Mostugan är en "långbyggning", flyttad från Utgården i Mo, där den i senare tid använts
som bryggstuga och sommarstuga. Den låg då i en fyrkantig, tätt hopbyggd gård. Mitt emot
denna byggning lågo två "nyhus" eller portlider. På sidorna lågo fähus med svale och
foderbod, stall och ännu en långbyggning samt en loge med övervåning, som sköt ut över en källarbod.

Stugan från Mo har en plan med två stora rum och en förstuga samt en kammare i mitten.
Denna hustyp har varit den vanliga på bondgårdar i norra och mellersta Sverige. Hans Jönsson
och Lisbet Jonsdotter lät bygga huset omkring 1790. Det är timrat med något sneda knuthak, vilket
var brukligt på den tiden, för att timret skulle sjunka ihop bättre och väggarna bli tätare. Det var en
fin byggning med målade väggtapeter och träpanel i "bordstugan" eller "gäststugan" till höger om förstugan.

Till ytterdörr togs t. o. m. en dörr från Bergs gamla kyrka, som då rivits. Den har här
ersatts av en dörr från Bergmans i Västervigge, som har samma form som den ursprungliga.

Gäststugan

I gäststugan äro väggarna målade efter original från Jo-Jaens-gården i Vigge.
Här var långa tider Mo bys samlingsrum, där man dansade och där man
hade bönemöten. Då gick endast en bänk runt salen.

I ett av hörnen i samma rum står en skåpsäng med det första husbondfolkets
initialer och årtalet 1794, då stugans inredning var färdig.
Klockan är skänkt av syskonen More till minne av Per More.
Vaggan är från Fahlbergs i Skucku.

I gäststugan finnes också ett bockbord, som följt med mangårdsbyggningen från Mo.

Nu står till vänster om dörren en orgel, gjord av Hans Jonsson i Vattviken. 

En karta över Bergsbyn från storskiftet 1820 hänger på väggen bredvid den öppna spisen.

Förstugukammarn

I förstugukammarn gick ursprungligen längs hela ena sidan en balk, som avskilde två sängrum med ett skåp emellan. Kammarn användes i regel endast för gäster.
En tid bodde ”goffar” där, sedan han fått födoråd.

 

 

 

Vardagsstugan

Till vänster om förstugan ligger vardagsstugan. Det var familjens mat- och arbetsrum, och där låga alla utom de vuxna ogifta flickorna. De hade sina sängar i fähuset, ibland nere, ibland uppe på ”jälln”. Där kunde de också sitta och karda för att ej stöka till inne i stugan. Vanligast var dock, att man under vinterkvällarna samlades kring den öppna spisens eld med spinnrockar, kardstolar och snickararbeten.

I ”storsängen” bakom förlåtar hade husbondfolket sin sängplats.
I ”skuvsängen”, som drogs fram på kvällen, låg några barn. De andra och drängarna låg i fållbänkarna vid motsatt långvägg. Storsängen stod alltid i hörnet närmast spisen och värmen.
Allra varmaste platsen har vaggan, ”kassen”, som hänger i taket. Den var då nära till och lätt att gunga för dem, som gick och stökade. Vid spisen står en bordstol, en stol, som går fälla ner till bord. Denna praktiska möbel finnes endast i Skandinavien.
De halvvuxna barnen snodde då snaror av tagel, som sattes ut för ripor och annan skogsfågel. På väggen bredvid alnmått och besman hänger några knippen sådana snaror.

Vid dörren i vardagsstugan hänger en handkläshängare från 1790. I gamla tider vävde man enkom smal väv av finaste lin till handklädet och knöt frans i ändarna.

Ålderdomliga drag i denna stuga är de öppna kärlhyllorna vid spisen och i hörnet mot förstugan. Där stod trä- och lerkoppar, tenn- och porslinsfat.
I hörnet snett mot spisen står det vanliga matbordet. Denna möblering var vanlig till omkring 1870. Då började skåpsängen ersättas av sparlakanssäng, och bordet åkte fram till gavelfönstret.

En av stugans förnämsta föremål är det enkla Sven-Hans-uret, som hänger över  bordet på gavelväggen. Sven Hansson var en skicklig urmakare, som levde i socknen under 1700-talets senare hälft.

På ena långväggen hänga två träklubbor. Den ena är en s. k. fattigklubba, och den har tillhört västra delen av Vigge rotar. Namnen på gårdsägarna äro inbrända i klubban. Den andra är en getklubba. På sidorna står skrivet med bläck: ”Klubba, hwarefter Vallgång för inom Bergsbyn tillhörande boskap utgå skall. Vallgångstid från klockan 7 f. m. till 7 e. m. Gack tiden rätt.”

Farstu

I förstugan står ett brunmålat skåp, som är från Jaens-Nils i Mo. Det är daterat från 1799.

 

Texten är utdrag ur en artikel i Bergvind 1941 som skrevs av Märta Hedlund.