På hal is


av John Waerner.
framfört den 8 mars 2008 vid Sällskapet Amorinas Tesalong på Stockhagens idrottsplats

"Jag vet inte varför Gunnar Andrén ringde just mig i början av februari 2008 för det här uppdraget: Att berätta lite under rubriken På Hal Is.

Men kanske det inte är så tokigt ändå. Jag har alltid haft intresse för is i olika former, från iskanor via hockeyrinkar till iskuber i drinkarna.

Förra påsken stod jag på världens största isflak i samband med att jag sprang ett marathonlopp på nordpolen. Men is har alltid fascinerat mig och bland det vackraste man kan se är en öppen galciärsida med dess underbara ljust blåa transparanta färg med inslag av grönt som skiftar lite i nyanser.

Ett av mina favoritställen är Sulitelmagalciären, där man för övrigt kan gå in i isälvsporten, vid lågt vatten, Sveriges största glaciärområde.

Det gäller att uppleva dessa naturskönheter innan de helt försvinner.

Året innan jag var på Nordpolen. Då var det första året man kunde ta sig till polen med båt på sommaren.

Ismassan har en yta 16 miljoner kkm som under somrarna normalt minskar till cirka 9 miljoner kkm, alltså hela 45 procent, men nu går avsmältningen betydligt fortare och förra året (200)7 var Nordvästpassagen isfri, vilket inte hänt tidigare.

Vissa vetenskapliga beräkningar ger vid handen att 2040 kan all is vid nordpolen ha smält och efter det kom en rapport från Danmark där man sa att det dessutom var en optimistisk beräkning.

 

Men isfasciantionen började naturligtvis här i Stocksund.

 

Eftersom jag bor är uppvuxen alldeles bredvid Gränsgärdets fotbollsplan, som förr bara kallades planen eller på vintrarna skridskobanan, fick jag ända från barnsben uppleva en isbana på närmsta tänkbara håll.

Det var mycket tack vare vår beundransvärde vaktmästare Stiernholm, som så fort temperaturen understeg 0-strecket var på plats oavsett tid på dygnet och spolade vår skridskobana - och inte bara den utan han åkte runt till alla skolgårdar också och såg till att vi hade isbanor även där.

Varje skolgård hade sin skridskobana, vilket innebar att många av oss satt med skridskor på under lektionerna för att kunna utnyttja 10-minutersrasterna så effektivt som möjligt.

Stiernholm var en pärla och för mig en mycket viktig person i köpingen. Han till och med inspirerade mig att spola min egen skridskobana på tomten, där jag liksom Stiernholm kunde sätta upp en skylt där det stod

”Nyspolat. Beträd ej isen”

trots att jag bara hade 10 meter till den riktiga skridskobanan.

Jo nog var is- och skridskointresset stort. Man ”filade kanor” på rasterna om man inte kunde åka på skridskobanan, man gjorde iskanor för att åka utför i.

 

På den tiden åkte vi även mycket spark här i samhället och ibland när vädret växlade kunde det bli rena isgatorna. Då passade jag på att åka skridskor nedför Kornvägsbacken. Det var häftigt!

Jag visste att sandbilen kom och sandade. Det gillade jag inte. Det gick ju inte så bra att åka spark, kälke eller skridskor på vägen då. Så med ett barns logik väntade jag alltid med iver på att sopbilen skulle komma.

Jag trodde att den skulle sopa vägen.

På vårar och höstar sökte man sig till frusna vattenpölar för att få åka lite grillor.

En sån här vinter som vi haft i år (2008) hade varit en katastrof eftersom vi inte hade några konstisar alls.

Närmsta (och enda bana) var Stadion, med allmänhetens åkning kl. - ja, hur dags det nu var.

 

Hemma i Stocksund hade vi en hockeybana, som låg borta vid Majstigen, lite söder om nuvarande dagiset, nedanför den fina gamla korsvirkesstugan som curlingklubben sedan hade.

(Jag såg till min förfäran att den var borta och att ett nytt, förmodligen mer funktionsdugligt, men i mitt tycke fulare hus nu håller på att uppföras).

Den banan flyttades sedan lite längre upp mot Sommarvägen där vi nu har en liten äng med ett ensamt fotbollsmål.

På den banan började Stocksunds framgångsrika ishockeyhistoria, med en rask förflyttning i tabellerna från gärdgårdsserien till dåvarande div. 2, vilket motsvarar dagens Allsvenska.

Tack vare ishockeyns framgångar och stort engagemang från föreningen skapades vår första konstfrusna isbana, utomhusrinken på Stockhagen som låg ”snäppet” ovanför nuvarande rink, d.v.s. där vi nu har en nyligen invigd konstgräsfotbollsplan.

Där låg rinken fram till mitten på 1960-talet då den flyttades till nuvarande plats.

Men det var fortfarande en utomhusrink, vilket vi i föreningen ändrade och efter mycket jobb fick vi äntligen på egen bekostnad se tak och väggar uppföras och vi hade fått en ishall som invigdes 25 januari 1997.

 

Nästa hela tiden har curlingklubbens banor följt ishockeyns i hälarna.

Curlingbanorna låg först på den Åkerlundska egendomen och kom så småningom till vid Majstigen där tidigare ishockeyn huserat.

Sedan övertog man de konstfrusna isbanorna där nu vår konstgräsbeklädda fotbollsplan ligger och 2005 flyttade man över till banorna vid Danderyds gymnasium.

Även våra curlinglag har nått stora framgångar och vi hade på 1970-talet haft stora framgångar med bröderna Oscarius som spelade på högsta nationella nivå och där vi återigen med Stocksunds curlingklubb kan delta i kommande VM i Grand Forks, ND, USA i början av april.

Stocksunds Curling Klubb är mycket känd i curlingkretsar. Det är en av Sveriges äldsta curlingklubbar.

Den stiftades 1919 och var den första svenska banan med tak. Även den som låg här uppe i slänten fick så småningom tak, ett tak som under dramatiska förhållanden föll ihop av det tunga snötrycket en vårvinterdag.

Curlingklubben har alltid haft ett stort antal medlemmar och är känd som ”amatörernas klubb”. I dag - sedan januari 2005 - ligger vår curlingförenings banor i anslutning till Danderyds gymnasium i samma byggnader som inhyser ett antal tennisbanor.

De åtta banorna delas med bl.a. Djursholms curling i Europas största och modernaste curlinghall.

 

Förutom ishockey och curling har vi på isen utövat bandy och konståkning.

Bandyn kräver ju ganska stora ytor och är därför fortfarande till stor del bunden till väderleken - det finns en konstfrusen bandybana i Sollentuna - av det skälet har bandysektionen i vår förening tynat bort och sektionen betecknas nu som vilande.

Förutom på Skridskobanan/Gränsgärdet spelades bandyn på 1950-talet på sjöisar, bl.a. Ösbysjön, som främst var ”hemmaplan” för Djursholms bandy.

Djursholm var ganska framgångsrika i sin bandy. Men även på isarna bakom Mörby lasarett användes tidvis.

Där hände det en gång att isen sprack och att matchen fick avbrytas.

Bandymatcherna på Gränsgärdet/skridskobanan, som företrädelsevis gick på söndagar, drog stor publik som bl.a. utfodrades av ”korvgubbar”.

Jag hade första parkett då jag kunde se matcherna från mitt fönster i den mån jag inte gick ut för att vimla i kring med de övriga kring banan.

Det hände då och då att vi fick agera sjukstuga då någon spelare skadat sig och med hjälp lotsades över till oss. Vi bodde ju som sagt bara tio meter från hörnflaggan.

På Stockhagen har vi fortfarande vaktmästare med rätt inställning och servicekänsla.

Jag mins när jag som tränare för DASK skridskoskola och Stockans 86-lag i hockey började min karriär och i den skepnaden var på Stockhagen. Då var de vänliga nog att spola upp den gamla löparbanan - vi hade då en 400-meters kolstubslöparbana runt fotbollsplan så vi kunde åka skridskor som Johnny Nilsson och Göran Claesson.

 

Konståkningen har bedrivits huvudsakligen i DASK:s regi.

DASK bildades i början av 1960-talet och hade på 1980-90-talet ett stort medlemsantal och arrangerade många tävlingar.

DASK har också varit mycket viktiga och framgångsrika i barnskridskoutbildningen och satt en god grund för barns intresse för skridskoåkning.

Numera delas DASKs barnskridskoskolas verksamhet med Stocksunds IF vad det gäller istider. Barnskridskoutbildningen sker i två olika föreningar.

 

Bland de stundtals hala isarna fanns ju förutom Ösbysjön och Ekebysjön också Värtan och Askrikefjärden, där det främst på Djursholmssidan bedrevs mycket isjaktssegling och skridskosegling samt vanlig skridskoåkning modell långfärd.

Något som en sån här vinter -2008 - ter sig helt omöjligt."

 

John Wærner

Stocksunds IF

 

 

Förening:

Sällskapet Amorina

Skapad av: Sällskapet Amorina (2012-07-31 16:02:18) Kontakta föreningen
Ändrad av: Sällskapet Amorina (2018-12-27 21:50:45) Kontakta föreningen