Medan sillen simmade åt ett annat håll…
Händelserna i den ”arabiska våren” påminner mycket om det som hände i Europa i slutet av 1700-talet. Franska revolutionen som utbröt 1789, sände chockvågor genom enväldiga härskares eleganta hov och många nya allianser och konstellationer rörde till förhållandena i Europa. Napoleons härjningar till lands hölls tillbaka till sjöss av Storbritannien och det hela tog inte slut förrän Europas kartor ritats om efter Wien-kongressen 1815.
Men vad rörde det oss här hemma i skärgården? Vi hade ju fullt upp med det stora sillfisket och hela området myllrade av ”skärgårdsverk”; sillsalterier och trankokerier. Kungarnas förehavanden rörde oss inte så mycket, fast Gustav III besökte faktiskt Ängholmens sillsalteri (ost Björkö) 1787 under pompa och ståt.
Utöver England och Frankrike började Ryssland vilja vara med i stormaktsspelet. Ryssarna hade siktet inställt på att överta Finland, som varit vår östra rikshalva sedan medeltiden. Både Gustav III och sedermera sonen Gustav IV Adolf förde en usel utrikespolitik och 1809 tvingades vi konstatera att Finland inte längre tillhörde oss. England behärskade haven med sina flottor och tillfogade bl a Danmark stora förluster, för att dom var vänligt inställda till Napoleon.
Sillarbetare ca 1920. Obs tunnbanden av vidjor.
Sverige hade mycket lönsamma handelsförbindelser med England och ville inte ansluta sig till den blockad som Napoleon utlyste 1806. Mitt under alla förhandlingar så kommer 1808 en gigantisk flotta med gamle Nelsons flaggskepp Victory i spetsen och ankrar upp på Vinga Sand, för att ”hjälpa oss att förstå vårt eget bästa”. Till spionerande fransmäns förtret etableras då en transit-hamn på Fotö (även Vargö håla nämns) och en omfattande handel startar med upplag i alla tänkbara skärgårdshus.
I Parisfreden1810 återgick Svenska Pommern som ockuperats av Napoleon mot att vi skulle ansluta oss till Kontinentalblockaden. Napoleons före detta marskalk Bernadotte som just valts till svensk kronprins och ledare för Sverige och som precis anlänt hit, tvekar först att göra Napoleon till viljes, men tvingas snart till eftergifter. England förklaras krig, men de goda förbindelserna med engelska flottan vid Vinga och kloka befälhavare medför att inte ett skott avlossas under de två år som formellt krigstillstånd rådde.
Och precis när sillen försvunnit så blomstrade alltså en skärgårdshamn upp i Göteborgs skärgård. Rikedomen som ansamlats hos silldirektörerna och under Ostindiska tiden var intet mot de vinster som fördelades på ett stort antal handelsmän under några år under Kontinentalblockaden. Ända till 1812 då Sverige åter lämnar kontinentalblockaden i och med Napoleons förluster och fred med England! Snart upphörde den lönsamma handeln och en djup lågkonjunktur inleddes. Danmark gick i statsbankrutt 1813, eftersom de valt förlorarens sida i Napoleons krig.
Om denna omvälvande period har C R A Fredholm skrivit i sitt mäktiga epos: ”Det Gamla Göteborg” som kom ut i samband med stadens 300-års jubileum 1923. Vi återger här ett särtryck för den intresserade. Även har vi gjort en årskrönika med karta för tiden som kan hämtas här.
Läs också vår utförligare artikel om världshändelserna vid Napoleontiden!
Peter Andersson
UNDER KONTINENTALSYSTEMET
Särtryck ur Det Gamla Göteborg, 1923
DE GYLLENE TIDER, som skapats för Göteborgs affärsliv och rederirörelse genom den ostindiska handeln och det samtidigt pågående ymniga sillfisket, fortforo ganska länge, och ännu flera år därefter spårades ingen känning av stagnationen. En mängd invånare hade blivit rika och folket i gemen hade gott om pengar. Staden kunde sålunda år 1793 teckna ej mindre än 325,000 riksdaler i den planerade Trollhätte-kanalen.
Men så småningom började framtiden te sig ganska mörk. De gamla ostindiefararne fingo ligga sysslolösa och exporten av sill hade genom sillfiskets gradvisa upphörande minskats.
Då inträdde med ett slag nya handelsförhållanden, som skulle skapa nya rikedomar och förvärvskällor. Det var genom det bekanta Kontinentalsystemet.
>> Till nästa sida om Kontinentalblockaden >>