I landskapet kring Tinnerö har människor bott och verkat i tusentals år. För 7000 år sedan satt det folk vid en brasa i kanten av Domprostehagen. Nära Rosenkälla har det hittats en stenyxa som är ca 6000 år gammal. Ett tusen år yngre är en flintyxa upphittad på Tinnerö marker.

De första synliga spåren på marken är från bronsåldern, ca 3000 år bort i tiden, men de flesta tecknen är från den äldre järnåldern, ca 2000 år bakåt. Bebyggelsen tycks fram mot slutet av järnåldern ha samlats i byar vars namn vi idag känner igen i gårdsnamnen Tinnerö, Åsmestad, Smestad, Halshöga, etc.

Fornlandskapet är dock inte bara ”ett område med många fornlämningar”, utan är en sammanhängande och väl bevarad ruin av ett forntida bondesamhälle. Det är landskapet med alla sina förhistoriska mänskliga tecken - många gånger fler än det som kallas fornlämningar - som är det unika med detta välbevarade område.En av de mest karaktärsgivande lämningarna är stensträngar, dvs hoprasade stenmurar från tidig järnålder. Det finns över 30 km av dessa. Murarna har skiljt boskap från odlade grödor och ängsmark och i deras ruiner kan vi se hur den tidens markanvändning var organiserad. I mursystemen passar även de över 50 indikerbara gårdsplatserna in, liksom gårdarnas begravningsplatser med sammanlagt över 600 gravar. De synliga åkerytorna kan räknas i fyrsiffrigt tal.

Länkar med mer information om Tinnerös historia

http://franzark.com/Artiklar,_uppsatser,_etc.html