Om oss

Välkommen till Tjällmo Hembygdsförening!

Tjällmo Hembygdsförening bildades vid ett sammanträde i Tjällmo kyrkskola den 30 oktober 1931. Bolingstorpet blev Hembygdsföreningens första lokal. Torpet var ett dagsverkstorp under prästgården. Under de första åren hyrde föreningen Bolingstorpet av kyrkan men 1940 förvärvades det av föreningen till en kostnad av 10 kr. Torpet, från 1600-talet, flyttades i slutet av 1960-talet till sin nuvarande plats i Hembygdsparken.

Ett minnesvärt år var 1959 då kyrkofullmäktige överlät äganderätten av den gamla komministergården till Hembygdsföreningen till priset av 1 krona. Om hembygdsföreningen skulle upplösas återgår komministergården till Tjällmo församling. Föreningen fick därmed sin hembygdsgård och efter många års frivilligt arbete från medlemmars sida kunde gården invigas i augusti 1967.

En donation från medlemmen Karin Kjellin kom föreningen till del 1974. Enligt hennes testamente tillföll 1/3 av kvarlåtenskapen Tjällmo Hembygdsförening såsom en fond vars årliga avkastning ska användas till underhåll av hembygdsgårdens fastigheter samt anskaffande av inventarier till samlingen.

Föreningen förvaltar idag såväl flera byggnader, vandringsled och vattenhjul som föremål och bilder - ett historiskt kulturarv som kräver dokumentation och löpande underhåll. Hos oss sker detta i form av olika arbetsgrupper där vissa arbetsinsatser sker regelbundet medan andra arbeten är mer behovs-, väder- eller säsongsanpassade. Gemensamt är att varje handtag är värdefullt i detta arbete.

Är du intresserad att vara med? Se vidare under respektive flik. Mejla oss eller hör av dig direkt till kontaktpersonen så får du veta mer!

Föreningens verksamhet och aktiviteter hittar ni under andra flikar på hemsidan.

Publicering av våra bilder
Föreningen har en stor bildskatt som dokumenteras löpande. Har du bilder du vill delge föreningen eller önskar information om någon person eller plats i Tjällmo socken är du välkommen att kontakta oss.

Vi kommer successivt att publicera ett urval av våra bilder. Dessa hittar du under fliken "Gallerier" där vi grupperat/kategoriserat bilderna på ett, som vi tror, lättöverskådligt sätt. Vi har nyss påbörjat detta arbete så bilderna dyker upp lite "pö om pö".

Lite historia om Tjällmo
Tjällmo ligger i en mycket gammal kulturbygd. Förr var järnhantering och därmed tillhörande skogsbruk, kolning och transporter stora näringar. Tjällmo socken tillhörde både Godegårds och Hällestad bergslag. Järnbruk fanns i Hättorp, i Skönnarbo-Christinefors samt i Lämneå och dessutom fanns ett 10-tal masugnar. På nästan varje gård stod en smedja för tillverkning av spik, nubb, liar och hästskor. Att Tjällmo verkligen var en betydande järnbygd förstår man, eftersom Tjällmo häradssigill har tången och hammaren som symbol.

Redan från mitten av 1600-talet specialiserade sig både bruk och bönder i Godegård-Tjällmo på att framställa spik av ämnesjärn man fick från bruken. För att tillverka spik behövdes spiktenar och dessa tillverkades i räckhammare. Det fanns 1765 hela 14 stycken räckhammarsmedjor i Tjällmo. Gemensamt för dem var att de stod vid små bäckar och var uppbyggda av 8-10 varv stockar och ungefär 4 meter i fyrkant. Till utrustningen hörde vattenhjul, en hammare som vägde omkring 50 kg, en enkel härd, ett städ och en stabbe. Blåsbälg fanns inte på alla ställen. Ett lag bönder hade en sådan räckhammarsmedja tillsammans och arbetade i tur och ordning med att förvandla stångjärnet till spiktenar. Själva spiktillverkningen kunde sedan ske hemma i den egna smedjan.
Tjällmospiken såldes till Norrköpings våg och gick igenom en sträng kontroll där. Därför sades spiken från Tjällmo vara av bättre kvalitet än godegårdsspiken, som fördes norrut mot Askersund. Däremot producerades mer spik i Godegård än i Tjällmo.

Efter bruksdöden i slutet av 1800-talet utgörs den huvudsakliga näringen av jordbruk, sedan man på 1850- och 60-talen genomfört lyckade utdikningar av mossjordarna och på så vis fått ökade arealer att bruka. Problemen med att torvmarkerna genom odling sjunker för varje år samt att stora områden avvattnas genom den lägre liggande tjällmoslätten kom 1974 - och kommer sannolikt även i framtiden - att leda till att man tvingas till stora grävningsinsatser, om man vill behålla markerna öppna.