Fortsättning från sid 1
Om man är uppmärksam så kan man i Styrsö kyrkobok läsa hur krigets vardag ofta påverkade vanliga skärgårdsbor och vi skall fördjupa oss vad ett par rader i kyrkoboken i oktober 1710 kan leda oss till.
Vrångölotsen Anders Olsson och hans familj levde och verkade vid tiden för det Stora Nordiska kriget. Anders var sannolikt en av dem som p g a sitt yrke gjorde krigstjänst på ett av konungens krigsfartyg. Vi vet inte när Anders var född, då noteringar om födda i Styrsö församling inte sträcker sig så långt tillbaka och prästen inte skrivit något om hans ålder vid dödstillfället. Men vi vet att han var lots precis som många av hans efterlevande skulle komma att bli i många generationer framåt. Vi vet också att han bodde på Vrångö Östergården. Av Anders dödsruna i kyrkboken framgår det också att han tjänstgjorde på brigantinen ”Sjöblad”. Fartyget som var ett av örlogsskeppen i Göteborgseskadern var en en s k snabbseglande brigantin, bestyckad med 16 kanoner. Vi vet också att skeppet var nybyggt när kriget mot Danmark bröt ut 1709 och att hon totalförliste i mitten av oktober 1711 med man och allt; ingen överlevde. Hon var då ute på ett kaparuppdrag mellan Lindesnäs och Doggers bank. Det rådde svår storm vid tillfället.
Av de knapphändiga uppgifter som finns bevarade från den tiden kan vi utläsa att under början av 1710 var en Nils Nilsson kapten på ”Sjöblad”, där han gjorde sig ett namn som en skicklig och av danskarna fruktad kapten. En annan kapten på ”Sjöblad” var en sjöofficer vid namn Claes Palbitsky, även Erik Andersson (Brännö) som nämnts ovan förde befälet på ”Sjöblad” under en del av 1711. Det finns inga bevarade ritningar eller andra på Sjöblad, men en målning på en samtida engelsk brigantin nedan bör ge en ungefärlig uppfattning på hur fartygstypen såg ut.
Brigantinen var med satta snedsegel mycket snabbseglande
Chef för Göteborgseskadern (Obs faktaruta längst ned), sjöstridskrafterna i Göteborg, var vid detta tillfälle amiral Erik Carlsson Sjöblad. Sjöblad var förutom amiral även guvernör och friherre samt den som 1710 organiserade den svenska kaparverksamheten på Västkusten med Göteborg som bas. Brigantinen ”Sjöblad” var döpt efter honom och det var guvernör Sjöblad själv som lät kronan utrusta detta skepp med vapen och ammunition.
Nu åter till Anders Olsson. Det finns ingen uppgift bevarad om hur länge han hade varit i krigstjänst på ”Sjöblad”. Var det redan från 1709 när fartyget var nybyggt, eller började han senare? Vi vet dock att ”Sjöblad” var invecklad i sjöstrid med danskarna i mitten av oktober 1710 och att Anders stupade i den drabbningen. Var någonstans eller vilket det danska fiendefartyget var har vi dock ingen kännedom om. Prästen skriver:
"Den 18/10 1710 begrofs Anders Olsson, loosen på Wrangöö som skiötz ihjel på Konungens Briggantin Sjööbladh"
Det är svårt att hindra tanken från att vandra iväg och undra vad som hade hänt om han överlevt drabbningen med danskarna den gången i oktober 1710. Hade han levt på lånad tid i ytterligare ett år och varit en av dem som försvann när ”Sjöblad” totalförliste med man och allt i slutet på oktober i ofredens år 1711?
Anders Olsson ligger begravd på Vrångö gamla kyrkogård. Kanske är hans gravsten en av de gamla gravstenar som bevarats för eftervärlden och som nu står uppställda längs kyrkogårdsmuren.
En svensk kaparfregatt i strid vid Vinga 1717
Stridigheterna mot Danmark fortsatte. Karl XII stupade vid Halden 1718 och kriget drevs vidare i ytterligare några år efter hans död. Det ledde slutligen till omfattande landförluster till Ryssland, Preussen och Hannover, vilket slutligen satte punkt för den svenska stormaktstiden.
Den slutliga freden slöts 1721 i Nystad i nuvarande Finland.
Text Copyright © Roger Julin
Källor:
• L-E Wolke – Lasse i Gatan
• Styrsö kyrkböcker
• Carl Bager – Utpost mot Kattegatt
• Wikipeda
• Historiesajten.se
• Sjöhistoriskasamfundet.se
• http://members.tripod.com/bengt_nilsson/Biografica/matrikelp.htm
• http://diginpast.se/bmregister/index/special/affffff03.html
Observera att materialet har ställts till Hembygdsföreningens förfogande av Roger Julin och får inte återanvändas utan tillstånd. Vid förfrågan om artikeln, vänligen kontakta webbmaster enligt kontaktsidan.
|
Någon ståtlig örlogsbas har Göteborg aldrig varit, trots sitt kontrollerande läge vid den viktiga handelsvägen via Göta älv. Nog har det från Gustav Vasas dagar anvisats plats för örlogsfartyg i mindre skala, men Sveriges stora örlogshamn kom att anläggas vid det relativt isfria Karlskrona efter att Blekinge blivit svenskt i slutet av 1600-talet.
Behovet av folk att bemanna de svenska skeppen har likväl alltid varit en belastning för skärgårdsbefolkningen även i vårt område och många är de dugliga båtsmän som genom åren rekryterats från de små skärgårdsbyarna. På 1700-talet blev det emellertid uppenbart att det behövdes en marin bas även i Göteborg och flottenheten har kommit att kallas för Göteborgseskadern. Basen förlades till Nya Varvet och var i verksamhet till 1870 då flottstationen mer eller mindre lades ned.
I samband med Gustav III:s krig fruktlösa krig med Ryssland 1788-90 förstärktes den ordinarie eskadern med ett detachement från Bohuslän. 1790 avseglade eskadern till Finska viken för att där förstärka skärgårdsflottan. Förbandet deltog framgångsrikt både i det Viborgska gatloppet och i slaget vid Svensksund.
Omkring 1940 etablerades en ny militär enhet vid Käringberget, efter Älvsborgs fästning som avvecklats, nämligen KA4, sedermera Amf4, numera Göteborgs garnison, som förvisso har betydande transportkapacitet för sina uppdrag i skärgården, dock ej några egentliga örlogsfartyg.
Red.
|
Till första sidan av artikeln