Lars Magnus Ericsson föddes den 5 maj 1846 på gården Nordtomten i Vegerbol, Värmskog.
I familjen föddes totalt 9 barn, varav 5 uppnådde vuxen ålder. Föräldrarna Erik Ersson och Maria Jonsdotter drev ett litet jordbruk. Fadern Erik gick bort när Lars Magnus var 12 år vilket innebar att pojken tidigt fick hjälpa till med familjens försörjning. Han fick bl.a. arbete vid silvergruvorna som låg i närheten av hemmet. Efter skolgång arbetade han som smed hos flera smeder i västra Värmland och i Karlstad.

I sitt 20:e levnadsår begav han sig till Stockholm. Där fick han anställning vid en elektromekanisk firma, Öller & Co och där kom han att stanna i sex år.
Han fick två statliga resestipendier och vidareutbildade sig under två år ute i Europa. Efter denna utbildning startade han i april 1876 firman L.M. Ericsson & Co där man tillverkade och reparerade telegrafteknisk apparatur och instrument.
1877 blev han djupt förälskad i 17-åriga Hilda Simonsson och de gifte sig följande år. Tillsammans fick paret fyra barn varav det första, född 1879, dog redan i tvåårsåldern.

År 1878 levererades den första telefonen från företaget. Under 1883 började Lars Magnus ett samarbete med Henrik Tore Cedergren som samma år hade startat Stockholm Allmänna Telefon AB. Samarbetet blev mycket givande och verksamheten växte snabbt, Stockholm blev världens telefontätaste stad och förblev så under åtskilliga årtionden framöver. I slutet av 1890-talet etablerade L.M. Ericsson sig även utomlands med början i S:t Petersburg i Ryssland.

Lars Magnus Ericsson lämnade helt företaget 1903 för att ägna sig åt förbättringar inom jordbruket på Alby gård som han förvärvat 1895.
1916 flyttade han till Hågelby gård som han hade byggt upp under ett antal år. Där bodde han till sin död i december 1926.

L M Ericsson på Hågelby 1926

L M Ericsson ligger begravd på Botkyrka kyrkogård söder om Stockholm, enligt eget önskemål i en grav utan gravsten.
Den svenska telefonindustrin vittnar om hans gärning.