Det här stället kallades Sumpen. Det var en högst oansenlig ryggåsstuga, med en väldig öppen spis som upptog nästan en tredjedel av det enda rummet.

Fattigdomen i stugan var gränslös. Den gamla som bodde i stugan, kallades för ”Sumpe Fia” och var ständigt sängliggande. Hon hade två döttrar, en var född i ”Gödslekörningen” och den andra i ”Rågbärgsla”. De fick ständigt vara ute och tigga i gårdarna, för att kunna överleva.

Sonen Gustaf kallades ”Sumpgulle”. Han var en duktig arbetare, men hade kommit i klammeri med rättvisan då han tillgripit en brudgumsutstyrsel på en auktion.

De flyttade till fattiggården i Örntorp i början av 1900-talet.

Se Gunnar Franzéns berättelser, från Åby Skogsbygd, sekelskiftets år 1900.

46