen. Som framgick ovan så blev Sandarnefabriken först en del inom Arizona Chemical, sedan inom Kraton-koncernen.

Vid tidpunkten för Stora Kopparbergs förvärv 1975 innehade Bergvik och Ala AB 358 000 ha produktiv skogsmark. Totalarealen uppgick till 487 000 ha. Därtill 14 000 ha vatten. Man ägde vattenkraftverk med en kapacitet på ca 1.000 GWh/år. Ytterligare utbyggnader av vattenkraften planerades dessutom. Bergvik och Ala svarade för en omfattande eldistribution (förutom till egna industrierna) i stora delar av sydöstra Hälsingland och norra Gästrikland.

Image

                                                       

Förening:

Bergviks Allting

Ändrad av: Bergviks Allting (2020-04-26 11:07:54) Kontakta föreningen
Skapad av: Bergviks Allting (2012-06-27 17:55:11) Kontakta föreningen