Föreningens hembygdsgård...

...heter Grenadjärtorpet Löfåsen och finns i Runtuna intill Runtuna bygdegård och fotbollsplan. Platsen är socknens naturliga samlingspunkt vid olika aktiviteter. På bilden ovan ser man fr v förråd, arkiv, museum, stuga, vedbod/dass och smedja. Utanför bild till vänster har startskottet gått för att återuppbygga en lagård/loge/vagnslider från 1800-talet.

Grenadjärtorpet

Saxat till vissa delar ur artikel av Barbro Stålheim i Krönikan 1991-92 och av Anita Sederström 1995-96 kompletterat med uppgifter från andra handlingar.

Utmed Kitorpsvägen i Runtuna fanns ett gammalt soldattorp vid namn Löfåsen. Det hörde till Ekeby och låg på dessa ägor. Torpet har sedan friköpts och skulle rivas 1977 för att ge plats åt ett garage. Ägarna Nils och Marianne Andersson skänkte stugan till hembygdsföreningen. Framsynta sockenbor plockade då ned torpet bit för bit. Sedan fraktades detta till Sörby under september 1977. Den 23 april samma år hade man dessutom tagit över Långsätterstugan på Arnö, monterat ned den och fraktat till Sörby.

Eftersom hembygdsföreningen inte hade någonstans att resa stugorna hölls den 10 oktober 1981 vid Västerberga en auktion på både Långsätterstugan och Löfåsenstugan. Lennart Thorsson i Odensberga ropade in Löfåsen.

Grunden till grenadjärtorpet är klar

 

År 1990 skänkte Lennart Thorsson stugan till hembygdsföreningen under förutsättning att föreningen skulle resa upp stugan igen. På föreningens årsmöte i mars 1992 beslöts att återuppbygga Löfåsen till hembygdsgårdsstuga invid bygdegården i Runtuna.

En plats att uppföra stugan på blev klar och marken arrenderades av Runtuna Bygdegårdsförening. Under 1993 byggdes stugan upp med hjälp av ALU-gubbar från maj till december. Stugan inrymmer rum med öppen spis samt kök med vedspis. Samtidigt som stugan restes upp byggdes en loge, en vedbod och ett dass.

Så kom då äntligen den stora dagen. Lördagen den 6 augusti 1994 invigdes hembygdsgården av överste Loo från P10 i Strängnäs. Förre fanjunkaren Evert Wahlberg, Strängnäs, berättade med inlevelse och humor om de indelta soldaternas vedermödor. Detta med anledning av att hembygdsstugan ju tidigare har varit ett grenadjärtorp.

Ett vårdträd, skänkt av Runtuna trädgårdsförening, planterades framför stugan.

Denna festliga dag avslutades med ett lyckat och mycket uppskattat bygdespel – premiär för vår bygd. En historisk dag i dubbel bemärkelse för hembygden.

Sommaren 1995 döptes vår hembygdsgård till Grenadjärtorpet Löfåsen.

Grenadjärtorpet färdigställs och utökas

Loge/museum, stuga och vedbod/dass på plats. 

Under våren 1996 färdigställdes Löfåsens kök. En zinkdiskbänk, vedlår och ett mindre skafferi att användas som förråd iordningställdes. Efter detta målades köket. Successivt har möbler, mattor, tavlor och andra prydnadssaker skänkts från olika håll för att få stugan ”komplett”.

Till logen, som under vintern 1995-96 blivit ett föremålsmuseum, drog man dessutom fram elström under 1996.

Registrering av föreningens samlingar

Under hösten-vintern 1995-96 har ett arbetsmarknadsprojekt (ALU) ordnats för registrering av föreningens samlingar.

Anita Sederström har genom detta projekt fotograferat, märkt upp och registrerat alla de föremål som föreningen fått till skänks. Resultatet blev ett strukturerat litet museum i logen. Bengt Oscarsson och Vidar Fellnert övertog sedan ansvaret för att alla tillkommande föremål blev noterade på därför avsedda blanketter samt tog hand om skötseln av museet.

De allra största föremålen, frånsett ett tröskverk, har dock placerats på andra håll, eftersom de inte ryms i logen.

Under 2007 har alla senare inkomna föremål registrerats och fotograferats under ledning av Anita. Som hjälp har hon haft Marianne och Gunnar Kihlstrand samt Joe Eklöf. Museet har dessutom städats och de olika objekten placerats om. I och med detta ska skyltarna med uppgifter om föremålen göras om. Dessutom står på önskelistan att få ut tröskverket ur museet för att därmed få bättre plats för de mindre föremålen. Detta låter sig väl inte göras förrän den gamla lagården med loge, som ligger i malpåse, blir uppförd intill ”arresten” (se nedan) det vill säga det gamla förrådet. Under 2008 monterades flera spotlights upp för bättre upplysning av föremålen.

Under 2013 lämnade Anita Sederström över till Leif Fredriksson  som registrator av föremålssamlingen i museet.

Fler byggnader

Våren 1996 fick hembygdsföreningen ta över Hemvärnets utdömda förråd. Detta förråd byggdes på 1930-talet som fylleriarrest vid Runtuna dansbana, som då låg i skogsbacken mellan Albertsdal och Fredriksdal . På 1950-talet tog Hemvärnet över arresten till förråd, som flyttades till skogsbrynet bakom Lagersberg. Nu flyttades alltså byggnaden tillbaka helt nära sin ursprungsplats.

Under våren och sommaren byggde Åke Lindgren (genom ett arbetsmarknadsprojekt) om förrådet. Bengt Oscarsson var medhjälpare. Därmed blev detta ett förråd samt arkiv.

En fin skylt eller anslagstavla sattes upp vid Löfåsens infart under 1999. För snickrandet stod Kalevi Kyntömaa och Vidar Fellnert samt för målningen Eva Lindkvist.

Smedjan i Spelvik, vilken vi sedan rev. Klicka på ikonen.

Runtuna-Lids Hembygdsförening fick också tre nya byggnader under 1999. Dels en ladugård-loge-vagnslider från Pia Lundgren, Marieberg i Ludgo, dels en komplett smedja från slutet av 1800-talet som skänktes av Tage och Majlis Andersson, Sursa Spelvik. Det enda som saknades var städet. Senare skänkte Leif Marmgård ett städ till smedjan.

Ladugården revs i slutet av 2001 och transporterades till Hårsta och Onsberga för lagring. Senare fick materialet vid Hårsta och Onsberga flyttas först till Myra och sedan till Ärsta.

Denna ladugård med loge är tänkt att placeras bortom och vinkelrätt mot ”arresten” det vill säga föreningens arkiv och förråd, men tyvärr har detta av olika anledningar skjutits på framtiden. Dock har äntligen uppbyggnaden av ladugården påbörjats, se nedan.

Dessutom har föreningen fått ett magasin av familjerna Axelsson i Egersta. Den byggnaden kom inte att uppföras igen. I stället användes materialet för komplettering till de övriga byggnaderna.

Värdefull hjälp under 6 månader

Runtuna-Lids hembygdsförening hade under tiden maj till november 2000 en tillfällig men mycket god medhjälpare i Torsten Jonsson från Jönåker. Han kom till föreningen som s k ”aktivitetsstöd”, som varade i 6 månader, genom arbetsförmedlingen. Han började med att tillsammans med Rune Sederström, Jan Hylander och Vidar Fellnert montera ner 1700-talsmagasinet på Egersta.

Smedjan på väg att byggas upp på nytt vid Löfåsen. Klicka på ikonen.

Torsten har sedan rödfärgat byggnaderna vid hembygdsgården och byggt en stengrund för den till föreningen skänkta smedjan. Därefter satte han igång med att bygga upp smedjan.

Under några veckor hade han hjälp av Annika Wester – även hon som arbetsmarknadsåtgärd. Båda två jobbade dessutom med behandling av trägolvet i Löfåsen.

Arbetsledare var Jan Hylander.

Smedjan blev i det närmaste klar under 2001. Utöver de ovan nämnda Torsten och Jan utfördes murarjobbet av Roland Ceder. Dessutom deltog Vidar Fellnert, Rune Hellström och Rune Sederström som hantlangare.

Invigning av smedjan skedde den 1 juli 2001 av kyrkoherde Leif Marmgård. Städet hade lyfts fram till gaveln av stugan, så att alla skulle kunna se. Med några slag på en hästsko, som placerades på städet, förklarades smedjan invigd.

Nytt arkiv

Inom  föreningen beslöt man att bygga ett nytt arkiv. Detta skulle klara alla normer vad gäller fukt, ljus, värme och framför allt brandsäkerhet. Under hösten 2003 grävdes grunden och efter sommaren 2004 gjöts grunden till detta nya arkiv som en förlängning av gamla ”arresten” det vill säga det kombinerade förrådet och gamla arkivet.

Under 2007 blev det nya arkivet helt klart. Då hade även hyllor runt väggarna snickrats ihop på plats .I golvet finns värmeslingor ingjutna. Ingång till arkivet sker genom det gamla, som därmed har blivit ett litet kontorsrum. Ett par skrivbord har införskaffats för bl a uppställning av kopiator och mikrofilmsläsare. 

Följande personer kan ta åt sig äran av att arkivet har blivit uppbyggt: Jan Hylander, Vidar Fellnert, Åke Karlsson Sjöändstugan, Karl-Inge Eriksson, Rune Hellström, Björn Hellström, Sven Andersson Sanda, Rune Andersson Sanda, Mats Pettersson Franzens Rör, Stig Dahlberg, Lars-Åke Karlsson, Kenneth Erlandsson, Arne Gustavsson, Conny Gustavsson m fl. Dessa har i olika stor omfattning deltagit i arbetet eller materialleveranserna. Dessutom erhöll föreningen penninggåvor från några medlemmar till arkivets uppförande. Samtliga är stort tack värda.

Under 2008 och 2009 arbetade Anita Sederström med att registrera samtliga befintliga dokument och avsåg placera dem enligt Hembygdsförbundets normer i arkivet. Som hjälpreda deltog Joe Eklöf. Dessutom tog föreningen hjälp av Jennie Fornedal från Hembygdsförbundet för att bland annat kunna tolka vilka dokument som kunde tillhöra de olika kategorierna inför placeringen i hyllorna. Tyvärr har inte den ordningen klarats av. Det blir en egen indelning som förs in i ett register så att man kan hitta det som eftersöks.

Under 2019 påbörjades uppbyggnaden av ladugården som legat i "malpåse" under flera år. Jan Hylander har anlitat en stenläggare för att få grunden riktigt gjord. Dessutom har Jan lagt ner dräneringsrör runt den blivande byggnaden samt gjutit plintar till den vidhängande logen. Kurser har hållits under stenläggningen. Jan har sedan fyllt upp med material runt stengrunden för att få rätt nivå på marken utanför ladugården.

Jan Hylander t v förevisar styrelsen (Maria Gustavsson, Monica Fredriksson, Paul Oscarsson, Leif Fredriksson, Roine Alesand och längst till höger ordföranden Yngve Lundholm) den färdiga stengrunden innan massorna runt omkring kommer på plats

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Historik om mödan att skaffa vår hembygdsstuga 

Redan vid det första styrelsemötet den 1 december 1976 kom frågan om en egen stuga för hembygdsföreningen upp på dagordningen.

Långsätterstugan vid Arnö skulle försäljas av kommunen. Det bestämdes att några av styrelsemedlemmarna skulle närvara vid visningen av denna stuga den 3 december. Om denna grupp ansåg att stugan var ett lämpligt objekt för föreningen, så skulle ordföranden Anna Hylander dels lämna ett anbud på stugan om högst 500 kr tillsammans med en motivering om föreningens önskan att köpa stugan, dels skulle hon undersöka möjligheten att hitta en tomt i Runtuna eller Lid.

Vid ett möte med endast åtta medlemmar den 11 mars 1977 informerades om att kommunens anbudsinfordran om Långsätterstugan hade blivit felaktig. Tidigare hade kommunen bestämt att stugan inte skulle säljas under 2000 kr, vilket inte framgick när anbuden skulle skickas in. En majoritet av de närvarande vid mötet bestämde att inte höja anbudet till 2000 kr.

Årsmötet den 28 mars 1977 gav efter omröstning en annan åsikt. En majoritet av de 41 medlemmarna ansåg att man skulle förvärva stugan för 2000 kr. Om föreningen fick köpa stugan kunde den efter nedmontering förvaras vid Sörby.

Långsätterstugan tillföll Runtuna-Lids Hembygdsförening den 23 april. Vid ett styrelsemöte den 8 augusti 1977 bestämdes tre alternativ för stugans placering. De tre platserna var i närheten av kyrkan i Lid, i närheten av kyrkan i Runtuna eller vid Runtuna bygdegård. Styrelsen skulle besöka dessa tre ställen den 15 augusti.

I september 1977 fick Hembygdsföreningen dessutom torpet Löfåsen till skänks. Även det nedmonterades och placerades vid Västerberga. Detta informerades medlemmarna om vid årsmötet den 10 mars 1978. Samtidigt bildades en byggnadskommitté med tanke på vad som skulle göras med de två torpstugorna.

Arbetarbostaden Bygget vid Ärsta i Runtuna

En diskussion om Claes Widéns arbetarbostad ”Bygget” vid Ärsta uppstod vid styrelsemötet den 3 april 1978. Den skulle vara en idealisk grund för upprättandet av hembygdsgård. Claes Widén skulle vidtalas ytterligare. Samtidigt väcktes ett förslag om att bygga upp torpet Löfåsen och sälja detta för att få in pengar att köpa Bygget för.

Hembygdsföreningens medlemmar var kallade till ett extra möte den 31 maj 1978. Då skulle medlemmarna få uttala sig om Bygget skulle förvärvas eller ej. Fastigheten bestod av ett bostadshus i två våningar med fyra lägenheter om ett rum och kök i nedre plan samt två lägenheter om ett rum och kök på övre plan. Dessutom fanns ekonomibyggnader och en stenkällare. Tomten var avstyckad med en yta om ungefär två tunnland (10 000 kvm). Kostnad för denna fastighet skulle bli 100 000 kr. Claes Widén kunde dessutom sälja en tomt för 20 000 kr, där föreningen kunde bygga upp Löfåsen för att senare säljas. Mötet beslöt att styrelsen skulle kontakta myndigheter och andra inrättningar för genomgång av byggnadslov, ekonomi osv. Därefter skulle styrelsen kalla till nytt medlemsmöte.

Ett styrelsemöte den 4 augusti 1978 hade Bygget på dagordningen. Föreningen var erbjuden att köpa tomten där Strångstugan stått på Ärstas marker. Dessutom hade en kostnadskalkyl för inköp av Bygget och ovanstående tomt gjorts. Styrelsen ansåg att dessa köp borde göras. Bidrag skulle sökas både från stat och kommun.

Till den 22 augusti 1978 hade ett nytt medlemsmöte kallats. Efter långa diskussioner och röstning beslöts att inte köpa Bygget. I stället skulle styrelsen undersöka att få mark vid bygdegården i Runtuna för att bygga upp de nedmonterade stugorna där.

Därefter hände inte mycket under ett par år angående en stuga åt hembygdsföreningen.

Torpstugan Albertsdal vid Runtuna bygdegård

Den 26 mars 1981 höll Runtuna-Lids Hembygdsförening sitt årsmöte. Då informerades om att Runtuna bygdegårdsförening erbjudit Hembygdsföreningen att disponera torpstugan Albertsdal vid bygdegården. Runtuna IK hade tidigare disponerat denna stuga, men hade byggt nytt klubbhus och skulle flytta in i detta.

Styrelsen beslöt vid ett möte den 14 april 1981 att besikta Albertsdal samt att diskutera med Runtuna bygdegårdsförening om villkoren i ett eventuellt hyresavtal. Dessutom beslöts att kalla till ett extra medlemsmöte för ett beslut om vad som skulle göras med de två nedmonterade stugorna.

Det extra föreningsmötet hölls den 28 april 1981 i Runtuna bygdegård. Medlemmarna fick då chansen att bese stugan på nära håll. Många tyckte att stugan var i dåligt skick och behövde renoveras. En kommitté bildades för att undersöka vad som måste åtgärdas och vad detta skulle kosta. Dessutom skulle kommittén utreda villkor och kostnader vid ett eventuellt hyresavtal.

Kommittén skulle dessutom undersöka om Långsätterstugan hade tagit någon skada av den långa förvaringen vid Sörby/Västerberga om man senare ville bygga upp denna stuga igen. Mötet beslöt dessutom att Löfåsen skulle säljas på auktion mot kontant betalning. Styrelsen skulle bestämma datum för auktionen och annonsera om detta i lokalpressen samt i en av Stockholm dagstidningar.

Nästa styrelsemöte hölls den 19 maj 1981. Då rapporterade ovan nämnda kommitté att det skulle gå åt ungefär 400 arbetstimmar utöver material för att få Albertsdal i skick som hembygdsföreningen kunde acceptera. En förhandlingsdelegation bildades för ytterligare förhandlingar med bygdegårdsföreningen om hyreskontrakt.

Den förstnämnda kommittén informerade även om att Långsätterstugan var i sämre skick än Löfåsen och man rekommenderade att båda stugorna såldes vid auktionen. Ett extra föreningsmöte skulle få avgöra den frågan.

Föreningsmötet hölls den 23 juni 1981. Då beslutade medlemmarna att anta det föreslagna hyreskontraktet för Albertsdal med bygdegårdsföreningen och ett par arbetsledare utsågs för den kommande renoveringen.

Samtidigt beslöt mötesdeltagarna att även Långsätterstugan skulle försäljas vid den kommande auktionen.

Vid nästkommande styrelsemöte den 23 augusti 1981 bestämdes datum för auktionen. Utöver detta ville man ha en mildare skrivning i det föreslagna hyreskontraktet av Albertsdal. Om Hembygdsföreningen hittade en annan stuga att användas som föreningsstuga så ville man ha möjlighet att hyra ut Albertsdal under kontraktstidens femton år, för att få igen kostnader som uppstått vid renoveringen.

Förhandlingarna med bygdegårdsföreningen om denna kontraktsändring sprack. Bygdegårdsföreningen ville inte tillåta en andrahandsuthyrning. Därför ville inte heller Hembygdsföreningen hyra stugan och Albertsdal var ett avslutat kapitel.

De båda torpen Långsätterstugan och Löfåsen auktionerades bort den 10 oktober 1981 tillsammans med några kakelugnar och annat. Därmed ansågs även dessa två torp som avslutade kapitel i Runtuna-Lids Hembygdsförenings historia.

Ack så fel detta antagande var!

Huset vid Uppsa kulle

Under ett styrelsemöte den 6 augusti 1982 informerade Bernt Axelsson och Rune Sederström att de talat med Lennart Nilsson vid Lövsund om att arrendera huset vid Uppsa Kulle från och med 1985. Beslutades att medlemmarna skulle få säga sin mening om detta vid ett medlemsmöte.

Den 23 oktober 1982 rapporterades vid styrelsemötet att man gjort en muntlig överenskommelse med Lövsunds arrendator Yngve Larsson om att nyttja Uppsa-husets övervåning fram till mars 1985. Övervåningen bestod av ett kök och en mycket stor sal.

Årsmötet 1983 hölls den 4 mars. Då informerades medlemmarna om avtalet med Yngve Larsson angående disposition av övervåningen i huset vid Uppsa Kulle fram till mars 1985.

Styrelsen beslöt vid styrelsemötet den 6 april 1983 att städning av huset vid Uppsa Kulle skulle ske den 16 april med så många frivilliga som möjligt. Dessutom önskade man få en del möbler till lokalen av dem som kunde avvara sådant.

För första gången kunde Runtuna-Lids Hembygdsförening hålla ett möte i ”egen” lokal vid styrelsemötet den 27 april 1983. Övervåningen i huset vid Uppsa Kulle invigdes härmed. Man konstaterade att dörrmatta, gardiner och gardinstänger fortfarande saknades. Detta skulle införskaffas.

Besiktning av rökgångar och elinstallationer gjordes dessutom av fackmän i lokalen. Konstaterades att rökgångarna var i ordning men att elledningar och annan elektrisk installation behövde bytas ut. Detta åtgärdades snarast.

Hembygdsdagen det året hölls vid Uppsa Kulle den 5 juni 1983. I hembygdsföreningens lokal hade man fotoutställning och visning av hemslöjd och folkdräkter. Eftersom det regnade och var kallt den dagen var man tacksam över att ha lokalen att vara i. Den möjligheten hade man ju inte haft vid Hembygdsdagen året innan.  En del av utomhusaktiviteterna flyttades nu in på grund av vädret.

Norrby Lillgård som hembygdsgård

Byggmästare Ljungberg vid Kappsta erbjöd Hembygdsföreningen att hyra Norrby Lillgård för 10 000 kr per år och att användas som hembygdsgård. Några av byggnaderna var visserligen i dåligt skick men byggmästaren lovade att reparera de trasiga taken, inget annat. Detta framkom vid styrelsemötet på Örsta i Lid den 11 augusti 1983. Styrelsen kortade av styrelsemötet för att samma dag hinna besikta Norrby Lillgård före mörkrets inbrott.

Nästa styrelsemöte hölls i Runtuna bygdegård den 15 september 1983. Då meddelades att man tackat nej till Norrby Lillgård.

Av någon anledning hölls föreningens styrelsemöten under drygt ett års tid på olika platser i Lid och Runtuna. Först den 9 maj 1984 var man tillbaks i föreningens egen lokal vid Uppsa Kulle för ett styrelsemöte. Vid det mötet framkom att arrendatorn vid Lövsund, Yngve Larsson, ville hyra ut även lägenheten i husets bottenvåning till Hembygdsföreningen.

Erbjudandet om att hyra lägenheten i huset vid Uppsa Kulle tackade Hembygdsföreningen nej till. Detta meddelades vid styrelsemötet i den egna lokalen den 22 maj 1984.

Återigen var det ett långt hopp mellan styrelsemötena i den egna lokalen. Först den 8 maj 1985 hade man nästa styrelsemöte vid Uppsa Kulle. Däremellan hölls alla möten på olika platser i Runtuna och Lid. Däremot arrangerades Hembygdsdagen även under åren 1984, 1985 och 1986 som vanligt vid Uppsa Kulle. Landshövdingen Bengt Gustafsson var inbjuden till Uppsa Kulle 1984 och höll tal till folket på plats.

Från och med mars 1985 hade Hembygdsföreningen ett avtal direkt med Lövsunds ägare Lennart Nilsson i stället för med arrendatorn. Under det året hölls flera styrelsemöten i huset vid Uppsa Kulle. Men 1986 hölls styrelsemöten på olika platser igen. Den 20 maj 1986 höll man första styrelsemöte i den egna lokalen. Den 12 augusti 1986 hölls sista styrelsemötet vid Uppsa Kulle. Det visste man inte just då, men så blev det.

Vid styrelsemötet den 28 april 1988 i Lid meddelades att Runtuna-Lids Hembygdsförening blivit uppsagd från huset vid Uppsa Kulle. Dessförinnan var föreningen erbjuden att köpa huset, men så blev det inte av någon anledning. Möblemanget såsom bord, bänkar, karmstolar, stolar och skyltar mm togs därmed bort från lokalen. Lövsund sålde huset till annan part.

Behovet av en ny lokal uppstod för Hembygdsföreningen.

Torpstugan Löfåsen – igen

Lennart Thorsson vid Odensberga i Runtuna hade ropat in torpstugan Löfåsen vid auktionen som Runtuna-Lids Hembygdsförening höll år 1981. Den hade han flyttat i sina lösa delar till sin egen loge. Vid styrelsemötet den 8 maj 1990 föreslog Lennart att han kunde skänka stugan till Hembygdsföreningen under förutsättning att man byggde upp denna torpstuga som sin hembygdsstuga på marken nedanför eller bakom Runtuna bygdegård. Styrelsen beslöt att ta kontakt med bygdegårdsföreningen om den kunde släppa till mark där soldattorpet skulle kunna byggas upp.

Runtuna bygdegårdsförening ställde sig positiv till att Löfåsen skulle byggas upp intill bygdegården. Vid hembygdsföreningens styrelsemöte den 21 augusti 1990 bildades en arbetsgrupp om tre personer för vidare förhandling med bygdegårdsförening och myndigheter. Bengt Oskarsson utsågs som sammankallande i den arbetsgruppen. Föreningens ordförande Rune Sederström fick mycket att hålla ihop under några år framåt.

Arbetsgruppen rapporterade vid styrelsemötet den 29 november 1990 att man hade stakat ut en lämplig plats där torpstugan kunde ligga. Bygglovsansökan hade påbörjats. Först skulle dock bygdegårdsföreningen godkänna placeringen.

Bygdegårdsföreningen godkände inte arbetsgruppens föreslagna placering av torpstugan. Man ville ha denna närmare det bakomliggande skogsbrynet. Vid styrelsemötet den 13 februari 1991 meddelade arbetsgruppen att man skulle fullfölja förhandlingarna med bygdegårdsföreningen om placering av stugan.

En överenskommelse om placering av torpstugan hade gjorts, vilket arbetsgruppen informerade om vid styrelsemötet den 3 april 1991.

En inventering av torpstugans delar hade gjorts inför styrelsemötet den 13 maj 1991. Vissa kompletteringar erfordrades. Nu skulle ansökan om byggnadslov färdigställas och tillsammans med ritningar skickas in till kommunens byggnadsnämnd.

Ett arrendekontrakt hade upprättats inför styrelsemötet den 24 oktober 1991. En tomt runt själva stugan skulle arrenderas under 25 år. Åkermarken runt omkring tomten skulle arrenderas i femårsperioder med tanke på att parkeringsplatser eller annat kunde erfordras där. Styrelsemedlemmarna beslöt att godkänna kontraktsförslagen under förutsättning att även Hembygdsföreningens årsmöte på våren 1992 godkände skrivningen.

Ansökan om byggnadslov kunde inte skickas in förrän ett giltigt arrendekontrakt fanns. Detta kunde inte skrivas under förrän efter årsmötet. Vid styrelsemötet den 14 januari 1992 beslöt man dock att sätta igång med byggandet av väg fram till stugan samt grundgrävning till densamma direkt efter årsmötets godkännande. Kurt Lindberg hade lovat att utföra dessa arbeten. Själva bygget kunde då sätta igång våren 1993 efter byggnadsnämndens godkännande.

Årsmötet 1992 hölls den 15 mars. Då beslöts att godkänna uppbyggnaden av soldattorpet Löfåsen och även godkänna de två arrendekontrakten.

Grenadjärstorpet Löfåsen blir uppbyggt

Under 1992 gjordes grunden till torpstugan. Dessutom införskaffades virke som komplettering till uppbyggnaden. Hembygdsföreningen fick också bygglovet klart från kommunen. Löfåsenkommittén rapporterade under varje styrelsemöte hur långt arbetet fortskridit. Bengt Oskarsson i arbetsgruppen var en drivande kraft i uppbyggnadsarbetet.

Från den 1 januari 1993 fanns möjlighet att söka arbetstagare hos arbetsförmedlingen via så kallade ALU-projekt. Under styrelsemötet den 26 april 1993 informerades att Hembygdsföreningen skickat in en ansökan om att få uppbyggnaden av Löfåsen-torpet genom ett sådant projekt. Föreningen behövde snickare och murare. Enligt ett muntligt besked från arbetsförmedlingen skulle detta inte möta några hinder. Arbetsledare skulle Natanael Hylander vara och ansvarig för arbetet Kurt Lindberg. Byggstart skulle ske i början av maj.

Den 7 juni 1993 hölls nästa styrelsemöte. Då hade två snickare byggt upp väggarna till stugan och man skulle börja mura för spisen var det tänkt.

Arbetsförmedlingen hade svårt att erbjuda murare för arbetet med spis och skorsten. Detta meddelades vid styrelsemötet den 7 september 1993. Men snickarna hade gjort ett stort arbete. Stugan var i det närmaste klar för deras del. Dessutom hade man byggt upp logen intill stugan. Där saknades bara dörrar och taktegel.

Trädgårdsföreningen medverkade vid styrelsemötet den 9 maj 1994. Då bestämdes hur tomten runt stugan skulle se ut. Dessutom skänkte Trädgårdsföreningen ett vårdträd, en oxel, till Hembygdsföreningen. Jan Hylander och Kurt Lindberg framförde hur gärdsgårdstäppningen runt tomten skulle ske. De behövde mer virke i form av undertryckta granar och gamla enar som material. En ”blänkare” om detta till markägare som utförde avverkning skulle ske. 

Under sommaren 1994 finputsades såväl stuga, loge som tomt efter tid och möjlighet för att vara i så gott skick som möjligt vid invigningen. Allt var inte helt klart, men tillräckligt för att kunna visa upp stugan som en riktig hembygdsstuga.

Den 6 augusti 1994 skedde invigningen av Grenadjärtorpet Löfåsen (men det fullständiga namnet fick inte stugan förrän året därpå). Invigningstalet hölls av chefen för P10 i Strängnäs, överste Thor-Lennart Loo. Därefter följde folkdansuppvisning och Hembygdsföreningens första egna bygdespel ”Ett bondbröllop”. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alltså:  I september 1977 fick Runtuna-Lids Hembygdsförening stugan Löfåsen som gåva av makarna Nils och Marianne Andersson. Mycket hände sedan och många beslut togs under många år innan denna stuga äntligen byggdes upp och kunde invigas som Hembygdsföreningens stuga i augusti 1994.                 Snacka om långbänk!

Stugan är i dag väldigt fin. Den som inte varit inne i den bör passa på att göra ett besök vid lämpligt tillfälle då den är öppen för allmänheten.