Folkrörelsernas genombrottstid
Denna artikel, skriven Av Elis Sandin, Handlar till stor del om logen 3260 Seger av I.O.G.T:s arbete med att uppföra ett ordenshus.
Texten skrevs för att införas i Kinna Hembygdsförenings första årsskrift – till årsmötet 1979. Ha detta i minnet då tider och årtal berörs i texten.
En grå novemberdag, just när jag glidit in på Domusparkeringen, (I dag 2012, Hemköps parkering) uppsöktes jag av den samtidigt parkerande Sture Johansson. Han redogjorde för ett kommittéuppdrag om ett medlemsblad för hembygdsföreningen, som är avsett att utkomma till årsmötet 1979. ”Är jag villig att hjälpa till? Det kan gälla något om det forntida Kinna – ett minne av någon händelse i bygden eller dylikt.” Vill och vill. Frågan är om jag kan? Står där tyst vid bilen. Tankarna flimrar snabbt bakåt i tiden. Det blir en film som rullas baklänges. Här och där stopp så minnesbilden får skarpare konturer och ger ett helhetsintryck.
Var skall jag stanna i tillbakablickandet? 50-talet, krigsåren på 40-talet. När Hitlers trupper våldtog Danmark och Norge. Vårsöndagen 1940 när ett tyskt krigsflygplan gled fram över Kammarberg och Tennishallen. Där fanns ett par av försvarets observations- platser. Vem hade förmedlat den uppgiften till tyskarna?
50-talets politiska stormöten med talare som Arvid Lindman, Per Albin Hansson och djurläkaren Furugård från Deje med plagierad Hitlerhälsning. 20-talets frireligiösa ”falska” profeter mitt i det schartauanska fästet. Första världskrigets år med livsmedelsbrist och den bistra vintermorgonen när man som huttrande småskoleunge klockan sju på morgonen stod i paltbrödskö för att få köpa familjens tilldelning av sju kakor.
Arbetarnas första 1:a majdemonstration i Kinna där barnen var en särskild avdelning med vita pappersflaggor och texten ”Giv oss bröd”. Lyckades inte kämpa till mig någon egen flagga men fick tillsammans med en annan hålla i en. Följde med från stationen till halva Kinnaströmsbacken, men var rädd för att inte hitta hem om jag fortsatt. Geografiskt var inte barndomsvärlden vidsträckt.
Min tidiga barndoms stora besvikelse. Jag skulle få följa med och se ”Röda bilen” är den kom till vägskälet vid kyrkan. På fars armar lyftes jag upp och fick se bilen – den var svart! Namnet hade den fått för det socialistiska budskap dess passagerare kom med.
Där på kyrkogårdsmuren hade flera år tidigare Kata Dahlström orerat och på samma plats hade ett socialistiskt möte störts med mistlur och skramlande, tomma mjölkflaskor på en flakvagn, som kördes på vägen. En morbror berättade för mig om denna händelse då han själv var med i agitationspatrullen från Borås.
Men så stannar den tillbakaglidande filmen – jag ser i minnet en kassabok med intressanta uppgifter kring sekelskiftets Kinna. Vännen Sture får ett löfte att jag skall göra ett försök att komma med något. Kassaboken – den är ett belägg för de inkomster och utgifter som för den första lokalen i samhället där olika möten och aktiviteter kunde hållas. Den gäller godtemplarnas Ordenshus, senare känt som biografen Stjärnan och nu en auktionsfirmas hemvist.
Det var dramatik vid tillkomsten av byggnaden. För 40 år sedan hade jag ett
samtal med bagaremästare C J Claesson, då i Skene, om händelsen vid verkställandet av tomtköpet.
På hösten 1905 hade intresset väckts att bilda en godtemplarloge. I samhället fanns ingen lokal där man kunde hålla till. Man fick ambulera mellan gokdtemplarlokalerna i Fritsla och Skene. Logerna på dessa platser var äldre och hade ordnat egna lokaler.
Att för den blivande logen få köpa en tomt att bygga på var otänkbart i denna starkt schartauanska bygd, som var blockerad för de aktiviteter som kunde bli följden av en samlingslokal, fri från kyrkans insyn. Tomtköpet fick ske genom en bulvan, där Claesson verksmat bidrog till ordnandet av formaliteterna.
Den stadfästa dagen för bildandet av logen 3260 Seger är den 25 december 1903 enligt chartern från riksorganisationen Sveriges Storloge av I.O.G.T. I Kassaboken står för den 12 dec 1903 en utgiftspost: Köpt Fastigheten 1007:-. Nästa utgift är : Köpt en byggnad af Johansson, Karlshed 1100:-. Det var en skola i Örby som på detta sätt förvandlades och flyttades.
Därefter följer en noggrann specifikation av utgiftsposter. På inkomstsidan noteras 2 banklån. Ett på 4000:- och ett på 2500:-. Ett lån av Rudolf Andeen på 200:-. Denna senare post förvånar då Andreen, som ägde Häggådalens väveri gjorde sig vida beryktad genom att avskeda de arbetare som senare sökte bilda fackförening. Motiveringen var: ”visade socialistiska tendenser”.
Personliga gåvor på vardera 50:- kom från C J Claesson, Berntsson, C M Hultin och Claes Bäcklund samt Oskar Svensson 10:-
Bakom efterföljande inkomst- och utgiftsposter skymtar en intensiv verksamhet av de ungdomar som såg till att det blev en lokal för allmänheten. Redan den 8 augusti 1904 kunde man hålla invigningsfesten. Då vajade IOGT-flaggan och svenska flaggan med unionsmärket dida vid sida från Ordenshusets tak, som en deltagare berättade för mig på 1930-talet.
Med tillkomsten av Ordenshuset mångdubblades föreningsaktiviteterna. Det bildades syförening, musikkår, teatatergrupp, gymnastikförening, studiecirklar, samhällets första bibliotek, föreläsningsföreningen bildades och en idrottsförening fanns i början av 1910-alet. Den kooperativa rörelsen fick fotfäste.
Alla hade de sitt hemvist i Ordenshuset. Så även de politiska och fackliga organisationerna. Den frireligiösa rörelsen jämte Frälsningsarmén kom med ett annorlunda och gladare kristet budskap än kyrkans ständiga lagiskhet och syndaskuldspredikan.
I ett samhälle under utveckling ändrar även föreningsverksamheten karaktär. Hembygdsrörelsen av i dag ser jag som ett starkt positivt inslag i samhällslivet, där medlemmarna kan samlas ovan politiska och religiösa intressegränser och verka för vad som är sunt och riktigt. Det är därför glädjande att taga del av hembygdsföreningens mångfald av aktiviteter. Den idealitet som präglade sekelskiftets pionjärer, som då sökte ge sin tids människor ett rikare livsinnehåll, återfinner man glädjande nog nu hos vår tids trägna arbetare i hembygdsföreningen.
Elis Sandin
Ordenshusert revs våren 1983