Ärla-Stenkvista hembygdsförening har den så kallade Kolundastenen som logotyp. Stenen har beteckningen Sö 113. Nedan kommer lite text om, och översättning av runtexten.     

Denna märkliga runsten påträffades 1856 av en man som skulle ta upp en mindre åker vid den s k Rambacken på västra sidan av stora landsvägen, där det fanns ett litet gravfält. I en av högarna påträffades stenen, som låg ungefär halvvägs ned i graven. Forskarna tror att den ursprungligen stått ovanpå högen. Den restes på stallbacken till gården Kolunda 3, där den tidigare upptäckta stenen med ansiktsmasken stod. Båda två har sedan dess flyttats ett par gånger. Inskriften är hållen i metrisk form och bildar en fyrradig strof. Runologen Erik Brate kallar den för "Kolunda-strofen", eftersom strofer av denna utformning inte annars förekommer i runinskrifter.                                                                                         

Inskriptionen har följande lydelse.

Thair setu stin sunir

Thurkitils auk fulku

Hlar fathur auk

Eftir klarthu trikila

Översättning: De satte stenen, sönerna av Torkättil och Folka; här efter fader och moder gjorde de manligen (minnesvård). Det är den enda runstenen i Södermanlands län, där man i varje fall delvis använt sig av kortkvistrunor, ett slags snabbskrift för dagligt bruk. Stenen har troligen tillkommit redan på 900-talet. Förutom denna finns i Stenkvista socken ytterligare tre hela runstenar. Dessutom har påträffats fragment av två stycken. Man känner vidare till tre försvunna stenar, varav den ena endast är försedd med ett kors. Inskriptionen på den 1997 funna stenen vid en av Kolundagårdarna antyder att det stått ännu en runsten i anslutning till denna. Således skulle det ha funnits inte mindre än åtta runstenar i socknen. De flesta torde ha varit resta i Kolunda by.        (Text Olle Lorin)

Källor: Södermanlands runinskrifter 1924-36. (Vitterhetsakademin) Runstenar i Södermanland 1984.  (Södermanlands museum)