Byggnader


 

Mangårdsbyggnaden

Mangårdsbyggnaden är ett parhus från 1700-talet från gården Höle i Älvros. Hölesgården har varit i samma släkt sedan 1600-talet till 1935 då huset såldes på auktion. Huset skänktes till föreningen när den nye ägaren Nordmark uppförde ett nytt "modernt" hus på gården. I storstugan finns en brudsskrift från Hölessläkten. Alla föremål och hus, förutom loftet, är skänkta av bybor.

Hembygdsgården är öppen alla dagar kl 11.00-17.00 under sju veckor efter midsommar. Hembygdsföreningen har caféverksamhet i mangårdsbyggnaden med hembakat bröd och goda ost- och skinksmörgåsar. Vi har även lotteri med hantverk som vinster. I mangårdsbyggnaden finns även möjlighet att ta del av den stora samlingen av allmogeföremål.

 

Loftet

Loftet var en vanlig byggnad på bondgårdarna i Härjedalen, byggd i två våningar med svalgång på övervåningen med räcke av runda stockar. Nedre våningens svalgång saknar räcke och den vänstra öppna delen har varit en öppen portgång in till gårdstunet. Loftbodens funktion var en kombination av visthusbod och sovplatser. I det nedre rummet förvarades allehanda torkade, saltade och rökta matvaror som kött och fisk, samt mjölkprodukter som smör och ost som tillverkats på fäboden under sommaren.
På den övre våningen "buskulln" leder en brant trappa med höga steg, från svalgången leder en varsin dörr in till de två små rummen med varsin liten fönsterglugg på baksidan av loftet. I dessa rum hade drängar och pigor sina sovplatser, drängarna närmast trappan, som för att kunna komma till pigornas försvar. Kläder och även dräktplagg förvarades i loftets övervåning på stänger eller träpinnar inslagna i väggen, även fällar, täcken och andra sängkläder förvarades här.
Om gäster behövde sovplats och om temperaturen så tillät kunde dräng- eller pigloftet upplåtas till gästen, som bland gårdsfolkets klädförråd kunde bilda sig en uppfattning om det var ett "burget" bondefolk som gästades.
Loftboden kommer från hemmanet Sven-Ers, kyrkbyn N:o 11. Dåvarande ägaren Mattias Persson Skog erbjöd pastor Erik Bruce att för hembygdsföreningens räkning inköpa loftet för 100 kronor. Hemmansägaren Jonas Larsson i Buddgården fick i uppdrag att ombesörja flytten, men tomtfrågan gjorde att det låg nermonterat till 1946 då hembygdsföreningen fick möjlighet att köpa tomten där det nu är uppsatt.

 

Ladugården

Ladugården kommer från fäbodvallen Hålla, där Trön har en vall. Den timrade ladugården skänktes av Anna-Greta och Johan Nilsson och uppfördes 1990. Den inrymmer även stall och utedass. Dasset finns nu endast som utställning då det numera finns moderna toaletter i byggnaden. I ladugårdsdelen finns även bakugn, faxhylla. Bakugn används av bybor för tunnbrödbakning för egen del och till föreningen. (se aktiviteter). Faxhyllan är den plats ovanför djuren i ladugården, loftet så att säga. Det var inte ovanligt att husfolket bodde där uppe innan de hade mangårdsbyggnad att bo i. En del hade inte råd med mangårdsbyggnad. Drängar och pigor kunde få sin bostad där uppe. Fax är det dialektala uttrycket för ladugård.

 

Ladan
Bredvid loftet finns en kornlada, vilken kommer från Västremmen och flyttades hit 1971. I porten mellan ladan och loftet finns ett tröskningshjul.

 

FÄBOVALLEN

Ladugården


Ladugården kommer från Moarvallen på Nykölens fäbod, där det en gång fanns 11 fäbodvallar och är omnämnd i slutet av 1700-talet. Nykölen ligger två och en halv mil från Älvros mot gränsen till Överhogdal. Nykölens fäbodar var på sin tid en livskraftig fäbod med bra bete för kreaturen på de stora gräsmyrarna intill vallarna. Fäbodlivet på kölmarkerna kom att avta under 1930- och 1940-talen. Hus och ladugårdar kom att flyttas och i en del fall att kolas i milor till träkol, eller blev till ved.  Den odlade jorden på vallarna växer nu sakta igen, naturen tar igen det som en gång med stor möda odlats upp. Ladugården är av liggtimmer med båsarna till korna efter långväggarna som det var i gamla ladugårdar. Korna stod med huvudet mot väggen.  Det var vanligt med öppen spis i ladugårdarna, dock inte i denna, som hade en öppen eldstad utanför. Den brukade vara placerad i främre hörnet. Den användes till att värma vatten eller koka "sörspa" till djuren, som kokats av löv med lite mjöl i vattnet. Gårdarna hade oftast 5-6 kor men i fäbodens ladugård kunde inlejda djur från annan gård, eller en besättning från någon grannby komma att ingå i fäbojäntans djurhållning över sommaren. Det finns lucka i bortre gavelväggen för utgödsling, som kallades för "vindöge" och en ränna bakom korna för gödseln. I Älvros hade städning och renlighet i ladugården en självklar prioritering. Man hade trasmattor i den främre delen av ladugården och en bukett med björklöv placerades i ladugården. Året 1941 var den sista sommaren som denna ladugård (och tillhörande vall) var i bruk på Nykölen. Brita Moberg från gården Mon i Älvros var den som avslutade en gammal tradition med fäboddrift i Nykölen. Den såldes till Sofia och Valter Esbjörnsson, Överhogdal som skänkte den till hembygdsföreningen. Den revs och en flyttning påbörjades under 1986 av Sven Elfqvist, John-Erik Eriksson och Konrad Myhr.
Före skogsbilvägarnas tillkomst var en flyttning med kor får och getter, "buföring", ett dagsverke. Förnödenheter som fäbojäntan behövde  under sommaren på vallen,  fraktades med häst och vagn en del av vägen. Sedan klövjning fram till vallarna med klövjekassar på hästryggen. Fäbojäntorna fick tillbringa många sommarveckor på vallarna, kanske med ett yngre syskon eller sina barn, men ofta ensam på sin vall. Men vid  "Olsmäss" då var det en fest på fäbovallarna, så och på Nykölen. Folk kom från byarna i socknen och till Nykölen även från Hogdalsbyarna. Man hade dans till fiol- eller dragspels-musik i någon lada och i samband med Olsmässfirandet kunde slåttern på vallen utföras. Olsmäss firades sista helgen i juli. ( Olofs namnsdag 29:e juli)

Pötjesstugan från Pörtesvallen
När tomten för Hembygdsgården på sin tid köptes, så var planen den att någon gång i framtiden skulle en lämplig fäbodstuga förvärvas och placeras uppe i skogsbacken på tomtområdet, för att i framtiden kunna åskådliggöra hur de var utformade och inredda.  Fäbodstugan revs och flyttades 1952 och uppfördes på nuvarande plats åren därefter (1954-1956). I Älvros socken har man haft det så att de flesta av hemmanen har haft två fäbodar, en hemvall och en borta på kölmarkerna där man har haft kreaturen över högsommartid, för att sedan flytta tillbaka till hemvalen på höstkanten.
Fäboden Pörte hörde väl till de av fäbodvallarna på Älvrosskogen mest avlägsna och har en gång varit ett fäbodställe där fanns åtta vallar med tillhörande andra byggnader som ladugård och lador. Stugan är från 1785, byggd i liggtimmer av grova furustockar. Den har murad öppenspis av natursten. I den öppna spisen skulle all matlagning ske, även tillredning av ost och sedan "messmörskoket" skulle göras i stugan. I övrigt enkel inredning med säng, bord och stolar, skåp för förvaring av köksredskap, en bänk som separatorn står på. I sydöstra hörnet en skåpsäng som är mycket kort. Den var uppbäddad mest som prydnad och i reserv. Fäbojäntan låg i den låga sängen i nordöstra hörnet. I många av fäbodstugorna hade man en sk. högsäng som stod uppbäddad till prydnad och som man inte låg i. Ett gammalt talesätt i socknen i socknen var:  "Fäbojäntan som hade bäddat den finaste högsängen fick besök av den vackraste friaren". Erfarna och uppfinningsrika fäbodjäntor kom på att enkel bakning kunde klaras av i öppenspisen trots avsaknad av ugn. För sockerkaksbak tog man två stekpannor till hjälp, lade glödande kol i en panna över den med smeten i för att på så sätt få övervärme. En liten historiskt tilldragelse som är förknippat med denna stuga är att dåvarande ägarinnan fru Olga Persson, morgonen den 23:e augusti 1926 i ensamhet i denna stuga födde sin förstfödde son, Erik Valentin.

Eldhus "Störrös"

Eldhuset var ett hus med eldstad där en fäbodjäntans göromål skulle ske. Beredning av ost, messmörs-koket och "sörpa" till djuren var det som kunde göras i "störröset" som det vanligen kallades. Det var vanligt med störrös på fäbodvallarna.

Vårt störrös kommer från Bäckvallens fäbod norr om Älvros, som var den största fäboden i Älvros socken med arton vallar enligt Laga skiftes- handlingar från 1827, de flesta av dem är nu nedlagda. Bäckvallen ligger ca två mil norr om kyrkbyn. Eldhuset flyttades 1948 från "Jöbbvallen" som var en vall från gården Jöbb i Kolsätts by, till Hembygdsgården. När ladugårdsbygget flyttades till hembygdsgården 1989, placerades den på störrösets plats och störröset flyttades upp till fäbodvallen. Eftersom eldhus alltid fanns på fäbodvallar och utslåtter var denna plats given.
Var huset kommer från ursprungligen vet man inte, men ristningar på stockarna i störröset är från 1600-talet. Ett årtal 1674 eller 1794  finns inristat i en stock. De inristade bilderna kan sättas samman med den tid i början av 1600-talat under Baltsarfejdens dagar, en tid med ständiga krig mellan Norska och Svenska krigshärar. Älvros låg i gränstrakterna mellan de båda stridande länderna. Härjedalen och Jämtland tillhörde ömsom Sverige eller Norge under denna orostid.

 

SOCKENSTUGAN
Sockenstugan, som på 1880-talet, såldes på auktion till en bonde och av denne användes som hölada, står nu åter på sin gamla plats bredvid gamla kyrkan. Den är mycket gammal, flera hundra år. Den tjänstgör nu som lokal till en fotoutställning Älvros förr och nu av Kjell Eriksson, hembygdsföreningen.

STÖRRÖSE
Störröset ligger på Stora Ensos skog efter Älvvägen strax efter järnvägsövergången. Det är vad vi vet det enda bevarade störrös i Älvros. Stora Ensos bekostade virke och hembygdsförenigen arbetskraft för att lägga nytt tak 2016.
Denna byggnad användes som rast- och övernattningsställe under myrståttern efter Norrälven. I äldre tider och även långt in på 1900-talet tog man tillvara på myrhöet som foder för djuren under vintertid. Den uppodlade jorden runt bondgårdarna i byn användes för korn- och rågodling mm och var därför för värdefull för enbart foderväxter till djuren. Man tog i stället gräset som växte på myrarna, sk. myrslått. Myrslåttern låg ibland långt från byarna och därför byggde man ett störröse (lada med eldstad i mitten). En enklare variant kunde vara ett gapskjul med eldstad. Gapskjulet och störröset användes av slåtterfolket som rast- och övernattningsstuga under myrslåttern.

 

 

Förening:

Älvros Hembygdsförening

Ändrad av: Älvros Hembygdsförening (2018-12-10 17:29:18) Kontakta föreningen
Skapad av: Älvros Hembygdsförening (2017-06-01 17:03:13) Kontakta föreningen