Lite axplock från en annan värld  för omkring 100 år sedan:
Vi går en bit till på Montebellogatan och kommer till ett lummigt och grönt ställe. Vi har kommit fram till "Metarberget" och där låg det första gamla huset, "Himmelriket" med veranda och fin tornspira (villa Idasro). Lite längre fram låg en röd, rätt lång byggnad kallad Bellmans teater (Lekstugan). Under där Essingeleden nu går låg det mycket omtalade vedbolaget. Staden förvarade ved där under första världskriget. Vi fortsätter ovanför vedbolaget fram mot Primusgatan. Men innan vi kommer så långt har vi passerat små, idylliska trädgårdsanläggningar med mycket blommor och även bersåer. Ungefär där Primusgatan går fram låg Gröna Villan. Nu är vi i Hönsskogen där mina föräldrar och en annan familj hade byggt ett "grishus". Det fanns andra familjer som hade byggt hönshus, därav namnet på skogen.
Själva Primushuset kommer jag väl ihåg. Där fanns bland annat en källare, som vi kallade för "likkällaren". Den var vi väldigt rädda för. Vi trodde att det spökade där – antagligen hade någon stått lik där.
Det fanns en fotogenbod i själva stenmuren framför Primushuset. Där satt tant Holmbom sommar som vinter. Hon hade öppet några kvällar i veckan. Portvakt var Severin, vilken vi hade en viss respekt för. Han hämtade sopor på gården och han hade en specialvagn, som han krokade tunnorna i. Sedan tippade han tunnorna i en trumma, som mynnade ut på Primustippen ungefär mittemot dambadet vid Klasro (troligen = Klastorp). Soporna användes antagligen som fyllning.
Groddammen var en riktig lekplats för oss. Där lärde man sig åka skridskor och vi spelade bandy med käppar, som hade en sväng nertill. Vi täljde själva till dem. När sedan Essingesunden frös till var det spännande, när man tog sina första skär där.
Sedan kom dom stora grabbarna i Essinge IK och ordnade en bandybana. Då startade man en pokalserie. Vi smågrabbar tyckte, att det var spännande med dom stora grabbarna.
Det fanns ett spelmanslag vid Primus. Ledare var Gunnar Holmbom, son till tant Holmbom i fotogenboden. Jag tror att spelmanslaget hette Essingekvartetten. Det spelade faktiskt i radio ibland. Det var i slutet av 1920-talet och en bit in på 1930-talet.
Jag minns en tant som kallades för "judegumman". Hon kom släpande med stora väskor och sålde tyger, ja allt möjligt. Man undrade många gånger hur hon orkade med dessa tunga väskor.
På fredagarna var det avlöningsdag. Då stod vi i Primusbacken och väntade på våra fäder. Fick man en 25-öring var man lycklig.
På 1920-talet – visst var folk fattiga, men man behövde aldrig svälta. Dessutom hade vi som växte upp på den tiden en nästan ostörd ö, som vi kunde röra oss fritt på.”
Primusungar gick i folkskolan Borgen vid Primus. Foton via Gurli Sandberg.

Läs mer om Primusungar i vår välfyllda bok om Lilla Essingens historia! - Lilla Essingen från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad. 
Finns att köpa hos ICA Essingen, Lilla Mamsens bageri (bägge på Lilla Essingen) och Salongs Kassar (på Stora Essingen).
Kul, spännande och informativ läsning!