Soldattorpen


Verksamheter i Kalvsvik Soldattorp inom Kalvsviks socken

Vill du veta mer om soldattorpen inom Kalvsviks socken (Kinnevald kompani) kan du kontakta någon i styrelsen.
eller för e-post tryck här.

(GPS-koordinater angivna under namnen)

Åren 1680-1682 genomdrevs införandet av det yngre indelningsverket i Sverige och i slutet av 1690-talet var det infört i alla landskap. Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att indelningsverket successivt skulle ersättas med allmän värnplikt. Avvecklingens avslutande del genomfördes 1901, men den siste indelte soldaten fullgjorde, trots hög ålder, fortfarande sina kontrakterade repetionsövningar ända in på senare delen av 1900-talet
Det fanns 14-16 soldattorp i Kalvsviks socken under Kronobergs regemente, Kinnevalds kompani vid mitten av 1800-talet. Soldattorpen skulle hållas av rotarna som bestod av minst två hemman. Indelningen omfattade 4 soldattorp i Kalvsviks by, 2 i Kalvshaga, Sunnerö, N Kråketorp, Frännafälle, Hårestorp, Bräkenskalla, Kolaryd, Dönjane och Kullen. Boavred och Kläcklinge tillkom genom extra rotering 1857. Hagstad rote (tidigare säteri och regementskvartermästareboställe) hade vid första hälften av 1800-talet ett soldattorp (Brevik) som låg under första majorskompaniet.

SOLDATTORP NR 31 hörde till Tofta socken, Allatorp rote.

X=6289826 Y=1435780    N 56° 43.864´, E 14° 45.362'

Torpet var beläget intill vägen vid Hässlelycke-Strelingstorps vägskäl.
Halva fastigheten ägdes av Osabybönder och halva av Allatorps rote båda inom Tävelsås socken. Bönderna i Hässlelycke som tillhörde Kalvsviks socken var alltså ut
socknes rotebönder.

Bland soldaterna återfinns bl.a. Nils (Nilsson) Allborg (f. 1680 – d. 1713), Nils (Svensson) Allberg/Allborg (f. 1683 – d. 1741), Börje (Jonasson) Alle (f. 1808 – d. 1886), g m Johanna Jonasdr. (f. 1804).

Carl Johan (Johansson) Lif (f. 1846) var soldat på torpet fr o m 1869. Han gifte sig 1872 med Anna Maria Nordström (f. 1849) från Jäts församling. De fick 8 barn på torpet under åren 1873-1888.
Johan Elof f. 22/2 1873, Märtha Kathrina f. 14/9 1874, Carl August f. 1/7 1876, Gustaf Herman f. 3/4 1879, Jenny Sofia f. 13/4 1881, Frantz Gerhard f. 24/9 1883, Linnea Kristina f. 21/4 1886 och Ernst Julius f. 1888. Familjen bodde i soldattorpet till den 6/11 1894 då soldat Lif blev avskedad. Lif hade skadats på Alvesta järnvägstation. Carl Johan Lif avled 28/9 1897. Familjen flyttade 6/11 1894 till Engalund under Allatorp Norregård.

1897 gifte sig Carl-Johan (Gustavsson) Nykvist (f. 1873 - d.1941) från Södratorp, Osaby med Ida Charlotta Larsdotter (1875-1951), Jät. Detta var Britta Borgs farföräldrar. Carl-Johan hade då gått i skomakarlära hos skomakare Palm i Jät. I samband med giftemålet tillträdde Carl-Johan knektastället och fick då tilldelat sig namnet Nyqvist. Utöver att han
blev knekt på soldattorpet nr 31 blev han också civilanställd skomakare vid regementet.
Varje söndagskväll gick han från hemmet in till regementet och varje lördag middag gick han hem igen till familjen. Någon gång då och då tog han en genväg till Krokvik i Ingelstad och åkte tåget därifrån in till Växjö. De sista åren som han gjorde möten som knekt fick han göra dessa i skomakarverkstan på regementet. Under dessa "mötesdagar" var han tvungen att bära uniform när han arbetade som skomakare.
Knektfamiljen växte i den lilla stugan som bestod av ett kök och ett rum. Under åren 1898-1917 föddes 9 barn. Gustav född 1898, Annie född 1900, Karin född 1902 (dog som spädbarn), Gunnar Född 1904 (dog som spädbarn), Karin född 1906, Gunnar född 1909 (Britta Borgs pappa), Axel född 1912, Lennart född 1914 och Elin född 1917 (dog som liten).

På knektastället höll man en ko, ett får och en gris. På sommaren fick barnen passa
kon, som hade sitt bete utmed vägkanterna. Huset höll ju inte någon större bekvämlighet. Det var kallt och dragit. Åtskilliga vintermorgnar låg snödrivorna innanför dörren när mor Ida klev upp. Riktigt kalla vinternätter ledde man in kalven i köket för att den inte skulle frysa ihjäl i ladugården.

Ofta hade man extra husdjur. Det var gott om möss och råttor. En kväll hade Ida bakat kringlor. På morgonen fanns det inte en enda kringla kvar på bänken. Tjuvarna avslöjades då man upptäckte en halv kringla i råttfällan i farstun.
Vilket år som knekten Nykvists knektuppdrag slutade vet vi inte. I samband med detta skulle knektastället säljas på auktion. Det uppges att bönderna ("tre gubbar")på Osaby lurade Allatorpsbönderna så rejält att dessa lämnade auktionen rejält ilskna när de förstod vad som försiggått.
1933 byggde knekten Nykvist (Carl-Johan och Ida) ett eget hus, Skogslund, som
ligger mitt emot platsen där knektastugan låg. 1935 sålde rotebönderna knektastugan till Tage Larsson som 1947 ? uppförde ett nytt hus på tomten. Det gamla knektatorpet inköptes 1946 av Kalvsviks Hembygdsförening som flyttade det till dess nuvarande plats vid Kalvsviks hembygdsgård.
Uppgifterna är i huvudsak lämnade av Britta Borg och Kenneth Nyqvist.

Hagstads rote och soldattorpet i Brevik, Kronobergs infanteriregemente.
X=6282555 Y=1430806

Brevik fungerade som soldattorp under en kort tid och tillkom sannolikt genom att regementskvartermästarebostället i Hagstad upphörde i början av 1800-talet som löneboställe för officerare och istället blev kronoarrendegård. Torpet var beläget på en häradsallmänning, Hössön, som delades i fyra gårdar och såldes 1840 på auktion. Enligt generalmönstringsrulla nov-dec år 1809 blev korpralen Johan Andersson Ahl, Hagstad rote nummer 454, fången den 28 september vid Helsing och ersattes den 12 oktober med vargeringskarlen, 36-årige Petter Ahl som tjänstgjort i två år och hade kompaninummer 42. Hagstad rote låg under Kronobergs regemente, första majorsskapet.

1849 bodde soldaten Fredrik Zackarias Kraft (ålder 25 år) i Brevik som då hade nummer 343:68. Brevik kom att ligga under Hössö Mellangård, Skatelövs sn. och torparen utförde därefter dagsverken i Vevik.

SOLDATTORP N 32Kalvsviks rote

X=62874336 Y=1434144

Torpet under Toragård var beläget i närheten av Pene och nämns omkring 1810.
Bland soldaterna kan nämnas namn som Jöns (Månsson) Friskopp f. 1676, Mathias (Trulson) Ackerman, f. 1695 d. 1737, Bengt Strömberg f 1690, Nils (Svensson) Liljedal f. 1731, Nils (Nilsson) Kall 1779-1851 o h h Krestin Jonsdr f. 1779, Nils Petter (Johansson) Nyberg (1812-1865) o h h Helena Danielsdr. f. 1811, Johan (Olsson) Ström (1812-1865) o h h Anna-Stina Johansdr. f. 1815 och Lantz.
Om soldaten Johan Ström, som var född i Hemmesjö, och hans hustru Anna Lisas son Wilhelm Wendel finns en artikel införds i årsskrift nr 12 på sidan 26.
Den siste soldaten på torpet var korpralen nr 32 Johan August (Magnusson) Möller född i Urshult 1852, död 1949. Han bodde här tillsammans med sin hustru Kristina Johannisdotter född 1855. Dessa två flyttade till Kullen i början av 1900-talet och soldattorpet blev då öde.
Wilhelm Wendel i Amerika av Sten Almqvist. (Wendel hade soldattorpet nr 43, Kolaryd rote.)
Wilhelm (Johansson) Wendel var född den 29nov 1839 l Kalvsviks socken. Eftersom hans far var soldat vid Kronobergs Regemente, föll det sig helt naturligt att pojken, när han var stor nog, också sökte sig som volontär till Kronobergarna. Han antogs och fick den gängse utbildningen. På regemenetet kom han i kontakt med den bland soldaterna så uppskattade officeren Lars Tegnér, biskopen och skalden Esaias son. Hur ofta har man inte funnit, att denne man, så omdiskuterad bland rotebönder och liknande personage, lämnat efter sig bestående minnesbilder hos sina underlydande som vän och rådgivare. Nota bene om dessa i sin tur visade vilja och skötsamhet i sitt yrke.
Alltnog, när det dansk-tyska kriget på 1860-talet bröt ut, beslöt Wendel att ingå som frivillig på den danska sidan. För sina insatser kom han sedermera att belönas med Dannebrog-medaljen . Men det var inte endast krigserfarenhet och medalj den unge mannen hemförde från kriget. Han hade i Säby på Jylland förlorat hjärtat till en ljuv, dansk skönhet, Fanny Timm, dotter till ortens provinsialläkare, och det blev förlovning av.
Efter återkomsten gällde det att ordna på bästa sätt för det kommande hjonelaget. Wendel sökte tjänst vid Värmlands fältjägare och befodrades till sergant. 1876 kom giftermål till stånd, och genom Tegnérs förmedling erhöll Wendel samtidigt anställning vid fängelset i Landskrona. Ävenledes blev han instruktör vid stadens skapskyttekår.
Wendel hade utbildat sig till fotograf, vid denna tid en ännu tämligen ny konstart, och när de hårda tiderna vid 60-talets slut inträdde, bestämde sig makarna för att emigrera tll USA, för att där pröva lyckan med den nya konsten. Wilhelm reste först, för att ordna för sig och sin hustru.
Efter ett första hundår, kunde han så öppna en ateljé, och hustrun eftersändes. Man hade slagit sig ner i Brooklyn. Allt gick till en början förträffligt, inte minst därför att Wendel, som var politiskt intresserad, genom det demokratiska partiets försorg, erhöll det kommunala uppdraget att fotografera stadens fångar. Borsett från det underliga i detta amerikanska system, att vinnande partier i ett val besätter helt underordnade kommunala poster, kan det ju här hävdas, att Wendel hade en viss vana med ett dylikt klientel. Fröjden varade dock ej länge. Uppdraget gick överstyr samtidigt som dåliga tider inträdde. Det nya yrket gav inte den bärgning, som man hade hoppats.
År 1872 bildade några framstående svenskar i Brooklyn kompani G av 14:de melisregementet, vanligen kallat Svenska Gardet. Helt naturligt var veteranen Wendel med om detta. Han ingick i kompaniet som 1:e löjtnant och blev därmed den drivande kraften vid utbildning av rekryter. Fostrad i en sträng skola på Kronobergshed, försökte han inplantera i de underlydande ordning och disciplin. Konstigt nog uppskattades detta livligt just av samma män som lockats av talet om "USA - frihetens stamort på jorden". När deras löjtnant dundrade fram sitt "attention", då blev det ett stramande "Givakt!"
1881 utnämndes Wendel till Gardes kapten, en befattning som han med nit och kunnighet skötte de år han kvarstod inom det militära. När han 1884 på egen begäran erhöll avsked från kaptenstjänsten fick han som minne en hederssabel av kopaniets medlemmar. Wendel hade sannerligen förvaltat sina kunskaper från Kronobergs regemente väl. Hundarade av svenska pojkar hade utbildats till goda amerikanska soldater.
När Wilhelm Wendel 1907 avled i sitt hem i Brooklyn, överlämnade hustrun och de tre barnen till Svenska Gardet den förärade hederssabeln som ett minne av gardets forne chef, men ytterligare ett vapen lämnades vid detta tillfälle, nämligen den sabel som Wendel fått av överstelöjtnant Tergnér. Det var en ägodel som följt soldaten Wendel i krig som fred. den hade för honom varit en kär påminnelse om tiden hos Kronobergarna. Så kan vi alltså gott tänka oss att på en amerikansk officersmäss, långt från Hedens damm, hänger en sabel med ursprung från Kronobergs Regemente i Småland.

SOLDATTORP NR 33 , Sunnerön rote

X=6290487 Y= 1433287

Utdrag ur Stammrulla för Kinnevald kompani.
Soldattorpet låg i Sunnerö och tillhörde Sunnerön vilket under 1800-talet var uppdelat till 14 st gårdar.
Den förste soldaten som bebodde torpet var Esbjörn Markusson som antogs 1683.
Därefter kommer:
1709 Jonas Söderberg (Månsson) f. 1672 och som antogs 1709 med avsked 1716.
1716 Anders Söderberg (Håkanssson) f. 1694 antagen 1716 med avsked 1716.
1716 Måns Söderberg (Jonsson) f. 1695 antagen 1716 med avsked 1740.
1740 Nils Söderberg (Sunesson) f. 1714 antagen 1740 med avsked 1763.
1764 Isac Söije (Nilsson) f. 1735 antagen 1764 med avsked 1778.
1778 Gumme Alm (Carlsson) f. 1761 d 1819 antagen 1779 med avsked 1789.
1790 Olof Alm (Johansson) f. 1760 antagen 1790 med avsked 1806. Hustru Lena Caisa f. 1755 d 1807. Hade fyra barn: Nils f. 1784, Anna f. 1791, Johannes f. 1793, Catrina f. 1797.
1806 Johannes (Löfvingsson) Storm (f. 1783) var antagen 1806 med avsked vid sin död 1808. Fången vid Lokalax den 18 september 1808.
Ersattes den 11 oktober med varieringskarlen Magnus Nilsson Quist, död den 5 februari 1809.
1811 Sven Spets (Petersson) f. 1786 i Skatelöv antagen 1811 med avsked 1826. Hustru: Eva Jonsdotter f. 1781. Hade sex barn: Peter f. 1812, Ingrid f. 1813, Anders, Kerstin f. 1817, Stina f. 1819, Marta f. 1823.
1828 Anders Söder (Hindriksson) f. 1806 i Skatelöv antagen 1828 med avsked 1833. Hustru Elin f. 1804 V Torsås död 1831. Sonen Sven Johan f. 1828. Omgift 1832 med Maria Petersdotter f. 1812 i Öhr.
1833 Johan Ström (Olsson) antagen 1833 med avsked 1835.
1833 Johan Petter Ryd (Johansson) f. 1810 i Hemmesjö död 1843 antagen 1833. Hustru Maja Lisa Johansdotter f. 1807 i Furuby. Fyra barn: Catrin f. 1835, Carl f. 1837, Johannes f. 1839, Johannes f. 1840.
1843 Johan Rosengren (Johansson) f. 1821 i Väckelsång antagen 1843 med avsked 1849. Hustru Anna Stina Jönsdotter f. 1820 i Hemmesjö.
Två barn: Johannes f. 1846, Sven Magnus f. 1849.
1849 Johan Melin (Petersson) f. 1823 antagen 1849 med avsked 1873.
Hustru Christina Magnidotter f. 1819 död 1851, Johanna Magnidotter f. 1826. Fem barn Johan August f. 1851 död 1858, Frans Oskar f. 1852, Carl Magnus f. 1852, Axel Edvard f. 1858, Emma Matilda f. 1861. Melin flyttar till Björkelund, Frännafälle 1862.
1864 (ej soldat) Carl Magnus Danielsson f. 1838. hustru Anna Maria Bogren f. 1835 i Hemmesjö. Fem barn: Johan f. 1864, Ludvid f. 1866, Christina f. 1868 Carl f. 1871, Daniel f. 1873.
1881 (ej soldat) Karl Johan Johansson Ek f. 1824 i Tegnaby. HustruKatarina Jönsdotter f. 1829. Två barn: Emma Christina f. 1863, Peter Johan f. 1863.
1879 Peter Johan Lund (Johanisson) f. 1858 död 1898, antagen 1879. Hustru Catarina Andersdotter f. 1862. Fem barn: Johan Alfred f. 1883,Carl Oskar f. 1885, Gerda Carolina f. 1887, Anders Magni f. 1889, Ida Kristina f. 1889 (tvillingar).
1889 Arrendator Peter Johan Andersson Färdig f. 1854. Hustru Matilda Jönsson f. 1857. Fyra barn: Anders Gustav f. 1886, Ernst Magni f. 1890, Amanda f. 1895, Henning Gunnar f. 1900.

SOLDATTORP NR 34, Norra Kråketorp rote

X=6289726 Y=1432663

BJÖRSAKULL var ett soldatdattorp under Björsagård.
Bland knektarna i Norra Kråketorps rote fanns i början av 1700-talet en som hette Johan (Börjesson) Kråka (f. 1686 – d. 1740) g. m. Anna Nilsdr. En annan soldat fick heta Sven (Svensson) Krak (f. 1782 – d. 1862) g m Catharina Johansdr. (f. 1761). Namnet Uhr finns också, med Daniel (Johansson) , f. 1760 – d. 1809. År 1840 var Peter (Johansson) Lejon, född 1804 soldat här. Han dog 1860. Hustrun hette Kerstin Nilsdr. (f. 1799) Han efterträddes av Sven (Petersson) Ros, född 1831 och död 1903. Hans hustru hette Ingrid Cajsa Andersdr. (f. 1826).
Den siste soldaten på torpet var Petter Johan (Johannisson) Munter, född den 30 sept 1860 och död den 3 april 1928. Hans hustru hette Catharina Andersdr. (f. 1854)
Idag bebos torpet (om- och tillbyggt) av Signe och Sven Johansson tidigare ägare till Nedre Lunden.
BJÖRSAKULL var ett soldatdattorp under Björsagård.
År 1740 var Peter Lejon, född 1804 soldat här. Han efterträddes av Sven Petersson Ros, född 1831.
Den siste soldaten på torpet var Petter Johan Munter, född den 30 sept 1960 och död den 3 april 1928.
Idag bebos torpet (om- och tillbyggt) av Signe och Sven Johansson tidigare ägare till Nedre Lunden.... «

SOLDATTORP NR 35, Frännafälle rote

X=6290980 Y=1430849

Bland de första soldaterna i Frännafälle var Nils Marcusson (f. 1666) och Måns Tegell, född 1690. Soldater för Frännafälle rote bebodde på 1700-talet Björnaberg. In på 1800-talet var soldattorpet beläget under Hjortatorp. Hagsgärde var undantaget och delade knekt med Valeryd i Vederslöv. Torpet var beläget c:a 200 m norr om Hjortatorp 1:4 där idag Nils och Ulla Edmark bor. Stugan revs 1904. Små rester av husgrunden är synliga.
Förteckning över kända soldater:
Knut (Andersson) Färdig född 1750 var soldat under åren 1775-1788, därefter kom Lars (Nilsson) Färdig (f. 1755 – d. 1821) under åren 1788-1815. Hans hustru hette Bengta Nilsdr (f. 1751). Peter Fränn, född 1791, med hustrun Sara Johansdr bodde i soldattorpet åren 1815-1816.
Åren 1816-1821 tjänstgjorde Peter (Johanson) Fränn född 1794 och därefter Johan (Danielsson) Nöjd (f. 1800 – d. 1852) med hustrun Cajsa Greta Nilsdr. (f. 1795) under åren 1821-1842.
Nils Magnus (Petersson) Rehn född 1818 var soldat åren 1842-1852 på torpet och därefter Karl Johan (Knutsson) Engkvist (f 1830 . d. 1895) och hans hustru Signild Svensdr (f. 1823) åren 1852-1880. Se ytterligare beskrivning av honom under torpet Engaholm.
Den siste soldaten på torpet var Johan (Carlsson )Engkvist (f. 1861) o h h Helena Andersdr. (f. 1859). Han som fick avsked på egen begäran 1889.
Kopia av denna uppsägningshandling finns i hembygdsbok nr 21 1989 på sid 43.

SOLDATTORP NR 36, Kalvsviks rote

X=6287479 Y=1434830

Länsmansgårds soldattorp låg på den nu uppodlade marken strax innan Pene. Torpet tillhörde Baggagård, Länsmansgård och Ljungagård. Bland tidiga soldater som hade torpet fanns Nils (Håkansson) Fisk (f 1691 – d. 1719) och Oluf (Arfwidsson) Crona (f. 1715 – d. 1722). Vid 1800-talets början bodde Corpral Daniel (Persson) Malm (f. 1768 i Furuby, d. 1847) i Länsmansgård. Familjen med hustru Cajsa Jönsdt. (f 1756) flyttade senare till Malmsberg. Daniel Malm blev tillfångatagen vid Sokalax den 18 september 1808 av ryssarna. Soldaten Jonas Brandt f. 1789 bodde här på 1830-talet med hustru Catarina och sönerna Peter och Sven. Denne efterträddes av soldaten Jonas Nilsson Lantz f. 1818 med hustrun Cajsa Svensdr. och var bosatt här ett tretiotal år med hustrun Fredrika och åtta barn. Näste soldat bar namnet Frans August Rodin (f 1852) med hustrun Emma Karolina Svensdr. (f. 1869) och siste soldaten var August Rodin född den 18/8 1863 och död den 26/2 1946 med hustrun Eva Kristina Andersdr. (f. 1863). Nio barn föddes i soldattorpet innan familjen flyttade till Rävsjö 1902.
Stugan som fick namnet Rydsholm var även senare bebodd och revs på 1940-talet.
Till detta rusthåll hörde även utgården Arnanäs, halvön som är belägen på motsatta sidan Kalvsviksfjorden.
I husförhörslängderna finns mängder av namn bokförda på den del av Arnanäs som tillhörde Länsmansgård. På Arnanäs finns även rester av bebyggelse på ett flertal platser men det går tyvärr ej i dag att placera de flesta av personerna på rätt plats.... «

SOLDATTORP NR 37, Kalvsviks rote

X=6290240 Y=1434830

Kullagårds soldattorp TELLAN senare kallad BÄCKTORP var beläget norr om nuvarande Kalvsviks lanthandel .
Bland tidiga soldater kan nämnas Olof Reinhold Crusell, Nils (Håkansson) Korp (f. 1685 – d. 1718), Måns (Larsson) Kielbom (f. 1692), Jonas (Andersson) Ekeberg (f. 1688), Claes Orre (d. 1742) och Carsten Ruthensköld. 1807 bodde här soldaten Johan Krok (f. 1781 – d. 1855) med hustrun Catharina Carlsdr. (f. 1782). Soldaten och gratialisten Isak Sven (Nilsson) Holmgren (f. 1793 – d. 1859) kom med sin hustru Ingrid Danielsdr (f. 1797) till torpet omkring 1830. 1875 hette soldaten Johannes (Carlsson) Glad (f. 1846 – d. 1876), gift med Elis Svensdr. (f. 1845). Från 1886 bodde Peter Magni (Johansson) Bäck född den 9 aug 1859 och död den 16 nov 1944 med hustrun Kristina Rundgren (f. 1860) samt deras fem barn på soldattorpet som fick namnet Bäckstorp.
Torpet såldes 1921 till bröderna Thulin som i den nu rivna Bäcks ladugård på motsatta sidan av vägen byggde kakelugnsugn i vilken kakel brändes.

SOLDATTORP NR 38 senare PERSBORG, Kalvsviks rote

X=6287699 Y=1435312

Detta torp var soldattorp för Persgård och Ekamåla och var beläget vid "gatan", helt nära vägen söder om Södrelund. En av det tidiga soldaterna var Per Wikman, f 1676, g m Kerstin Nilsdr.
På 1780-talet bodde här en soldat Gudmund/Gumme (Nilsson) Karp. Han var född 1742 och hade tillsammans med hustrun Sissa/Elsa Jonsdr. fyra barn.
Under 1790 står Per (Eriksson) Karp, född 1755, med hustrun Märtha Bäckdal (f. 1750) som boende på torpet.
Soldaterna skiftade snabbt för redan i början på 1800-talet var Jon (Månsson) Loo soldat på stället. Han var född 1778 och var inflyttad från Vederslöv och dog 1827. Hustrun hette Kerstin Jonasdotter.
1817 överförs torpet administrativt till Persgård.
Torpet nämns också omkring 1820 och bebos då av Anders (Danielsson) Thor, född i Bergunda 1793, med hustrun Ingrid Johansdr. och sonen Daniel.
Åren 1830-55 bodde här soldaten Johan (Jonasson) Glad (f. 1802 – d. 1857) med sin hustru Catrina Andersdr. Ring (f. 1798) och barn.
Siste soldaten var Johan Peter Kall, född den 2 aug 1832 död 29 feb 1875, med hustrun Ingrid Petersdr. (f. 1835) och fyra barn.
Torpet brukades därefter i c:a 25 år av Karl Johan Johansson, (Karl möllare) varefter han med sin familj flyttade till Östra Lycke.
Den siste som bebodde stugan, innan den revs mellan 1910-20, var Maria Jonasdotter.
Marken tillhör numera Kullekvarn.

SOLDATTORP NR 39, Kalvshaga rote

X=6288956 Y=1431945

Torpet låg vid Kalvshaga Norregård och beboddes 1781 av soldaten Isac (Sunesson) Nordberg, född 1717 tillsammans med hustrun Elin, född 1737. Andra soldater som kan nämnas är Måns (Sunesson) Lindh (f. 1693), Anders (Jönsson) Uggla (f. 1689 – d. 1755), g m Elin Andersdr. (f. 1690) och Magnus/Måns (Lövingsson) Kula (f. 1781 – d. 1847).Siste soldaten på torpet var Anders Wilhelm (Johansson). Snygg, född den 9 maj 1863 och död den 29 jan 1943. Snygg flyttade in 1889 med hustrun Anna Stina Blad Johansdr. (f. 1867)
Torpet är rivet men husgrund och vattenkälla syns forfarande.

SOLDATTORP NR 40, Kalvsviks rote

X=62866675 Y=41432049

Torpet låg intill Bokudden på Kalvshaga Olsagård ägor.
Bland tidiga innahavare fanns soldaten Olof Fiskman (f. 1697) och hans hustru Ingrid samt Johan Månsson (ff. 1672).
Soldaten Tillman, född 1721 bodde här med hustrun Anna Kajsa, född 1734.
I kyrklängden för 1790 benämns hustrun för "soldatänkan Kajsa".
Den siste soladaten här på torpet var Karl Magnus (Johannisson) Dahl, född den 20 mars 1856 och död den 8 nov 1914. Hans hustru hette Martha Johansdr. (f. 1856)
Torpet är rivet under första decenniet av 1900-talet och ladugården 1943 men grund och brunn är fortfarande synliga och en helt oförstörd stenkällare står kvar. Även askträd påminner om gammal odling.

SOLDATTORP NR 41, Hårestorp rote

X=6289356 Y=1431069

Torpet låg i Hårestorp strax norr om Norregård och tillhörde Hårestorp by.
Den förste soldat som man känner till är från mitten av 1600-talet och hette Oluf Svensson. Därefter kommer Nils Holgersson i tjänst 1686-1692; Måns Persson 1693-1709; Svän (Jönsson) Hårfeldt (f. 1686 – d. 1745) med hustru Ingeborg Knutsdr (f. 1685) åren 1712-1721; Gumme (Svensson) Färdig (f. 1708 – d. 1737) åren 1722-1737;Petter Ponthan (f. 1723) åren 1738-1746 blev rustmästare; Håkan (Jonsson) Hårdberg (f. 1722) o h h Britta Håkansdr. åren 1747-1775; Nils (Larsson) Alard (f. 1755 – d. 1825) o h h Nilla Arvidsdr. (f 1749) åren 1775-1806;Johan (Månsson) Alard (f. 1784 – d. 1813) o h h Sigrid Olofsdr. (f. 1780) åren 1806-1813 dog i Hannofer; Johan (Carlsson) Contant (f. 1791 – d. 1851) o h h Catharina Danielsdr. (f. 1792) åren 1815-1833;Petter (Eriksson) Lind (f. 1806 – d. 1849) o h h Anna Cattharina Persdr. (f. 1803) åren 1834-1849 - soldaten omkom genom en olyckshändelse;Johan (Johansson) Rosengren (f.1821 – d. 1866) o h h Anna Chri(Stina) Jönsdr. (f. 1820) åren 1849-1866; Gustav (Petersson) Blad (f. 1849) o h h Catharina Svensdr. (f 1846) åren 1867-1879.
Gustav Blad emigrerade till Amerika med sin familj. Där kom han att verka som predikant. Han hustru, som var lam vid emigrationen, blev återställd efter några år.
1880-1882 tjänstgjorde Korpral Nils (Karlsson) Ferm (f. 1849), även han emigrerade med hustrun Eva Johansdr. (f. 1846).
Den siste soldaten på torpet var Sven Magnus (Petersson) Hård, född den 25 sept 1863 och död den 12 sept 1950. Hård var i tjänst 1882-1905 och hans hustru hetet Ingrid Helena Joannisdr. (f. 1863).
Vid denna tid avskaffades indelningsverket. soldatstugan revs omkring 1950. Källaren finns kvar. I stenmurshörnet är inkilad en ring för att binda en häst i.

SOLDATTORP NR 42, Bräkenskalla rote

X=6288511 Y=1430067

Torpet låg strax väster om gårdarna i Bräkenskalla och i närheten av torpet Storelycke. Bland tidiga soldater fanns Sven (Jönsson) Bäckman (f. 1670), Johan (Olufsson) Bäckman (f. 1696 – d. 1718) och Nils (Nilson) Bäckman. Soldaten Jacob (Andersson) Lejon, född 1734 var i tjänst 1775-1792,. Hans hustru hette Karin Swensdr. Nästa soldat var Abraham (Jonsson) Lejon (f. 1768 – d. 1839) med tjänsteåren 1792-1812. Hans hustru hette Lisbeth Nilsdr. (f. 1765). Därefter kom Jonas Månsson) Lejon (f. 1794 – d 1816 som var i tjänst åren 1812-1815. Hans hustru hette Elin Nilsdr. (f. 1794). Nästa soldat var Peter Eriksson Ståhl, född 1797 i tjänst 1815-1818.
Platsen var vakant åren 1818-1828.
Därefter kom Jonas(Svensson) Nero (f. 1801 – d. 1871) och i tjänst 1828-1853. Hans hustru hette Maria Johansdr. (f. 1807).
Återigen vakant åren 1853-1856.
Peter Magnus Johansson Medin (f. 1834) tjänstgjorde åren 1856-1883. Han var gift med Marta Petersdr. (f. 1834).
Platsen vakant var till 1886.
Därefter kom Carl Magnus (Svensson) Vennberg född 1865 och i tjänst 1886-1897, gift med Augusta Johansdr. (f. 1862). Vennberg flyttade till Vederslöv, varefter husen revs. Källaren finns kvar.

SOLDATTORP 43, Kolaryd rote.

X=6290850 Y=1434033

Torpet var beläget NV om vägskälet längs vägen Sunnerö-Kolaryd.
Knektatorpet hölls gemensamt av Kråketorp Södregård, Kolaryd och Kalvshaga Lunden.
Bland tidiga soldater kan nämnas Carl (Andersson) Bergh (f. 1697 – d. 1743).
I Stamrullan över Kinnevalds kompani från 1875 och 1836- 89 står Carl August Cederblad född den 18 nov 1854 och uttagen som knekt den 27 april 1874 (tjänstbar volontär). Därefter kommer Arvid Gustaf Bergenstråle, född i Bergunda den 16 juni 1860. Bergenståle som var ogift, togs ut som knekt den 16 mars 1878. Enligt anteckningarna aff.............i exercis den 9 juni 1879.
Därefter kommer Johannes Daniel (Johansson) Tollström född i Slätthög den 11 mars 1865 och antagen som knekt den 14 juli 1883.
Tollström gick volontärskola i Karlsborg 1884-85 med betyget "Med beröm godkänd" och därefter korpralskola 1885-86.
Tollström transporteras till volontär på ny stat under No 139.
Därefter kommer enligt Stamrullan Karl Ryman som var född den 18 nov 1866 i Hjortsberga socken. Ryman antogs som knekt 1886 och gick volontärskola i Karlsborg 1886-87. Han fick betyget " Med beröm godkänd" i korpralskolan och samma betyg i underofficersskolans högre kurs 1888.
1889 deltog Ryman i fälttjänstövningar i Skåne.
Den 26 feb 1890 fick han avsked.
I rullan står sedan antecknat friherre August Reinhold Theodor Adelsvärd född den 29 nov 1868 i Lerbo församling af Nyköpings län.
Adelsvärd antogs den 27 maj 1890.

SOLDATTORP NR 44. - HÖGANÄS nuvarande EKEHULT. (Brorsmåla enl stamrullan) , Dönjanet rote

X=62877714 Y=1435937

Bland tidiga soldater i Dönjanets rote kan nämnas Måns (Carlsson) Dånare (f. 1674 – d. 1720), gift med Elin Månsdr., Anders (Eriksson) Ekewall (f. 1688 – d . 1730) samt Anders Timan, född 1718, med hustrun Elin Persdr.
Den först nämnde soldaten i församlingsboken för 1777--90 är Peter Löfdahl f. 1730 och därefter kom soldaten Sven (Jonasson) Hurtig (f. 1746 – d. 1789).
Omkring 1800 inflyttade soldaten Jöns Lilja, f. 1769 och hustrun Ingeborg Nilsdotter f. 1768 i Söraby. Familjen bodde på torpet till omkring 1830 då de efterträddes
av soldaten Sven (Gabrielsson) Caesar f. 1813 i Aneboda och död 1902, Catrina Magnidotter (f. 1815) och de åtta barnen.
Läs om yngste sonen Otto Caesar i årsskrift nr 18 sid.25. Han finns även på omslaget till föregående årsskrift nr 26, framför den senare bostaden Caesarslund.
På 1860--70-talen är torpet bostad även åt Caesars dotter Anna Maria, gift med Herr Urfabriquer Frans Magni Sibbesson Malmberg och deras barn. Från 1870-talets
senare del var soldatens namn Nils Peter Asp född i Kalvsviks socken den 18 mars 1850 med hustrun Emma Lovisa (f. 1851) och åtta barn. Asp antog som knekt den 13 april 1872. Asp står antecknad som timmerman i stamrulla för Kinnevalds kompani. De flyttade 1903.
Därefter bodde Johan August Ek under några år på Höganäs innan han med familjen flyttade till Tjugeboda. Karl Amandus Johanson f. 1878 i Skatelöv och modern
Marta inflyttade 1908. Efter Karl Johansons död på 1940-talet blev Greta Nilsson från Baljaryd ägare.
Sonen Karl Olof Nilsson är numera ägare till Ekehult.

SOLDATTORPET NR 45. Nuvarande TORSLUND, Kullen rote.

X=6287613 Y=14335853

Bland tidiga soldater kan nämnas Jon Kullberg, f. 1685, Nils (Svensson) Kullberg, (f. 1695 – d. 1758) med hustrun Karin Månsdotter och Christian Fredrich Köhler, f. 1726. Den förste här boende soldaten, vilken nämns i husförhörslängden för 1775-90 var Peter (Svensson) Kullström (f. 1776 – d. 1816), hans hustru Kierstin Nilsdr. (f.1739) och döttrarna Christina och Ingeborg.
Näste soldat var Sune Ryttare (f. 1760 – d 1790). Hans hustru hette Christina Persdr. (f. 1765). Därefter kom "Trummeslagaren" Peter Johan (Johansson) Ekelin (f. 1774 – d. 1848) med hustrun Helena Sophia Wickström (f. 1778) och tre barn.
Trumslagare var även efterträdaren Johan Buller/Blomgren f. 1791. Hustruns namn var Marta Witzell, född julafton 1789, och de hade tre döttrar.
Soldaten Håkan(Jönsson) Ståhl (f. 1791 – d. 1866) inflyttade omkring 1820 med hustrun Britta Stina Johansdotter (f. 1791). Dessa fick fyra barn.
Soldaten (Carl Andersson) Lindblad f. 1825 i S. Sandsjö kom till torpet omkring 1850 med hustrun Sissa (Cecilia) Svensdotter och två döttrar.
Efter några år inflyttade soldaten Johannes Thor född den 19 juli 1834 – död 1918-03-05. Thor fick kontrakt den 7 okt 1854. Hustruns namn var Ingrid Catharina Börjesdotter (f. 1830). Dessa fick åtta barn, varav sonen Anders Johannessson Thor f. 1865-12-26 blev näste soldat på torpet. Han blev senare stenarbetare och var gift med Anna Andersdotter Ek (f. 1870-04-28). 1924 blev han kyrkvaktmästare vid Kalvsviks kyrka. Denna tjänst innehade Thor till 1942-09-24 då han med dog och ett av de tio barnen, sonen Ernst Thor övertog tjänsten. Han har tillsammans med makan Anna övertagit Torslund.
Ägare sedan 1971 är Vivan Lundin.

HUSARTORPET nr 49.

X=6286858 Y=1436300

Detta var som namnet anger boplatsen för rusthållets husar och var beläget mitt emellan Tjugeboda och den s.k. "gatan", Rösåsvägen.
I 1718-31 års församlingsbok nämns RYTTARETORPET och som boende står Carl och hustrun Elin.
1775 var Ryttaren Nils f. 1744, hustrun Sara och deras barn bosatta här. Därefter Rosengren, ryttaren Gabriel Gahm och ryttaren Jonas (Persson) Krok (f 1779 i Herråkra, g.m. Sara Jonsson f. 1781) med familjer. Den senare blev dragon och torpet kallades under denna tid Dragontorpet. Sonen Peter Jonasson Krok (f 1817) blev torpare på Gropholmen, Hösssöhalvön, år 1840 då häradadsallmänningen där köptes av bröderna Hamilton på Huseby. Gropholmen brukades därefter i fyra generationer. Bland ättlingarna finns torparen "Petter i Bjurkärr".
Från omkring 1820 skrivs Husartorpet och den förste husaren bar namnet Måns Jonsson och därefter kom Magnus Gottard.
1833 inflyttade husaren Eric Ericsson Skott f. 1808 i S. Sandsjö. Denne var gift tre gånger innan familjen utflyttade 1855. Efterträdare var husaren Johan Håkansson Löfgren f. 1830 i Dädesjö, med hustrun Anna Stina och deras barn.
Från 1880-talets senare del står husarerna Pehr Johan Nyqvist och Anders Gustav Nyqvist antecknade här.
Stugan revs före 1900 och uppfördes på Lindekullen.
Husgrunden är synlig, stenväggarna till ladugården liksom den välbevarade källaren finns ännu kvar på den natursköna plats där Tjugeboda husartorp låg.
Beskrivning av husaren Göikman som deltog i slaget vid Poltava 1709 finns i Kalvsiks hembygdsförenings årsbok nr 41.
I Karl XII:s tjänst: husaren Gudmund Svensson Giökman, Kalvsvik
Av Eva Larsson Ringqvist efter uppgifter lämnade av Ulla och Bengt Avenberg, Landskrona
Sommaren 2009 högtidlighölls minnet av slaget vid Poltava, i våra trakter bland annat med en samling kring en unik nattvardskalk. Kalken hade tillverkats år 1700 för Kronobergs regemente och den följde regementet under Karl XII:s krigståg i öster. Den användes vid bönestunden kvällen före slaget och sedan under den långa fångenskapen i Ryssland. Efter freden kom den tillbaka till Sverige och den finns nu i Slätthögs kyrka.
Slaget vid Poltava blev nu ingen framgång för den svenska armén utan ett svidande nederlag som kom att förebåda slutet på den svenska stormaktsperioden. För båda sidor blev förlusterna i sårade och döda stora, men särskilt kännbara blev de givetvis för de besegrade svenskarna. I sin bok Poltava. Berättelsen om en armés undergång summerar historikern och författaren Peter Englund utgången av slaget (sid. 214-215): "De svenska förlusterna var fasansfullt höga; cirka 6 900 döda och döende svenskar låg på eftermiddagen kvar på stridsfältet eller saknades. En del försvann i det larmande nederlaget för att aldrig höras av igen. Somliga flydde in i skogarna runt Poltava där de spårades upp av traktens bönder och slogs ihjäl." Englund beräknar att en tredjedel av krigarna i den svenska hären blev kvar på slagfältet. Därtill kommer de som avled i sommarhettan till följd av sina skador och sina infekterade sår och de som hamnade i rysk krigsfångens. Källaren finns kvar.
t bara högst en fjärdedel som så småningom kunde återvända till hemlandet efter krigsslutet 1721.
En av dessa återvändande krigsfångar var Gudmund Svensson Giökman, ryttare vid Smålands Kavalleriregemente och husar på husartorpet nr 101 i Tjugeboda, Kalvsvik. Gudmund var västgöte, född omkring 1687 (årtalet något osäkert, se nedan), men kom till Småland och anställdes som ryttare vid Växjö kompani. Han deltog med sitt regemente i Karl XII:s fälttåg i Sachsen, Polen och Ryssland och var alltså drygt 20 år vid tiden för slaget vid Poltava. Man beräknar att 400 – 500 man från Smålands Kavalleriregemente blev tagna som krigsfångar efter slaget; om antalet återvändande är uppgifterna exakta: 26 officerare och 118 underofficerare och ryttare (Alf Åberg, Fångenskap). De började anlända i februari 1722 och kom sedan i olika grupper fram till i juni 1723.
Gudmund tillhörde dem, relativt få, som bedömdes som dugliga för fortsatt tjänstgöring. Om honom står det antecknat vid hemkomsten 1722: "Ryttaren Gudmund Svensson, 36 år, 18 tjänsteår, Västgöte, av Växjö kompani, Nr 101". Nr 101 är rotenumret på det ryttartorp i Tjugeboda, Kalvsvik, som han tilldelades vid hemkomsten, tillsammans med en kavallerihäst, en "brun valack med bläs, 6 år gammal". Även tillnamnet Giökman verkar vara något som han förvärvar i och med tillträdet till ryttartorpet. Av sina sammanlagt 18 tjänsteår hade Gudmund då tillbringat nästan 13 i rysk fångenskap.
Några år efter hemkomsten, 1725, gifte sig Gudmund med pigan Elin Nilsdotter och de fick tillsammans sju barn, födda mellan åren 1726 och 1737. Två av sönerna dog i späd ålder och så som var brukligt vid den här tiden fick en senare född son samma förnamn, Swen, som en av sina döda bröder. När Gudmunds barn döptes står som dopvittne bland annat "välborna fru Caisa Nyberg". Hon och hennes man kapten Crister Nyberg var rusthållare för ryttartorpet Tjugeboda och de förefaller alltså ha varit måna om sin ryttarfamilj.
Några fler uppdrag i fält blev det inte för Gudmund. Däremot kan vi följa honom i regelbundna notiser från generalmönstringar med Växjö Kompani. I dessa noteras förutom ryttarens ålder och antal tjänsteår också hästens ålder. Det finns inga särskilda anmärkningar beträffande vare sig Gudmund eller hans häst vid mönstringarna 1729 eller 1733, men vid generalmönstringen i september 1740 vid Ohs Gästgivaregård står det antecknat att hans häst hade dött den 12 maj 1734 och att han strax därefter hade tilldelats en ny häst. Vi får också veta detaljer om både hästens ålder och utseende: det var "en svart valack med liten bläs och vita bakben" som var 12 år gammal och varit i tjänst i 6 1/3 år.
Året därpå, 1741, dog Gudmund i sitt ryttartorp i Kalvsvik. I dödsboken står noterat: "1741 d. 15 mars blev Ryttaren Gudmund Svensson Giökman, Tjugabo Ryttartorp, död och begravdes d. 19 samma månad, 60 år gammal." Uppgiften om Gudmunds ålder vid frånfället är förbryllande, eftersom det i generalmönstringsrullan från mönstringen 1740 uppges att han då var 53 år gammal. Han efterträddes i alla händelser av en ny ryttare Giökman i husartorpet och det förefaller som om namnet Giökman inte följer Gudmunds familj – barnen heter Gudmundsson och Gudmundsdotter – utan just anställningen som ryttare i husartorpet nr 101 i Tjugeboda, Kalvsvik.

Förening:

Kalvsviks Hembygdsförening

Skapad av: Kalvsviks Hembygdsförening (2012-02-23 22:22:48) Kontakta föreningen
Ändrad av: Kalvsviks Hembygdsförening (2020-04-11 12:58:01) Kontakta föreningen