Den 30 oktober 1944 störtade en obemannad Boeing B17F ”Flygande fästning” vid Vissla i Åsaka. Planet hade byggts om för radiostyrning och startade i England för att störtbomba en tysk ubåtsbas på Helgoland. Man tappade kontakten och planet försvann…
Bränslet tog slut över Sverige och det störtade och lasten med Torpex, ett sprängmedel, med en sprängkraft motsvarande ca 15 ton trotyl, exploderade. Stor förödelse uppstod på byggnader inom den närmaste kilometern. Fönster spräcktes och takpannor rasade av taken.

Ombyggnaden av planen gjordes som en del av projekt "Aphrodite", dit uttjänta plan rekvirerades. 42-30066 - "Mugwump” hade ett kort och intensivt liv: Efter leverans från Boeing i april 1943, kom hon över till Europa, flög 14 uppdrag under två månader, varav det sista slutade med landning, svårt skadad, i Nordafrika. Sedan följer ett halvår utan några spår, varpå hon återkommer som radarstörningsplan. Hon var ett av sex sådana plan, som flög över Engelska kanalen och störde ut den tyska radarn så att invasionsflottan upptäcktes mycket sent.

I juni 1944 tillfördes hon "Aphrodite" och flög alltså sitt sista uppdrag den 30 oktober 1944. Ganska mycket på ett och ett halvt år...

Projekt Aphrodite var ett försök till svar på de tyska V-vapnen och syftade till att använda planen efter fullgjord flygtid; de byggdes om för radiostyrning, all annan utrustning togs bort och på sitt sista uppdrag skulle de tjänstgöra som flygande bomber. De måste lyfta med piloter, men dessa lämnade sedan planet i fallskärm.

Projektet med radiostyrda plan avbröts i början av 1945; precisionen var allmänt dålig. Inte en enda maskin träffade målen de var ämnade för (en maskin störtade dock intill målet och orsakade viss skada) men däremot visade de sig vara farliga för de allierade. John F Kennedys äldste bror omkom, då sprängmedlet exploderade under starten, innan piloterna hunnit hoppa ut. Ett annat riskmoment var själva uthoppet; minst en pilot förolyckades, då fallskärmen fastnade i flygplanet. Detta ledde till att man också experimenterade med öppen cockpit på drönarna.
Trots mediokra resultat och att projektet avbröts, anses det allmänt att dagens drönare kan leda sitt ursprung till projektet.

Om detta visste man i bygden inget under många år. På 1980-talet knäckte amatörflyghistorikern Åke Söderberg gåtan, och skingrade dimmorna.

Propellerbladet hade tillvaratagits av Fritz Augustsson, mjölnare i Vissla kvarn. Gustaf Danielsson, som var åkare i Åsaka och en av hemvärnscheferna, kom överens med Fritz om att det skulle bli ett lämpligt monument och Gustaf tog på sig att ordna med datum i det.
Under vintern 1944/45 högg Gustaf ut datum och årtal och ordnade med fästen, i Elof Anderssons verkstad.
På våren blev dock Gustaf sjuk; det visade sig vara en elakartad cancer, och vidare arbete blev inte av. Han dog sedan i november 1945.
I flera år stod sedan propellerbladet i vedboden på Eliseberg. Vid ett besök i Missionskyrkan av August Olsson, ”August i Fäbrona”, kom bladet på tal, och August åtog sig att borra ett fäste i berget och ordna med uppsättningen.
Ungefär fem år efter kraschen stod bladet på plats, och det står där sedan dess.

I Hembygdsgården finns ett propellernav, några delar av vingbalkarna och en del av gummibeklädnaden i en bränsletank, som fick nya användningsområden i bygden. Balkarna blev svänglar och gummiduken

Minnestavla finns vid Svalehultsvägenvägen och en snitslad och spångad stig leder dit.

Den 26 okotober 2014 uppmärksammade vi 70-årsminnet av händelsen  Klicka på länken!

Nästa jubileum var den 27 oktober 2019, vid 75-årsminnet. Även här finns  länk. Då berättade bl a flera nära vittnen, vad de upplevt, något som dokumenterades på film.