Bygdespelspremiär
Saxat ur artikel av Arnold Wester i Krönikan 1995-96:
”Du har ju liksom lite gammel släkt du där börtä i Runtunä, du, å ja tror de ä ett bra kvinnfolksras di där, för du ä´nte så börta du heller.
Så säger fader Frans till mor Maja i ett bygdespel, som skrevs mer än hundra år tidigare av folklivsforskaren Gustaf Ericsson i Härad. Repliken sades i samband med att Frans och Maja skulle skaffa hustru till sin son Anders ”som gått å stuta så länge, så de går aldri väl te sist”.
Varför Gustaf Ericsson i sitt spel valt just Runtuna som plats att skicka ”ärndes-kar´n” för att fria vet man inte, men visst håller man med om, att han hade ett gott öga för var det finns ”ett bra kvinnfolksras”.
Gustafs författarådra går igen
Manusen till bygdespelen skrev Arnold Wester tillsammans med Margareta Söderberg, Det var när föreningens första spel ”Bondbröllop” var skrivet, då Margareta en sista gång ville kontrollera riktigheten i en replik, som hon gick till Gustaf Ericssons böcker. Hon fann då början till ett bygdespel, som också handlade om frieri och bröllop skrivet 100 år tidigare och där Runtuna var nämnt. Margareta var lite blek om nosen, när hon visade Arnold ovan citerade stycke. Gustaf Eriksson är nämligen Margaretas mormors far. Att han skrivit på samma tema 100 år tidigare hade Arnold och Margareta ingen aning om! (Vad man vet skrev han dock ej spelet färdigt).
Bygdespel i ropet igen
Bygdespel, lokalrevyer och diverse andra underhållningar har varit ute en tid men började nu mer och mer att komma tillbaka. Kanske var det längtan ut ur passiviteten framför TV:n med alla sina kanaler, kanske var det också så, att i svårare tider söker vi oss tillbaka till våra rötter.
Vilket motivet än må vara, så hade i alla fall bygdespelet som underhållningsform nu nått även Runtuna. Men för dem, som arbetat med de två bygdespel som dittills framförts i Runtuna (ett tredje var under arbete när ursprungsartikeln till detta skrevs 1996), har det inte bara funnits en målsättning att roa, utan också att så riktigt som möjligt kunna återge seder, bruk och uttryck från den tidsålder man speglat.
Hur blir då ett bygdespel till?
Man har gått tillväga så, att man samlats i en studiecirkel, ett tiotal personer, och där samlat material om det ämne som valts att bygga bygdespelet på. Detta material har hämtats från olika källor, bl a ovannämnde Gustaf Ericssons alla böcker.
När sedan material och gamla uttryck (många uttryck har kommit fram genom deltagarna i studiecirklarna) har samlats i tillräcklig mängd, har det varit Arnold och Margaretas tur att skapa en handling och repliksätta spelen.
Så har det då varit skådespelarnas tur att läsa och öva in spelet. Dessa har varit rena amatörer med anknytning till Runtuna, men för att överhuvudtaget aldrig ha spelat regisserad teater, och i en del fall inte ens stått på en scen tidigare, har man visat förbluffande färdigheter att roa och underhålla publiken.
De två huvudämnen man hunnit med t o m 1996 är ”Bondbröllop” och ”Midsommarfirande”. Bondbröllopet avhandlade hela händelseförloppet från frieri till bröllopsfesten, med musik från brudmarsch, via steklåt och skänklåt, till brudvals.
Midsommarfirandet skildrades i spelet ”Klaras sista midsommar”. Mycken undran föregick spelet om vem denna stackars Klara kunde vara. Hon visade sig vara en höna, som miste livet när två av rollfigurerna något påstrukna kom hem från tjuvjakt och vid åsynen av Klara trodde att hon var en tjäder.
Byfånen en återkommande rollfigur
Redan i första spelet fann man ett antal rollfigurer, som fick följa med till det andra spelet och som säkerligen kommer att dyka upp i spel nummer tre: Johan, lat men klurig bonde, spelad förtjänstfullt av Ulf Hagberg. Hans hustru ”Mor Lina” tolkad suveränt av Gunilla Lindberg. Skomakaren och
Byfånen, spelad med den äran under alla bygdespel av Karl-Erik Gustafsson Klicka på ikonen
byfånen spelas med glimten i ögat av Karl-Erik Gustavsson. Han är också en av deltagarna i studie-cirkeln och det första han sade vid första sammanträdet var: ”Ja, jag får väl vara med som byfåne?!” och på den vägen blev det. Han var också den som försåg bygdespelsförfattarna med flest gamla uttryck och ramsor, som han tycktes besitta i en aldrig sinande ström. Prästen, som spelades av Torgny Oscarsson, gjordes så verklig, att folk trodde att han var präst på riktigt. Så kan man hålla på och berömma rollprestation för rollprestation.
I ”Klaras sista midsommar” deltog också barn i olika roller. Det var en underbar syn, att i kaffepauserna på repetitionskvällarna se sexåringar samsas kring kakfaten med vuxna som nått sjuttioårsåldern.
När det gäller gamla ramsor och uttryck glömmer nog aldrig nioåriga Hedvig sin replik, när hon tillfrågades om hårlössen bet henne ojämnt: ”Jaa, ja ha smort med så mycket salva, ja ha gnidi me sabadilljefrö, ja ha rivi så di ligger halva, men ta mig tusan att di vill dö”. Den ramsan lever säkert kvar i Hedvigs minne, och förhoppningsvis för hon den vidare till nästa generation.
Den viktigaste ingrediensen för dem som höll på med bygdespelen var dock publiken. Och den har kommit. Vart och ett av spelen har setts av ungefär 700 personer, som fått sig till livs gamla ramsor, seder och bruk och som har fått träffas och umgås vid föreningens vackra hembygdsgård.
Bygdespelen under åren
Sammanställt av Joe Eklöf
Brudparet på väg in på "scenen" 1994 Klicka på ikonen
I samband med invigningen av hembygdsföreningens stuga ”Grenadjärtorpet Löfåsen” framfördes det första bygdespelet i Runtuna-Lids hembygdsförenings regi. Spelet fick namnet ”Ett Bondbröllop” och hade premiär lördagen den 6 augusti 1994. Det handlade om ett bröllop under 1800-talet och framfördes av ortens amatörteater. Cirka 500 besökare bevistade detta spel på premiären. Spelet framfördes ytterligare en gång den 17 juni året därpå. Cirka 150 personer kom den gången.
Manus:
Margareta Söderberg och Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Regiassistenter:
Margareta Söderberg och Bernt Axelsson
Medverkande:
| Britta |
Carina Lundgren |
| Anders |
Kent Gustavsson |
| Lina |
Gunilla Lindberg |
| Johan |
Ulf Hagberg |
| Kerstin |
Kerstin Pettersson |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Prästen |
Torgny Oscarsson |
| Spelmännen |
Evert och Torgny Lindberg |
| Karolina |
Carola Karlsson |
| Lotta |
Lotta Lönnmo |
| Sara |
Sara Renström |
| Kokerskan Fru Ersson |
Helena Eriksson |
| Bröllopsgäster |
Elsa Gustavsson |
| |
Eivor Hellström |
| |
Rune Hellström |
| Kusken |
Nthanael Hylander |
| en häst |
Linda |
Oxarna Per och Pål gör entré på "scenen" med Nathanael Hylander på kuskbocken Klicka på ikonen
Under 1995 hade föreningen även ett nytt bygdespel att förevisa. Premiären skedde den 5 augusti och spelet hade fått namnet "Klaras sista midsommar". Som framgår var det i stort sett samma skådespelare som framträdde även vid detta bygdespel, men med ännu fler engagerade till de olika rollerna, bland annat två oxar. Mellan 500 och 600 personer besökte detta bygdespel.
Manus:
Margareta Söderberg och Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Medverkande:
| Klara |
Klara |
| Lina |
Gunilla Lindberg |
| Johan |
Ulf Hagberg |
| Kerstin |
Elsa Gustafsson |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Skomakar`n |
K-E Gustafsson |
| Fru Ersson |
Helena Eriksson |
| Britta |
Gabriella Claesson |
| Anders |
Kent Gustafsson |
| Prästen |
Torgny Oscarsson |
| Karolina |
Carola Karlsson |
| Lotta |
Lotta Lönnmo |
| Sara |
Sara Renström |
| Erika |
Erika Claesson |
| Kalle i Fredriksdal |
Per-Åke Lindgren |
| Österåkersborna |
Eivor och Rune Hellström |
| Brobybonn |
Natanael Hylander |
| Brobydrängen |
Bernt Axelsson |
| Hedvig |
Hedvig Oscarsson |
| Fru Natt |
Maria Åberg |
| Jacob |
Johan Åberg/Nicklas Hultgren |
| Gröngubbar |
Emma Hellström |
| |
och Henrik Renström |
| Marcus |
Marcus Gustafsson |
| Rasmus |
Rasmus Gustafsson |
| Hampus |
Hampus Åberg |
| samt två hemliga gäster |
|
| Spelmännen |
Evert och Torgny Lindberg |
Hjälp med teknisk utrustning:
P-O Johansson, Bildtjänst
Hjälp med kläder:
Gunilla Edwall, Valstaäng
De två första årens bygdespel hade föregåtts av en studiecirkel i Vuxenskolans regi med ett tiotal deltagare och Arnold Wester som ledare.
Bygdespelen fortsätter
Till de två första bygdespelen hade besökarna kommit utöver förväntan. Man hade nu fått blodad tand och fortsatte därför med ytterligare ett spel för tredje året i rad. Som tidigare var det i stort sett samma personer i rollistan. Bygdespelets namn var ”Tro´t om Ni vill”, och handlade om tro – vantro – övertro. Premiären var lördagen den 29 juni 1996 och bevistades av cirka 500 personer. En andra föreställning ägde rum den 10 augusti samma år. Den gången kom cirka 200 personer.
Manus:
Margareta Söderberg & Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Danser:
Maria Wester
Regiassistent:
Bernt Axelsson
Medverkande:
| Lina |
Gunilla Lindberg |
| Johan |
Ulf Hagberg |
| Kerstin |
Elsa Gustavsson |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Oskar |
Per-Åke Lindgren |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Britta |
Carola Karlsson |
| Anders |
Kent Gustavsson |
| Sven |
Rune Hellström |
| Prästen |
Torgny Oscarsson |
| Prästfrun |
Eivor Hellström |
| Sörbyar`n |
Nathanael Hylander |
| Skogsrået |
Maria Åberg |
| Näcken |
Evert Lindberg |
| Älvor |
Elin Malmkvist |
| |
Madelene Sundkvist |
| |
Josefin Zetterblom |
| Småfolk |
Stefanie Malmstedt |
| |
Linus Karlsson |
| |
Hedvig Oscarsson |
| |
Johan Larsson |
| en häst |
Linda |
Hjälp med kläder:
Gunilla Edwall, Valstaäng
Hjälp med slåtter och rekvisita:
Arne Gustafsson, Fredriksdal
För fjärde året i rad hade man ett nytt bygdespel att förevisa vid föreningens stuga. Återigen var det i stort sett samma skådespelare som uppträdde. Namnet blev ”Lina gör de´” och spelet handlade om att inte vara slarvig vare sig med sanningen eller andra saker. Premiären ägde rum den 28 juni 1997 och ytterligare en föreställning skedde den 9 augusti samma år. Tillsammans mellan 650 och 700 personer besökte de två föreställningarna.
Manus:
Margareta Söderberg & Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Regiassistent:
Bernt Axelsson
Medverkande:
| Lina |
Gunilla Lindberg |
| Johan |
Ulf Hagberg |
| Kerstin |
Elsa Gustavsson |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Anders |
Kent Gustavsson |
| Ida |
Ida Öggemar |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Skräddar`n |
Evert Lindberg |
| Länsman |
Torgny Oscarsson |
| Länsmanskusken |
Nathanael Hylander |
| Maria, Stina och Johanna |
Elin Malmkvist |
| |
Madelene Sundkvist |
| |
Josefine Zetterblom |
| Gårdens goda väsen |
Hedvig Oscarsson |
| |
Linus Karlsson |
| |
Johan Larsson |
| en häst |
Linda |
Hjälp med kläder:
Gunilla Edwall, Valstaäng
Rekvisita:
Hembygdsföreningens eget museum
Runtuna-Lids Hembygdsförening bjöd för femte året i rad på bygdespel vid Löfåsen. Kärnan i skådespelartruppen, liksom författare och regissör har varit desamma sedan spelen började med ”Bondbröllop” 1994. Årets upplaga hade fått namnet ”Gränsfall” och handlade om svårigheten att ta till sig det nya under 1850-1860-talen. Premiär blev den 28 juni 1998 med ytterligare en föreställning den 8 augusti samma år. De två föreställningarna besöktes av tillsammans 650-700 personer.
Manus:
Margareta Söderberg och Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Inspicient:
Bernt Axelsson
Regiassistent:
Margareta Söderberg
Ljud:
j-zon ljud
Medverkande:
| Bonden Johan |
Ulf Hagberg |
| Hans hustru Lina |
Gunilla Lindberg |
| Drängen Gustaf |
Per-Åke Lindgren |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Hans hustru Kerstin |
Elsa Gustavsson |
| Anders |
Kent Gustavsson |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Gårdfarihandlar`n |
Erik Skog |
| Positivhalaren |
Erik Skog |
| En snokande snokare |
Kent Gustavsson |
| Sörbyar`n |
Nathanael Hylander |
| Fjärsman |
Rune Hellström |
| Ett väsen i natten |
Sophie Göransson |
| Småfolket |
Sigrid Hellberg |
| |
Emelie Karlsson |
| |
Ida Öggemar |
| |
Johan Larsson |
| |
Andreas Ståhl |
Bygdespelsgruppen har inte gett upp – ännu
Den vid det här laget väldigt samspelta Bygdespelsgruppen gav för sjätte året i rad ut ett bygdespel vid Runtuna-Lids Hembygdsförenings stuga Löfåsen. Spelet handlade om hur man såg på badandet år 1875. Året innan kom en lag om att ”gift kvinna får själv disponera sin arbetsinkomst”. Den lagen hade viss inverkan på spelet som döptes till ”Rent Ut Av”. Totalt besågs spelen av cirka 700 besökare. Premiären skedde söndagen den 4 juli 1999 med ytterligare en föreställning den 7 augusti.
Manus:
Margareta Söderberg och Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Inspicienter:
Bernt Axelsson / Rune Hellström
Regiassistent:
Margareta Söderberg
Ljud:
j-zon ljud
Medverkande:
| Bonden Johan |
Ulf Hagberg |
| Hans hustru Lina |
Gunilla Lindberg |
| Drängen Gustaf |
Per-Åke Lindgren |
| Pigan Sigrid |
Sigrid Hellberg |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Hans hustru Kerstin |
Elsa Gustavsson |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Anders |
Kent Gustavsson |
| Luffar-Erker |
Erik Skog |
| Sörbyar`n |
Nathanael Hylander |
| Busungar |
Emilie Karlsson |
| |
Ida Öggemar |
| |
Rasmus Karlsson |
| Sörbydrängar |
Thomas Wulf |
| |
Rune Hellström |
| |
Bernt Axelsson |
Hjälp med tryckning av manus:
Carlson Fonder
Hjälp med kläder:
Gunilla i Valstaäng
”Ompyssling”:
Inger och Arne i Fredriksdal
Utformning av programblad:
Barbro Stålheim
Folklivsspel kallades det sjunde årets spel som framfördes vid Löfåsen, eftersom det bättre speglade vad Bygdespelgruppen höll på med. Det är om folkets liv och seder som spelen gjorts, inte om någon särskild händelse i bygden. Spelet detta år handlade om dröm och verklighet samt fick namnet ”Myror i huvudet”. Premiären framfördes den 2 juli år 2000 med en repris den 5 augusti. Nytt publikrekord uppstod med mellan 800 och 900 personer på de båda föreställningarna tillsammans.
Manus:
Margareta Söderberg och Arnold Wester
Regi:
Arnold Wester
Inspicienter:
Bernt Axelsson
Rune Hellström
Ljud:
j-zon ljud
Medverkande:
| Bonden Johan |
Ulf Hagberg |
| Hans hustru Lina |
Gunilla Lindberg |
| Drängen Gustaf |
Per-Åke Lindgren |
| Drängen Oskar |
Kent Gustavsson |
| Erik |
Lennart Thorsson |
| Hans hustru Kerstin |
Elsa Gustavsson |
| Skomakar`n |
Karl-Erik Gustavsson |
| Kloka gubben Erker |
Stig Nordin |
| Anna i Fredrikslund |
Vibeke Nielsen Svedman |
| Två flickor |
Emelie Karlsson |
| |
Ida Öggemar |
Man ska sluta när man är på topp, heter det i idrottskretsar. Så har även Bygdespelgruppen gjort. Inget år tidigare har så många besökare varit på plats för att bese spelen. Detta blev alltså det sista bygdespelet till många åskådares saknad. Än idag kan man höra förfrågningar från olika håll om inte Runtuna-Lids Hembygdsförening ska arrangera fler bygdespel. Detta låter sig inte göra utan en väldigt entusiastisk grupp, både vad gäller manusförfattande, regi och framförande. Hela gruppen har under åren gjort ett alldeles utmärkt arbete och dessutom spätt på hembygdsföreningens kassa avsevärt. Någon ny grupp som kan ta vid där den förra slutade är inte inom sikte för närvarande.
Den som händelsevis funderar över varför man inte angett ett exakt antal besökare vid varje föreställning får svaret att de yngsta besökarna inte behövde betala inträde och därför inte heller hamnade i någon besöksstatistik.
Som Runtuna-Lids Hembygdsförenings medarrangör har under alla sju åren varit SV Vuxenskolan.