Alfred föddes den 17 oktober 1913 i en stor barnaskara och växte upp i Vigge. Han var son till spelmannen Olov Rönnqvist ( 1869-1947) som lärt sig spela av Erik Svensson ( 1843-1947) från Skålan och Olov Jonsson ( 1820-1908 ) "Ol Jonsa"  i från Klövsjö. På helgerna samlades spelmännen i Vigge hemma hos Rönnqvists och på detta vis fick Alfred lära sig 100-tals låtar på gehör innan han började spela själv. Han var 11 år när han började spela fiol och - det gick mycket lätt att lära sig låtarna, berättade Alfred, eftersom han hört dom sedan unga år. Han är 14 år när han började lära sig noter vilket har resulterat i många hundra uppteckningar och egna kompositioner sedan dess. Hans första jobb var virkesmätare men 1942 gifte han sig med Anna Skagen från Norge och flyttade 1953 till Jonkes-gården i Åsarna där dom bedrev jordbruk. Alfred fick 3 st döttrar, Ulla, Randi och Eva. 

Tyvärr satte ryggen stopp för detta yrke och han omskolade sig till musiklärare i Iggesund och jobbade sedan som musiklärare i Svenstavik och därefter Sveg till sin pensionering. Hans mest namnkunniga elev är Karl-Ove Mannberg, Hoverberg som började spela med Alfred när han var 7 år. Han blev sedan konsertmästare och spelat för många violmästare runt om i världen, men också professor i Göteborg. 

Alfred har spelat på ca 1000 begravningar och ca 300 bröllop. Det första bröllopet var 1931. Totalt har han komponerat ca 60 låtar och gjort musiken till 3 st krönikespel i Åsarna, men de mest kända låtarna är "Brudmarschen 1931" som spelas idag i alla världsdelar och "vårlåten" en Brudmarsch som det även blivit text till och som bl a  "Frösöflickorna" hade som signaturmelodi i många år. Otaliga är de uppteckningar han gjort av gamla spelmän vilket bl a resulterat i 4 st nothäften. Alfred var tidigt med i flera olika danskapell i Vigge, men också i en klassisk orkester i Svenstavik med bl a Artur Nestler från Nesteln. Han har spelat på flera utlandsturner `till Usa, Österike , Tyskland och Finland. Det musikaliskt mest storslagna han upplevt var ändå  i rollen som förste violinist i Matteuspassionen. Dom spelade och sjöng i Östersund Nya kyrka. - Både musiken och sången var så vacker , berättade Alfred.

1948 var Alfred med och grundade Heimbygdas Spelamansförbund i vilket han 1983 blev hedersmedlem. I decennier ( fram till 80-talet) fungerade han som allspelsledare under förbundets stämmor och spelträffar.  Han fick även Lapp-Nils medaljen av Heimbygdas Spelmansförbund 1976 och 1958 fick Alfred Zornmärket i silver och kunde titulera sig Riksspelman. 

Alfred var även en instrumentmakare och byggde 1 st nyckelharpa och 7 st fioler  som han också spelade på. Dock var "Italienaren" från 1723 den han tyckte bäst om. Historien om den är fantastisk.  Pappa Olov Rönnqvist hade den i sin ägo i början på 1900-talet. Dock var det nödår för bönderna och han hade köpt hö för 300 kr på "krita". Några pengar hade han inte så han tvingades sälja "Italienaren". Instrumentet gick till Usa , men kom mirakulöst tillbaka till Sverige och Vigge några tiotal år senare. Den som köpt fiolen kände till historien och ville att Alfred skulle "fnissa till" instrumentet  som blivit skamfilat. - Det bar sig inte bättre än att jag fick byta åt mig fiolen mot en annan fiol, berättade Alfred. -Känslan att få tillbaka just den fiol var härlig, sa Alfred.  Fiolen kan vara byggd av någon elev till fiolbyggare Stradivarius i Cremona, Italien.  

Alfred blev änkeman 2000 och tillbringade de sista åren på Treklövern i Åsarna.  Vid hans begravning i Åsarna nya kyrka 2 februari 2002 hölls tal och flera bekräftade att Alfred var en av de "finaste människor" dom träffat och som alltid ställde upp om det behövdes musik. På hans dödsannons stod det:  

Ditt hjärta som klappat så vart för de Dina och ögon som vakat och strålat så ömt. Har somnat och slocknat till sorg för de Dina, men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt !!     

/av Ola Rörborn