DIALEKTORD


Dialektord och uttryck från Almundsryd

Enligt hembygdsföreningens gamla protokollböcker tillsattes vid årsmötet 1939 en kommitté med uppgift att nedteckna dialekter från Almundsryd.

Kommittén bestod av Gustaf HåkansonTorstensmåla, Ivar Håkansson, Flygaboda och Hugo Bengtsson, Siggamåla. Vid årsmötet 1940var redan ett ganska stort antal dialektord upptecknade, 1941 fortsatte dialektforskningen men1942 hade den gått i stå p.g.a. ordföranden Hugo Bengtssons sjukdom. Den kom dock igång igen och vid årsmötet 1944 meddelades att den ordbok som blivit resultatet av forskningen skulle bli tillgänglig i Hembygdsgården för dem som var intresserade.
Ordboken består av 173 handskrivna sidor i alfabetisk ordning, samlade i en brun pärm med en etikett med texten: Dialekter-Anteckningar av Hugo K:son-Bengtsson Siggamåla Ryd.

Hugo K:son-Bengtsson var född 1900. Hanbodde större delen av sitt liv i en liten gråstuga i Siggamåla. Under några år studerade han medicin i Lund, men avbröt studierna och återvände hem till Siggamåla. Klädd i brun överrock och slokhatt sågs han vandra mellan Siggamåla och Ryd. Under ett flertal år var han flitigt engagerad i hembygdsföreningen. Ordförande i dialekt-kommittén 1939-1944, styrelseledamot 1940-1949 och redaktör förårsskriften 1945-1954.

Image

 

Foto: Karin Karlsson

Från mitten av 1950-talet var han bosatt i Växjö där han arbetade som vaktmästare på Smålands Museum. Han avled år 1962 och är begravd på Almundsryds kyrkogård i familjegraven med sina föräldrar K.G. Bengtsson och Emma samt bröderna Axel och Ludvig.

Ordboken har under många år varit bortglömd och kanske försvunnen, men vid en genomgång av gamla arkivalier och städning av hembygdsarkivet vintern 2007-2008 återfanns den bland andra äldre handlingar liggande i en arkivkartong.
Eftersom det handskrivna i den gamla ordboken är svårlast kläcktes idén att försöka skapa enmaskinskriven version och kompletterad med förtydligande texter.
Den kalla och snörika vintern 2010 bildade en grupp bestående av Wainy Holgersson, Stanny Martinsson, Eivor Håkansson, Mona Olsson, Maj Svensson, Stig Andersson, Sten-Inge Gustafsson och Erik Svensson en studiecirkel i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Gruppen tog sig an uppgiften att tyda de handskrivna texterna, förstå och uttala dem samt komplettera dem med förtydligande text. Under nio onsdagskvällar samlades gruppen och arbetade sig, steg for steg, igenom den gamla ordboken. Mellan sammankomsterna upprättade Erik Svensson de maskinskrivna textsidorna. Utöver deltagarna i studiecirkeln har även Laila Persson och Brita Svensson stundtals medverkat.
Resultatet av gruppens arbete blev den här maskinskrivna versionen av den gamla dialekt­forskningen. Samlad i två presentationsmappar kan den nu återigen bli tillgänglig i Hem­bygdsgården for intresserade besökare.

 

Image

 

Aa.

Aas-en-ana (aas)=bakdel
Håvåat en vänne se, så haa en aasen bak.
Hur man vänder sig så har man röven bak.

Aasvältes=bakvänt
Dä bliå dau barra aasvältes.
Det blir bara bakvänt.

Aasballa-ana. (aasballa)=sittparti (skinkor).
Hong haa stora aasballa.
Hon har stora skinkor.

Aati-are-ast.(aati)=konstig.
Dä va åjn aatia kaa.
Det var en konstig man.

Aav-et-en.(aav)=arv.
Dä aj åjt aav.
Det är ett arv.

Aavaselvå-t. (aavaselvå)=ärva silver.
Dä aj aavaselvå.
Det är ett arv av silver.

Ab.

Abåss-en-ana. (abåss)=armborst.
Han ai så kroketå som åjn abåss.
Han är så krokig som ett armborst.

Abbas=retas.
Du fau inte abbas mä na.
Du får inte reta henne.

Abå=amper, stark.
Dä va abåt.
Det var starkt.

Af:

Affäktå-na. (affäktå)=gester.
Han haa så aatia affäktå.
Han har så konstiga gester.

Au fäana=verkligen sant.

Jao, dä aj au fäana.

Ja, det är verkligen sant.

Ai.

Ai=är.
Jaa, dä ai dä.
Ja, det är det.

Aingastypa=falla omkull.
Aita de få baiggen, älla läggå han te de så du aingastypa.
Akta dej för baggen, annars stångar han dej så du faller omkull.

Ainge-en-a. (ainge)=ände, slut.
Dä ai ingen ainge pau ulätena.
Det är ingen ände på olåten (alt. olaterna).

Aingavaingt=avigt.
Dä haa du joat aingavaingt.
Det har du gjort avigt.

Ak.

Akånneskrike-na-åna. (akånnneskrike)=nötskrika.
Dä va åjna akånneskrika.
Det var en nötskrika.

Akå-n-na. (akå)=åker.
Ja haa ploat håjle akån.
Jag har plogat hela åkern.

Aktivå=verksam.
Dä ai åjn aktivå kaa.
Det är en verksam man.

Al.

Ale, alme=al ,alm.
Däa växe ale å alme.
Där växer al och alm.

Allvåastadia=stadgad.
Han ai så allvåastadia.
Han är stadgad.

An.

Antanes=angelägen.
Han va sau antanes.
Han var så angelägen.

Anstygg=ful.
Veken anstygga kaa.
Vilken ful man.

Antererada=uppskakad.
Ja ai sau antererada sau.
Jag är så uppskakad så.

Angka-ade-at (angka)= ångra.
Vå ja haa angkat pau att.
Vad jag har ångrat det.

Au.

Aulamaak-en-a=daggmask.
Ja ska plocka aulamaak.
Jag skall plocka daggmask.

Aulamäake=rallarros eller mjölkört.
Häa växe minna aulamäake.
Här växer mycket mjölkört.

Auföe-na (auföe)=avföda(avkomma).
Veka auföe.
Vilken avkomma.

Aufäa-na (aofäa)=hädanfärd.
Ja va mä ve hansa aufäa.
Jag var med vid hans död.

Aula-na (aula)=groddar på t.ex. potatis.
Dä ai langa aula pau päråna.
Det är långa groddar på potatisen.

Autra=ångra, taga tillbaka.
Ja tro ja autra me.
Jag tror jag ångra mej.

Aufallen=avtynad.
Han ai sau aufallen.
Han är så avfallen.

Aufrönting-en-a (aufrönting)=missfoster.
Dä va åjn låjå aufrönting.
Det var ett fult missfoster.

Auvajring-en-a (auvajring)= se aufrönting (missfoster)
Veken auvajring.
Vilket missfoster.

 

Ba.

Ballra-de-at (ballra)=prata strunt.
Han sat å ballrade.
Han satt och pratade strunt.

Balletaska-na (balletaska)=skvallerkäring.
Hon ai åjna redia balletaska.
Hon är en riktig skvallerkäring.

Batti-a-it (batti)=svårt.
Dä va battit.
Det var svårt.

Bakena=lierygg.
Du ska inte slipa pau bakena.
Du skall inte slipa på lieryggen.

Baråje-et (baråje)=husgeråd.
Du haa gått om baråje.
Du har mycket husgeråd.

Baaföttå=barfota.
Nu kan en gau baaföttå.
Nu kan man gå barfota.

Baua=råma.
Koana bauade så dant.
Korna råmade så mycket.

Be

Bekresp-en (bekresp)=beckad lintråd.
Det var en stakå bekresp.
Det var en stark becktråd.

Bejäaning=nederdel av vävnad, t.ex. av en kjol.
Dä va åjna granna bejäaning.
Det var en vacker kjolnederdel.

Beji=låta bli, uppge.
Ja tro ja fau beji att.
Jag tror att jag får låta bli.

Bettel=betsel
Ta hit bettlen.
Ta hit betslet.

Bi.

Bia-ade-at (bia)=vänta.
Bia lite.
Vänta lite.

Bitavis=tidvis.
Hong ai så aajå bitavis.
Hon är så arg tidvis.

 

Bj.

Bjäa-t (bjäå)=berg.
Ramsberg=Bjäat.

Bjäasuåt=bergsurt.
Häa ai dä bjäasuåt.
Här är det bergsurt.

Bjäal=läppsnus.
Ta de åjn bjäal.
Tag dej en pris snus.

Bjäala-ade-t=lägga snus i munnen.
Ja tro du haa böat å bjäala.
Jag tror du har börjat snusa.

Bl.

Blie-na-å (blie)=lakan.
Ta mä råjna blie.
Tag med rena lakan.

Blie, baanablie=bjöja.
Häa a ina blie te ongen.
Här är en blöja till barnet.

Blåjmme-na-å (blåjmme)=blemma, kvissla.
Dä ä baa na lella blåjmme.
Det är bara en liten blemma.

Blingkra-de-at (blingkra)=blinka.
Han blingkrade  så foat.
Han blinkade så fort.

Blaubuka=odon.
Ja haa plockat blaubuka.
Jag har plockat odon.

Blatrai=lövträd.
Häa växe åjn hopå blatrai.
Här växer det en hel del lövträd.

Bloströken=blodfattig, lider av blodbrist.
Hong ai sau bloströken så hong tya inte gau åppe.
Hon har sån blodbrist, så hon kan inte gå uppe.

Bläcken=kabbleka.
Häa växe dä bläcken.
Här växer det kabbleka.

Bo.

Bose-n (bose)=huggorm.
Han glodde som en låjå bose.
Han tittade som en ful huggorm.

Br.

Bråje-na-å (bråje)=utbrett hö, breda.
Dä va na stora bråje.
Det var en stor höbreda.

Brems-na-a (brems)=broms, insekt.
Veken storå brems.
Vilken stor broms.

Brink, liabrink=brant backe.
Baa ja kåmme åpp på denna häana brinkna.
Bara jag kommer upp på den här backen.

Brualåkken=den första knippa av det brutna linet.
Jaa, nu ai brualåkken skaven.
Ja nu är det första linet klart.

Braia, braidde, braitt (braia)=smälta, isynnerhet svinister.
Haa du braitt iståt snaat.
Har du smält istert snart.

Bröttjas-es-at (bröttjas)=brottas.
Skå vi bröttjas.
Ska vi brottas.

Bröte-na (bröte)=linbråka.
Haa du såjtt brötna.
Har du sett linbråkan.

Bräjtå=bräckt, bruten.
Den gråjnen ai bröjtå.
Den grenen är bruten.

Brauajå=häftig, lättretad.
Han bliå sau brauajå.
Han har ett häftigt sinne. Han är lättretad.

Braje-t-en (braje)=pärm.
Dä va staka braje pau bokena.
Det var starka pärmar på boken.

Bu.

Busa-de-at (busa)=gnida.
Ska du busa pau karotten måjå.
Ska du gnida, putsa på karotten mer.

By.

Byngka-de-t (byngka)=att be om något.
Han kom å bynkade om na kaka brö.
Han kom och bad om en kaka bröd.

Bå.

Båjing-en (båjing)=överdelen av en skjorta.
Te båjingen ska de va blaggansväv, men te neadelen
kan en ta skättfallsväv.
Till överdelen skall det vara blaggarnsväv, men
till nederdelen kan man ta skäktefallsväv.

Båjte=stund.
Du kan väll va häa åjtt båjte.
Du kan väl vara här en stund.

Bånn=botten.
Dä ai dauliå bonn pau spannen.
Det är dålig botten på spannen.

Bållna-de-at (bållna)=bulnad, svullnad.
Dä bållna i fingåt.
Det är en svullnad i fingret.

Bållapigga=smärre bölder, kvisslor.
Ja haa nånna bållapigga.
Jag har lite kvisslor.

Båjnaraena=benrangel.
Dä va inte måjå än båjnaraena ij en.
Han var inte mer än ett benrangel.

Båsjsk-å-båjst=beskt.
Dä va båjst.
Det var beskt.

Båate=borta.
Han ä båata nu.
Han är borta nu.

Bä.

Bälflue=stor fluga.
Dä vana bälflue.
Det var en stor fluga.

Bälvanta=bälgvantar.
Han hade stora bälvantar.
Han hade stora bälgvantar.

Bäat=stort.
Han glodde så bäat.
Han tittade så stort.

Bö.

Bökkare, bökkan=tunnbindare.
Dä ai åjn bökkare.
Det är en tunnbindare.

Bösta=slå, banka.
Lätt va å bösta.
Låt bli och banka.

Böst=en stor tung karl.
Dä va åjn böst.
Det var en kraftig karl.

 

Da.

Dangke-t (dangke)=däld.
Däa sto na stora gran nee i åjt dangke.
Det stod en stor gran nere i dälden.

Dajvet=daggigt, fuktigt.
Dä ai dajvet i gräset.
Det är fuktigt i gräset.

Dask-en-a (dask)=klick, bit, hög.
Ta de åjn dask pannkaka.
Ta dig en hög med pannkakor.

Di.

Divla-de-at (divla)=diskutera.
Di stoe å divlade åjtt lajnt båjte.
De stod och diskuterade en lång stund.

Do.

Dogg-en (dogg)=dagg.
Vänn inte höet fånn dä bliå audoggat.
Vänd inte höet förrän det blivit avduggat, (daggen har försvunnit).

Doggmaak-en-a (doggmaak)=daggmask.
Dä gauå bäst å plåkka doggmaaka ve löjtetaint.
Det går bäst och plocka daggmask vid skenet av en lampa.

Dr.

Dråns-en (dråns)=slaga, del till en slaga.
Dän biten duå te åjn pläjladrons.
Den biten duger till en del av en slaga.

Drånt=efterbliven, klumpig person.
Veken heradrånt.
Vilken efterbliven pojke.

Dråp, togga dråp=idissla.
Koåna toggade dråp.
Korna idisslade.

Dröpel-en (dröpel)=tungspene.
Fåa brute di å lötta opp dröplen mäna tesjåj nå di hade ont i halsen
Förr brukade dom lyfta upp tungspenen när de hade ont i halsen.

Dras, droes=kivas.
Di joå alri annat än droes.
De gjorde inget annat än kivades.

Dråfsiå=trög, dum.
Den han haa allti vatt dråfsiå.
Han har alltid varit dum.

Drätta, drätte, drätt=paras, mest angående höns.
Ombyte jöå nöje, saa tåppen, nå han drätte hönsna.
Ombyte förnöjer, sa tuppen, när han parade hönsen.

Då.

Dålma-de-t (dålma)=halvslumra.
Ja dålmade te.
Jag slumrade till.

Dådda=antyda.
Ja tötte di dådda pau att.
Jag tyckte de antydde det.

Dånta-de-at(dånta)=dunka, dova ljud.
Ja haa höat att dä dånta håjle nattna.
Jag hörde det dunkade hela natten.

Dåsma-de-t=se dålma.
Ja lau å dåsmade.
Jag låg och slumrade.

Dåntå=dynt.
Dä va dåntå i fläskasian.
Det var dynt i fläsket.

Dåat=alldeles.
Han sto dåat stella åitt laint båjte.
Han stod stilla en lång stund.

Dä.

Däke-na-å (däke)=flicka.
Dä va na granna däke.
Det var en vacker flicka.

Dö.

Döja, döjde, döjt. (döja)=lida, stå ut.
Ja fau väl döja mä att.
Jag får väl stå ut med det.

Döave=energi.
Det var ingen vidare döave i an.
Det var dålig energi i honom.

 

Fa.

Falli=utmattad.
Han geck tess han va alldåjles falli.
Han gick tills han var alldeles utmattad.

Faoå-t-n.(faoå)=får.
Han ai sau fattiå så han haa inte månn åitt faoå.
Han är så fattig så han har inte mer än ett får.

Fangråies=villrådig.
Nu kan en dau bli fangråies.
Nu blir man villrådig.

Fangraus=se fangråis.
Ja ai så fangraus.
Jag är så villrådig.

Faoraris=avätna lövgrenar.
Dä ai så styft som faoraris.
Det är så styft (hårt) som avätna lövgrenar.

Fi.

Fialeföttå=ödlor.
Häå ai sau minna fialeföttå om somrana.
Här finns så många ödlor på somrarna.

Fj.

Fjoå=fjord.
Häa a ina fjoå au sjönn.
Här är en fjord (vik) av sjön.

Fjälla-de-t (fjälla)=stoppa korv.
Nå du haa fjällat iståbangen, så fau du böaja me levåkoarven.
När du har stoppat isterbanden, får du börja med leverkorven.

Fjäamå=höger, om dragdjur avseende deras ställning till körkarlen.
Fjäamåoxen vell inte dra.
Den högra oxen vill inte dra.

Fjåmlettå=fumlig.
Ja haa blett sao fjåmlettå sing ja blett gammal.
Jag har blivit så fumlig sen jag blev gammal.

Fl.

Flöt-na (flöt)=grädde.
Dä va tjyckå flöt.
Det var tjock grädde.

Flona=den del av båsen där spillningen faller (gödselrännan).
Du fau måka flona.
Du får mocka gödselrännan.

Flåtagräs=ett gräs som växer i diken.
Dä liggå som flåtagräs.
Det ligger som dikesgräs.

Flånsetå=fet, fyllig.
Dä va åjn flånsetå kaa
Det var en fet man.

Flaittå-nå (flaittå)=Flätor.
Kom så ska ja sno ihop flaittånå.
Kom så ska jag fläta ditt hår.

Flygge-na-å (flygge)=flickslyna.
Vecka flygge.
Vilken slyna.

Flaitta-de-t (flaitta)=fläta.
Haa du inte flaittat de ännu, däke.
Har du inte flätat dig än, flicka.

Fnask=större dammkorn.
Ja haa faott fnask i öjnen.
Jag har fått dammkorn (skräp) i ögonen.

Fnasel=hudfjäll, mjäll.
Dä ai fnaset i hutet pao hean.
Det är fjäll i huvudet på pojken.

Fnyst=knyst.
Ja haa inte höat åjtt fnyst.
Jag har inte hört ett knyst.

Fnasla-de-t (fnasla)=rensa bort skal eller fjäll.
Nu skå vi fnasla nötå.
Nu skall vi rensa nötter.

Fr.

Fröjderåkken=friggeråkken, en stjärnbild, Orions bälte.
Haa du såitt Fröjderåkken?
Har du sett Orions bälte.

Frö=groda.
Dä va barra åitt frö.
Det var bara en groda.

Fra-t (fra)=skum.
Dä fraas i kätlen.
Det skummar i kittlen.

Franå=frän.
Han va sao franå så.
Han var så frän.

Frasyåtå=rölleka.
Ja ska gau å plåcka lite frasyåtå.
Jag ska gå och plocka några röllekor.

Fraovaindå= vrång.
Han va sao fraovaindå.
Han var så vrång(frånvänd).

Fröada=befruktade (om ägg).
Ja kan ånnra om äggen ai fröada.
Jag kan undra om äggen är befruktade.

Fu.

Fulj-en-a. (fulj)=fågel.
Nä såi så mönna fulja dä setå pau fuljanekånå.
Nämen tittat så många fåglar det sitter på fågelneken.

Fy.

Fyanas, fyandes, fyånt (fyanas)= vissna.
Nu ai trait fyånt.
Nu har trädet vissnat.

Fyådäj=väsen (oväsen).
Hong haa haollet saodant fyådäj så dä ai ingana lit.
Hon har fört ett sådant oväsen så det är inte likt någonting.

Få.

Fånnas=fånnas te=tänka sig, begripa.
Dä va inte gått å fånnas te dä.
Det var inte lätt och begripa detta.

Fålanet=födslodelen på stoet.
Hong haa åitt bra fålane.
Hon har lätt för att föla.

Fådåjada=förslöad.
Ja ble så fådåjada så ja tydde inte nåat.
Jag blev så förslöad så jag orkade ingenting.

Fåaföta=sätta fötter på strumpskaft.
Ja ska fåaföta åitt paa håså.
Jag skall sticka skaft på ett par strumpor.

Fåflarra-de-t (fåflarra)=att prata bredvid mun.
Nu haa ja nåck fåflarrat me.
Nu har jag nog pratat bredvid mun (förpratat mig).

Fä.

Fäjna-de-t (fäjna)=omfamna.
Han sto å fäjnade na.
Han stod och omfamnade henne.

Fäaja-de-t (fäaja)=färga).
Haa du fäajat gaanet ännu.
Har du färgat garnet ännu.

Fäaja-de-t (fäaja)=grisa.
Navå ska dina so fäaja.
När skall din sugga grisa.

Färas, färades, färats (färas)=väsnas.
Du ska lätta va å färas.
Du ska låta bli och väsnas.

Färiå=grobar.
Dåj äåtåna ai nåck färiå.
De ärtorna är nog grobara.

 

Ga.

Gallbängk-en-a (gallbängk)=gavelbänk.
Boåt staoå ve gallbängken.
Bordet står vid gavelbänken.

Gangråje=ben.
Han haa bra gangråje.
Han har bra ben. (Han har lätt för att gå).

Gaolsnåppe-na-å (gaolsnåppe)=gallko.
Dä ai åina gaolsnåppe.
Det är en gallko.

Gl.

Glispe-na-å (glispe)=liten öppning, t.ex. en dörrspringa.
Ja tittade jönom na glispe.
Jag tittade genom en springa.

Glo=prålande färg.
Föaklät va sao gloanes.
Förklädet var så färggrannt.

Glövå-nå (glövå)=glöd.
Däa ai inga åilglövå.
Där är inga eldglöder.

Glenra-de-t (glenra)=glänsa.
Åjlen glenrade sao grannt.
Elden glänste så vackert.

Glygga-de-t (glygga)=hugga hål i trä med stämjärn.
Ja glyggade ut åitt dörakar.
Jag högg ut ett hål ur ett dörrkar.

Glaske=gladlynt.
Hong va allti glaske nå hong va i sina gröne daa.
Hon var alltid gladlynt i sina unga år.

Glöafåjss-en (glöafåiss)=bröd på glöd.
Ja ska ha åjn glöafåjss.
Jag skall ha ett bröd bakat på glöd.

Gn.

Gnöla-de-t. (gnöla)=jämra sig.
Han lao däå å gnölade.
Han låg där och jämrade sig.

Gnåjslå-na (gnåjslå)=ägodelar.
Dä ai bäst ja taa minna gnåjslå å gaoå.
Det är bäst att jag tar mina ägodelar och går.

Go.

Golaotas=försonas.
Jaa, di fao väll golaotas igen.
Ja, de får väl försonas igen.

Gosent-å (gosent)=givmild).
Dä a ina gosenta mänske.
Det var en givmild människa.

Goråje-t (goråje)=husgeråd.
Nå di skå bosäta se så gaoå dä aot mönna goråje.
När de skall bosätta sig, går det åt mycket husgeråd.

Gosma-de-t. (gosma)=titta.
Han geck å gosmade pao me.
Han gick och tittade på mig.

Gr.

Griskå=hänsynslös person.
Dä va åjn griskå kaa.
Det mar en hänsynslös man.

Groe=grodd.
Dä ai groe pao pärånå.
Det är groddar (ålar) på potatisen.

Grue-na-å (grue)=öppen murning vid spisen.
Du haa inte vatt uttan i gruna å i fyån.(Nedsättande uttryck).
Du har inte varit någon annanstans än hemma vid spisen.

Grätten=kräsen.
Di ai sao grättna pao att.
De är så kräsna på det.

Graje-t-n (graje)=barr.
En fao så mönna graje pao se nå en gaoå i skoen.
Man får så mycket barr på sig när man går i skogen.

Gresa-de-at (gresa)=streta, vara bredbent.
Han sat pao na stätte å gresade.
Han satt så bredbent på en stätta.

Grua-de-at (grua)=gruva.
Däai inte väåt å grua fånn en kåmmå i na grua(tiggarens plats).
Det är inte värt att beklaga sig förrän man kommer i en gruva.

Grötadåppa=mjölk eller annan dryck som förtärdes till gröt.
Jaa, nu ha vi inget annat än mosavann te grötadoppa.
Ja nu har vi inget annat än lingondricka till gröten.

Grimli=smutsig.
Ja fao ta åjn lase å törra ao fönståt mä, dä ai sao grimlet.
Jag får ta en trasa och torka fönstret med, det är så smutsigt.

 

Ha.

Harka-de-t (harka)=harka pao=skynda på med något arbete.
Jaa, nu fao du harka pao mä slaoandet.
Nu får du skynda på med lieslåttern.

Habba-de-t (habba)=habba se=hända.
Dä habbade se sao.
Det hände sig så.

Hams=trams.
Lätt va dä däana hamset.
Låt bli det där tramset.

Hakaring=tät ring.
Di stoe som åin hakaring kring an.
De stod i en tät ring kring honom.

Hackemat=hjärta,lungor o. d. vid slakt av svin, detta
finhackades förr med yxa.
Nu haa ja faott hackematen fäadiå.
Nu har jag fått hackematen färdig.

Hail-en-a=häl.
Ja haa skåat me i hailen.
Jag har skuret mig i hälen.

Haitta, haitt=upphöra att regna.
Dä haitte nåkk snaat.
Det slutar nog snart att regna.

He.

Heå-n-hera (heå)=pojke.
Dä va åjn heå som kom.
Det var en pojke som kom.

Hi.

Hikna-de-t (hikna)=hissna.
Vannet va så kallt så ja hiknade.
Vattnet var så kallt så jag hissnade.

Hin=den andre.
Vaa ai hin heån?
Var är den andre pojken?

Hinvanen=den andra sidan.
Nää, ja sao an hinnvanen stuna.
Nej, jag såg honom den andra sidan stugan.

Hindan=den andra dagen.
Dä va hindan dä hände.
Det var den andra dagen det hände.

Hinganra=varandra.
Di tötte om hinganra.
De tyckte om varandra.

Hippa-de-t (hippa)=häpna.
Ja redigt hippade te.
Jag riktigt häpnade.

Hissiå=häftig.
Han ai sao hissiå så.
Han är så häftig.

Ho.

Holia=tämligen.
Dä va holia bra joat.
Det var tämligen bra gjort.

Hu.

Husly=bostad.
Ja mått väl fao husly nånstans.
Jag måste väl få bostad någonstans.

Husavaaning=husrum.
Han ska fao husavaaning hos me.
Han ska få husrum hos mig.

Hute-t (hute)=huvud.
Vå ska du ha pao hutett?
Vad skall du ha på huvudet?

Hy.

Hydda-de-t (hydda)=akta.
Hong hyddade ongarna.
Hon aktade (skyddade) barnen.

Hyla-de-t (hyla)=krypa undan, gömma sig.
Han hylade ao bak lagaoån.
Han gömde sig bakom ladugården.

Hysing=liten sak.
Dä va åjn hysing.
Det var en liten sak.

Hymma-de-t (hymma)=smussla undan, gömma.
Hong skålle allti hymma få gåbben.
Hon skulla alltid smussla för maken.

Hysta-de-t (hysta)=kasta.
Fåa brute di å hysta slant.
Förr brukade de singla slant.

Hyåndå=beskaffad.
Han va inte saovååt hyåndå.
Han var inte så beskaffad.

Hå.

Håmra-de-t (håmra)=stupa, ramla.
Ja håmrade kull åm åjn ståjn.
Jag ramlade över en sten.

Håse-na-å (håse)=strumpa.
Dä va nya håså.
Det var nya strumpor.

Håseföte-t=strumpfot.
Haa det allt gaott hål pao håsfötet?
Har det redan gått hål på strumpfoten?

Hårring-enå (hårring)=örfil.
Han feck se åjn hårring.
Han fick sig en örfil.

Håmpling-en-å (håmpling)=oformlig bit.
Ja skaa ao åjn bröhåmpling.
Jag skar av en brödbit.

Håtta-de-t (håtta)=stöta.
Ja haa håttat hål te saiakrakana.
Jag har gjort hål till sädeskrakarna.

Håasasjarre=redskap att skrämma varg vid skallgång, typ harskramla.
Dä lät som na håasasjarre.
Det lät som en harskramla.

Håjt=het.
Kaklongen va så håjtå.
Kakelugnen var så het.

Håille-na-å (håille)=hällor för får eller get.
Sät håillna pao faoat.
Sätt hällan (hinderdon) på fåret.

Håbba-de-t (håbba)=sparka.
Kan du inte håbba ao de snöklamparna får du inte gao ing.
Sparkar du inte av dig snöklumparna får du inte gå in.

Hä.

Häapensnäap=dålig tillgång till något.
Antan ska dä va hösenflös ella ska dä va häapensnäap.
Antingen är det för mycket eller är det för litet.

Häje-na-å (häje)=inhägnad sankmark med lövskog.
Dä staoa na laa nee i häjena.
Det står en lada nere vid sankmarken.

Hälane-t (hälane)=mod.
Han haa inte möt hälane.
Han har inte mycket mod.

Hänta=uppsamla ris på slåtterängarna.
Ja ska gao å hänta ris.
Jag skall gå och samla upp ris.

Hängslesjukå=illamående.
Ja har gaott å vatt hängslesjukå mönna daa.
Jag gått och varit illamående i många dagar.

Hära-härat-häat (hära)=riva.
Dä hära i halsen.
Jag har ont i halsen.

Hö.

Höå-t (höå)=lin.
Vekken grannå höå.
Vilket vackert lin.

Hösta-de-t (hösta)=hösta löv=avhugga lövgrenar samt binda dem i kärvar.
Ja ska gao å hösta löv.
Jag skall gå och samla i löv till kärvar.

Höåkå=rask.
Vekken höåkå kaa.
Vilken rask karl.

Hövda-na (hövda)=huvudgärd.
Ja vell ha tvao putå te hövda.
Jag vill ha två kuddar till huvudgärd.

 

Ia.

Ias. Iddes, iss (Ias)=gitta.
Iss du gao ätte åjn spann vann.
Gitter du gå efter en spann vatten.

Il.

Illavåat=besvärligt.
Dä ai sao illavåat å göra nåt i da.
Det är så besvärligt och göra något i dag.

Illakå=elak.
Du fao inte va sao illakå.
Du får inte vara så elak.

Ittåväak=gikt.
Ja haa sao ont ao ittåväak.
Jag har så ont av gikten.

Iv.

Ivlas-des-ts (ivlas)=vara ivrig.
Han ivlades mä sin ståjn.
Han var så ivrig med sin sten.

Ivläa-t-å (ivläa)=ovanläder (på t.ex. en sko)
Ja fao ta dän ivläån å fao minna tofflå ombånnade.
Jag får ta väck ovanlädret och få mina tofflor ombottnade.

 

Ja.

Jaftes=i går kväll
Han kom i jaftes.
Han kom i går kväll.

Je.

Jemenå=vänlig person.
Han va sao gemenå.
Han var så vänlig.

Jenföaning=en del av förning som sändes tillbaka.
Di ska ha halv pannkakna i jenföaning.
De skall ha halva pannkakan tillbaka.

Jo.

Joåbäå=smultron.
Häa växa dä gott om joåbäå.
Här växer det mycket smultron.

Joras-des-ts (joras)=begravas.
Han haa jorats i hinna vekna.
Han begravdes i förra veckan.

Jyske=jumske.
Ja haa ont i jysken.
Jag har ont i jumsken.

Jå.

Jåira-de-t (jåira)=sätta band omkring något.
Den spannen behövdes joiras.
Den spannen behövdes bandas.

Jä.

Jäalöså=otålig, besvärlig.
Du ai sao jäalöså.
Du är så besvärlig.

Jäa-na (jäa)=jäst.
Du fao köpa lite jäa.
Du får köpa lite jäst.

Jällstaong=torkstänger vid spisen.
Häng åpp kåaven te törres pao jällstaongerna.
Häng upp korven på torkstängerna vid spisen.

Jälla=jälla löv=lägga löv i stack i skogen.
Ja ska gao å jälla löv.
Jag skall samla ihop löv i skogen.

Jö.

Jöske-na-å (jöske)=hårtuss.
Ja feck na stora jöske i kaommen nå ja kaommade me.
Jag fick en stor hårtuss i kammen när jag kammade mig.

Jöla-de-t (jöla)=storgråta (även om is som spricker samt även
andra långdragna ljud).
Va jöla du fåa?
Vad gråter du för?

Dä jölade i buken.
Det kurrade i magen.

Jöpen-å (jöpin)=grabbnäve.
Ta na stora jöpen mä rumjöl å lägg i kodreckat.
Ta en stor grabbnäve med rågmjöl och lägg i det flytande kofodret.

 

Ka.

Kaa-t-n (kaa)=kärl.
Ta å deska kaan
Tag ock diska kärlet.

Karall-et-en (karall)=mindre kärl.
Häa ai mönna karall.
Här är många mindre kärl.

Kaost-en-a(kaost)=kvast
Hä ai åjn kaost å sopa gålet mä.
Här är en kvast och sopa golvet med.

Kaom-en-a (kaom)=kam.
Vell du ha åjn kaom å kaomma de mä.
Vill du ha en kam och kamma dig med.

Kampas-des-ts (kampas)=brottas.
Skå vi kampas.
Skall vi brottas.

Karalase-n=disktrasa.
Ska du ha åjn töcken låjå karalase nå du deska.
Skall du ha en sådan ful disktrasa när du diskar.

Koljabro-na=kavelbro (färist).
Däa båate ai na koljabro.
Där borta är en kavelbro.

Kaoe-na=kåda.
Du lutta kaoe.
Du luktar kåda.

Kapåtta-de-t (kapåtta)=avliva.
Vi skån gao å kapåtta grisen.
Vi ska slakta grisen.

Kasola-de-t (kasola)=skrämma.
Katten ai å kasola mä pyttånå.
Katten är och skrämmer hönsen.

Kl.

Klere-na (klere)=taltrast.
Däva åjn klere.
Det var en taltrast.

Klongra-de-t (klongra)=klättra.
Lätt va å klongra pao jäat.
Låt bli och klättra på stängslet.

Klåving-en (klåving)=fiåklåving=fyrkluvet=
Del av stock som kluvits i fyra bitar.

Ja ska bära hem åjn klåving frau haven.
Jag skall bära hem en fyrkluven vedbit från skogen.

Klövja, klövjde klöft=klyva.
Ja ska klövja lite ve.
Jag skall klyva lite ved.

Klongka=läte från en korp.
Ja höa an klongka.
Jag hör han (korpen) klongka.

Klåjna-te-t (klåjna)=smeta.
Du fao inte klåjna ne de.
Du får inte smeta ner dig.

Klåjnbakelse=mandelmusslor.
Di hade klåjnbakelse te förning.
De hade mandelmusslor till förning.

Klaoe-na (klaoe)=klåda.
Ja haa na illaka klaoe.
Jag har en svår klåda.

Klabbiå-t (klabbiå)=blöt, klibbig jord.
Dä va sao klabbit pao akån.
Det var så blött på åkern.

Klökas, klöjtes, klöjts=kräkas.
Dä ai sao lett så en kan klökas aot att.
Det är så fult, så man kan kräkas åt det.

Klak-å (klak)=frodig.
Dä va klaka sai.
Det var frodig säd.

Kn.

Knase-n (knase)=person.
Dä va åjn rikå knase.
Det var en rik person.

Knåjva-t-d (knåjva)=kuva.
Han ble nåk knåjvadå.
Han blev nog kuvad.

Kneple-t (kneple)=linfröhus.
Häa ai åjn påse te kneplet.
Här är en påse till linfröhusen.

Knystå-nå (knystå)=höftknölar på hästar och kor.
Kona ai sao skrin så hong haa så stora knystå.
Kon är så mager så hon har så stora höftknölar.

Knöjlas=knäa.
Ja geck te ja knäjlades.
Jag gick tills jag knäade.

Knäppinga-na (knäppingar)=flata, korta träpinnar varmed
höbågen hopknäpptes.
Ta hit knäppingarna.
Ta hit träpinnarna till höbågen.

Kr.

Kretel-en-a (kretel)=körtel.
Dä va åjn kretel i köttet.
Det var en körtel i köttet.

Kroe-n-a (kroe)=kräva (del av fåglars matstrupe).
Hönna  hade sao mönna sai i kroen.
Hönan hade så mycket säd i krävan.

Kråmpen=fingrarna stela av köld.
Ja geck ute å frös, så ja va sao kråmpen om fingrana.
Jag gick ute och frös så jag stelnade om fingrarna.

Kraoen, kraonare, kraonast (kraoen)=strävsam.
Han va sao kraoen.
Han var så strävsam.

Kröppling-en-a (kröppling)=krympling, liten obetydlig varelse.
Ja köpte åjn liten halvakröppling pao maken.
Jag köpte en halvkrympling (liten dålig gris) på marknaden.

Krösen, krösnen (krösen)=lingon.
Ja ska gå ut i haven, å plåkka krösen.
Jag skall gå ut i skogen och plocka lingon.

Krömska-de-t (krömska)=harkla.
Han geck å krömskade se.
Han gick och harklade sig.

Kridde-na (kridde)=krita.
Ja ska wita muån mä kridde te julna.
Jag skall göra muren vit med krita till julen.

Kråjala-de-t (kråjala)=kräla.
Dä va åjn fialefot som kråjalade ao.
Det var en ödla som krälade iväg.

Kröppas=krypa ihop av kyla.
Han geck å kröppades.
Han gick i kylan och kröp ihop.

Krånta-de-t (krånta)=krama.
Ja kråntade ne påsen i låmmena.
Jag kramade ner påsen i fickan.

Krökla-de-t (krökla)=snärjande frågor, undanflykter.
Han kröklade hit och dit.
Han kom bara med undanflykter.

Kresna-de-t (krisna)=döpa.
Ha di inte lätt krisna ongen ännu.
Har de inte låtit döpa barnet ännu.

Ku.

Ku-en-a (ku)=höstack.
Däa lao åjn storå ku.
Där låg en stor höstack.

Kwav-et (koav)=andnöd.
Ja haa åitt låitt kwav.
Jag har svår andnöd.

Kwäan-na-å (koäam)=kvarn.
Ja ska köra te kwäans.
Jag skall köra till kvarnen.

Kwäana-de-t (koäana)=köra till kvarns.
Ja ska kwäana.
Jag skall till kvarnen och mala.

Kwadda-de-t (koadda)=tillplatta, slå sönder.
Ja kwaddade den ståjnen.
Jag slog sönder den stenen.

Kwackelmaada (koakkelmaada)=lida av kväljningar.
Den som ska aita åpp surå kåav ai inte kwakkelmaada.
Den som ska äta upp sur korv får inte lida av kväljningar.

Kweckställdå (koekkställdå)=kvick.
Han ai sao kweckställdå.
Han är så kvick (snabb).

Kwea, kwedde, kweat (koea)=avundas.
Han haa gaott å kweat pao att länge.
Han har gått och avundats på det länge.

Kwäaka, kwäate, kwäat (koäaka)=strypa.
Du fao inte kwäaka halsen ao me.
Du får inte strypa halsen på mig.

Kwäaka, kwäate, kwäat (koäaka)=låta illa.
Veken ai dä som kwäake pao.
Vilken är det som låter illa.

Ky.

Kyng-en-a (tjyng)=hastig åkomma.
Ja feck åjn kyng.
Jag fick en hastig åkomma.

Kå.

Kårre-na (kårre)=karrakårre=liten tjärn som saknar avlopp.
Däa nee liggå na karrakårre.
Där nere ligger en tjärn i kärret.

Kålstra-de-t (kålstra)=kola.
Jag skall kolstra ven.
Jag skall kola veden.

Kåap-en-a (kåap)=korp.
Dä va åjn kåap.
Det var en korp.

 

La.

Lakk=det som först kokades ut ur mäsken vid brännvinsframställning.
Dä ai bara lakk.
Det är bara lakk. (dåligt brännvin).

Lauade-na-å (laoda)=låda.
Vell du jälpa me å bära na laudna.
Vill du hjälpa mig och bära en låda.

Launa-de-t (laona)=låna.
Kan du launa me sextan skilling.
Kan du låna mig sexton skilling.

Laupetå=dum.
Dä va na laupetå mänska.
Det var en dum människa.

Lajte-t (laite)=läte, ljud.
Ja höade åitt låitt laite.
Jag hörde ett fult läte.

Lanå-na (lanå)=slanor i en stätta.
Lägg ne lanåna i staittna.
Lägg ner slanorna i stättan.

Laoåfoå=kalsonger.
Ja haa nya laoåfoå.
Jag har nya kalsonger.

Lailla=varsamt.
Ja röade så lailla ve flaskan å ändao geck hong sönnå.
Jag rörde så lätt vid flaskan, ändå gick den sönder.

Lammå=mycket trött.
Ja ai sao lammå.
Jag är så trött.

Laip-en-a (laip)=läpp.
Haoll igen laipana.
Håll igen läpparna, (var tyst).

Laipadråpa=saliv.
Dä ai laipadråpa.
Det är saliv.

Laipapärå-na (laipapärå)=potatis på svedjeland, satta under upptagna torvor.
Sät inte laipapärå, få dao bli dä inga pärå.
Sätt inte potatis på svedjeland, för då blir det ingen potatis.

Le.

Lekå=sjuda (om vatten som börjar koka).
Dä böaja lekå.
Det börjar sjuda.

Lekköp (lektjöp)= köpskål.
Du fao bestao lekköp.
Du får bjuda på köpskål.

Leste-na-å (leste)=barnlinda.
Du fao toätta lestena.
Du får tvätta barnlindorna.

Lenfälliå=beskedlig.
Han ai sao lemfälliå.
Han är så beskedlig.

Le-et (le)=grind.
Du fao stänga leet nå du gao.
Du skall stänga grinden när du går.

Li.

Lina-de-t (lina)=glida.
Va dä inte åjn bose som linade i gräset.
Vad det inte en orm som gled i gräset.

Lo.

Lot=låtsas.
Ja blåj ajå men ja lot inte om att.
Jag blev arg, men jag låtsade inte om det.

Lu.

Lu-en (lu)=heralu=pojkspoling.
Si te luen att han fao inte sjätta koåna.
Säg till pojken att han inte får skrämma korna.

Lusaräfse_na-å (lusaräfse)=en liten raka, avsedd att riva sig på ryggen med.
Dä ai na lusaräfsa.
Det är en raka att klia sig med.

Ly.

Lyna-lynte.lynt (lyna)=åska.
Dä lyne pao så stoat i koäll.
Det åskar mycket i kväll.

Lå.

Låjv-en-a (låjv)=limpa.
Ja haa bajt nåna låjva.
Jag har bakat några limpor.

Låmme-na-å (låmme)=ficka.
Du fao ståppa pängen i låmmena.
Du får stoppa myntet i fickan.

Låjta-de-t (låjta)=leta.
Ja haa låjtat ätte snusdosan åitt laint båjte.
Jag har letat efter snusdosan en lång stund.

Låmma-de-t (låmma)=genljuda.
Han skråjk så dä låmmade.
Han skrek så det genljöd.

Låjingskap=ondska.
Dä va bara pao låjingskap.
Det var bara på ren ondska.

Låissen=ledsen.
Ja ai sao låissen.
Jag är så ledsen.

Låjå-t (låjå)=lera.
Nu kan du böaja å älta låjåt.
Nu kan du börja blanda leran.

Låjå=ful.
Dä va åjn låjå kaa.
Det var en ful man.

Låta=låtafaoå=får bortlämnade till hälftenbruk.
Han vell lemma me åjtt paa faoå te låtas.
Han vill lämna mig ett par får till hälftenbruk.

Låtakåtte=en utackorderad till den lägstbjudande.
Han var låtakåtte nå han va liten.
Han var ett utackorderat barn när han var liten.

Låkke-n-a (låkke)=spindel.
Däa springå åjn storå låkke.
Där springer en stor spindel.

Lä.

Läddeke-na-å (läddeke)=liten låda i klädkista.
Ja haa lajt ne att i kisteläddekna.
Jag har lagt ner det, i den lilla lådan i klädkistan.

Läta=läta ne=om kor då könsdelarna blir mjuka före kalvningen.
Kona haa alt böajat å läta ne.
Kon har börjat att mjukna för kalvning.

Löje-na-å (löje)=om säd som lagt sig på åkern före skörden.
Dä är minna löjå i saiena.
Det är många legor i säden.

Läå-t (läå)=läder.
Dä ai daolit läå i dåj skona.
Det är dåligt läder i de skorna.

Lö.

Lönspete-na-å (lönspete)=träpinne eller järnten att sätta på gammal vagn.
Kan du säta ing lönspetna däå.
Kan du sätta in träpinnen (låsa hjulet) där.

Löcke-na-å (lökke)=åkerlycka.
Dä ai mönna löckå i den haven.
Det är många åkerlyckor i den skogen.

Löat=eldfängt.
Dä ai så löat som fnöske.
Det är så eldfängt som fnöske.

Löjetru-et (löjetru)=badtråg.
Ai häa nåt löjetru te å löja boanet i?
Finns här något badtråg att bada barnet i?

 

Ma.

Malle-n (malle)=Det mjuka i bröd.
Ja tya inte aita skåapånå, uttan bara mallen.
Jag kan inte äta skorporna, utan bara det mjuka i brödet.

Majtenslöså=maktlös.
Det söjte me, så ja blåi alldåiles majtenslöså.
Det sökte mig, så jag blev alldeles maktlös.

Maolstake-n-a (maolstake)=måttstock.
Ta hit maolstaken så ja fao maola veen.
Ta hit måttstocken så jag får mäta veden.

Maksissa-de-t (maksissa)=lära en katt att hoppa över ett bestämt föremål.
Kan den katten maksissa?
Kan den katten maksissa (hoppa över ett bestämt föremål)?

Maapiska-na-å (maapiska)=manfläta.
Dä va maapiskå pao hästen.
Hästen hade en fläta i manen.

Me.

Meraftan=måltid vid 3-4-tiden.
Haa i aitit meraftan ännu?
Har ni ätit eftermiddagsmåltiden ännu?

Menstna=åtminstone.
Du kan väl göra menstna dä.
Du kan väl åtminstone göra det.

Meka-de-t (meka)=meka pao=lura på.
Ja kånne väll tro att han mekade pao dä.
Jag kunde väl tro att han lurade på det.

Mi.

Minsju=min själ.
Dä va minsju inte gått å göra att.
Det var min själ inte lätt att göra det.

Mo.

Moå=mor
Moå å faa ai gaona (ha gaott) te köake.
Mor och far har gått till kyrkan.

Moalöse=matstrupen.
Han to om moalösna så han mäst koäakte häl me.
Han tog om matstrupen så han nästan ströp ihjäl mig.

Mogge-na-å (mogga)=mygga.
Häa ai sao gått åm moggå.
Här är så gott om myggor.

Mu.

Muaka-de-t (muaka)=arbeta lugnt och sakta.
Han såt å muakade mä åitt paa traisko.
Han satt lugnt och arbetade med ett par träskor.

Mullskjut-en-a (mullskjut)=mullvad.
Mullskjutarna gira så mönna hål i akån.
Mullvadarna gör så mycket hål i åkern.

Mulja-de-t (mulja)=mögla.
Såj ätte så inte bröt muljas.
Se efter så att inte brödet möglas.

Mullaos-en-a (mullaos)=ås på torvtak.
Kan du klyva åpp pao mullaosen.
Kan du klättra upp på åsen på torvtaket.

Må.

Måka-de-t (måka)=gödsla ut hos kreatur.
Haa du måkat hos koåna ännu?
Har du gödslat ut hos korna ännu?

Månnråje-t (månnråje)=om en som uttrycker sig flytande.
Han haa åitt bra månnråje.
Han har lätt för att uttrycka sig.

Måtten=surmulen.
Han va så måtten.
Han var så surmulen.

Månntål=ljudlös ro vid sjukdom.
Han va så sjukå så han kånne inte ha månntål.
Han var så sjuk så han kunde inte tala.

Möt, måjå, mäst=mycket.
Haa du måjå såkåpenna.
Har du mer karameller.

Måsken-a (måsken)=murken.
Lätt ståjntraijpäråna ligga te di bli måskena.
Låt stenpäronen ligga tills de blir murkna (mjuka).

Måjs=munkorg på oxar.

Mä.

Mätäen=utmattad, medtagen.
Ja söv inte pao håille nattna, så ja va så mätäen.
Jag sov inte på hela natten, så jag blev så utmattad.

Mö.

Möaje=mängd.
Ja feck na håjle möaje kringlå nå ja bakte.
Jag fick en hel mängd med kringlor när jag bakade.

 

Na.

Naoka-de-t (naoka)=gripa efter något.
Ja tydde naoka me te åitt aippel.
Jag kunde gripa (taga) ett äpple.

Ne.

Nemmå=begåvad.
Han ai sao nemmå.
Han är så begåvad.

Nemmt=bekvämt.
Dä va nemmt.
Det var bekvämt.

Nep=knip (i magen).
Ja haa faott nep.
Jag har fått magknip.

Ny.

Nyra-na (nyra)=njurar.
Han haa ont i nyrana.
Han har ont i njurarna.

Nyana, nyande nyant. (nyana)=stöta på, varna.
Ja nyande an, så han inte skålle ballra åm att.
Jag varnade honom, så han inte skulle prata strunt om det.

Nyta=ha nytta av.
Baa vi faon nyta dåjn nye kona.
Bara vi får någon nytta av den nya kon.

Nå.

Nåjpe-na-å (nåjpe)=skedkrok, ett s-format redskap som användes
att sätta väv i sked.
Haa du såitt nåjpena?
Har du sett skedkroken?

Nä.

Näken=naken
Han va alldåiles näken.
Han var alldeles naken.

Nätå-na (nätå)=nässlor.
Häa växe dä mönna nätå.
Här växer det mycket nässlor.

Nämmån=den vänstra dragaren i ett parlass.
Haoll pao nämmåoxen.
Håll på den vänstra oxen.

Jämför ordet fjäamåoxen (den högra oxen)

Nämmån=närmast körkarlen.

Fjäamå=längst från körkarlen.

 

Of.

Ofäriå=icke grobar.
Du fao såi ätte så du inte sätå nånna ofäria pärå.
Du får kontrollera så du inte sätter några icke grobara potatisar.

Oforå=oseder.
Tökka oforå vell ja inte veta ao.
Sådana oseder vill jag inte veta av.

Os.

Oslas=oslas te=alstras, förökas.
Röttåna oslas te så foåt.
Råttorna förökar sig så fort.

Oselsammå=fruktsam.
Di ai sao oselsamma i dåjn släjtna.
De är så fruktsamma i den släkten.

Förening:

Almundsryds Hembygdsförening

Ändrad av: Almundsryds Hembygdsförening (2020-08-20 18:20:34) Kontakta föreningen
Skapad av: Almundsryds Hembygdsförening (2019-04-02 11:51:09) Kontakta föreningen