OFFERMOSSEN I ULLENTUNA, ETT AV FLERA SKOGLÖVFYND
Av Gunnar Olsson

En hel offermosse, fylld med hästskallar, hästben och virke av olika slag har Gunnar Skoglöv från Knivsta hittat vid Ullentuna gård i Skepptuna socken. Platsen ligger några kilometer öster om gränsen mellan Uppsala och Stockholms län -just i det spännande stråket där Hjälmsta-skeppet (Husby-Långhundra) (Klicka här om du vill läsa den artikeln) och Vängsjöbergsristningen (Gottröra) (Klicka här om du vill läsa den artikeln)  hittats och inte långt från Rickebyfyndet. Strax intill offermossen hittade Gunnar Skoglöv även en båtlänning som gårdarna använt när de seglade ut på den forna Långhundraleden.

 Karta 1. Kartan visar var offermossen ligger. 

Den stora hästkroppen blänkte av svett. Ögonen vidgades i ångest, näsvingarna skälvde ångande, när stoet frustade. Tyst lyfte mannen med det toviga håret armen och slog till. Tungt föll hästkroppen till marken och styckades snabbt av ivriga händer.

Så kan det ha sett ut för mer än 2000 år sedan vid nuvarande Ullentuna gård, där Gunnar Skoglöv visar sitt fynd en frostkall septemberdag 1990. Fyndet: en offermosse som inte står Skede mosse på Öland efter. Ullentuna ligger alltså i Skepptuna socken och Sigtuna kommun. Det är bara några tusen meter till gränsen mellan Uppsala och Stockholms län. Den fordom stolta Långhundraleden är just här reducerad till ett dike med grönaktig vattenyta. Vattendelarens läge gör att vattnet rinner mot Långhundra och Uppsala åt det ena, och mot Gottröra-Åkersberga åt andra hållet.

Det här diket rensade Gunnar Skoglöv sommaren 1989. Han är ju - som nämnts – grävmaskinist och har lärt sig att som amatörarkeolog sedan 20 år “läsa av landskapet” som det heter. Han började neråt Husby-Långhundra, och här vid gården Ullentuna hittade han offermossen. Här ligger resterna av en sjö, och det är fortfarande blött och myrslänt nedanför åkerkanten.

 Bild 1. Upptäckaren, Gunnar Skoglöv, vid offermossen nära Ullentuna gård. Foto: Gunnar Olsson.

"Här är nu en blöt potta med bara torvjord, och i den finns offerplatsen", visar Gunnar. Bara ett hundratal meter härifrån har han alltså även påträffat en forntida båtlänning. I marken där finns ännu risbäddar och sten, och med stor noggrannhet har Gunnar avvägt området. Dessutom har han gjort provgropar och dokumenterat allt, både med foton och skisser. Det gäller förstås också offermossen.

Bild 2. Gunnar Skoglöv gjorde en provgrop ca 10 m från mossen och hittade där en risbädd som ledde rakt ut till "offerplatsen". Foto: Gunnar Skoglöv.

Både närbelägna Fröby och Ullentuna har troligen haft vägförbindelse fram till båtlänningen när segelleden ännu var farbar. Och i halvdunklet inne i ett skjul på Stora Ullentuna ligger delarna till en runsten, hittad 1952. Ingen har brytt sig om att sätta ihop den, och riksantikvarieämbetets runverk har troligen glömt den. Texten talar om resor till Grekland på vikingatiden. Gunnar Skoglöv hittade förresten ännu en offerplats sommaren 1989. Den ligger vid Tadems (Tad-hem) gård i Skånela, 25 km från Ullentuna. Den offerplatsen har C14-daterats till ungefär år 65 f Kr. Tiden för offermossen i Ullentuna torde vara ungefär densamma, dvs omkring Kristi födelse eller tom några århundraden äldre. Offret av hästar hade säkert ett starkt rituellt innehåll. Att göra storslagna offer av dyrbarheter hade våra förfäder en utpräglad känsla för. Hästen var helig och en dyrbarhet. Att döda en häst, kanske efter att ha hetsat den svettig, var ett stort offer. Långt fram i tiden, t ex i 500-talets Vendelgravar, spelar ju hästarna också en viktig roll. Gunnar Skoglöv visar en bild av hästbenen:
"Här finns skallar, både stora och små. Man offrade både föl och stora hästar. Jag hittade förresten en skalle där stenen som dödade hästen ännu satt i. Det var en skarp sten, djupt inslagen, och inne i skallen fanns den inslagna spetsen ännu kvar", berättar Gunnar Skoglöv. Stora mängder ben finns alltså kvar i mossen liksom trärester. Gunnar har hittat stora mängder såväl bearbetat trä från bruksföremål som virkesbitar.

Hela detta avsnitt av dalgången har alltså visat sig rikt på fynd. Runristningen på hällen i Tibble, Gulders hög och Brunnshögen i Långhundra (båda under slutgiltig utgrävning de senaste åren men kända sedan gammalt). Vidare Hjälmstaristningen, de sju skeppen i Vängsjöberg och några kilometer från Ullentuna den märkliga konstruktionen i Rickeby som bla Uppsalaarkeologer med hjälp av arbetsgruppen undersökt.

När vi lämnar mossen nere vid det dygröna diket visar Gunnar Skoglöv ben- och träbitarna som formligen dråsar ut ur mosskanten. Och han berättar om första gången han grävde här:
- Det var för 15 år sedan. Då hälsade jag på den som handgrävde diket före mig, 1932. Han berättade att han vid Ullentuna stött på en svart ekpåle som satt mitt i diket. Den gick inte att få upp, så den kapades. Nu när jag grävde så hittade jag stumpen som var kvar. Och Israel Acrelius berättade för 350 år sedan att "I Ändeberga sjökärr står en stolpe med järnringar“. Det är här nere det...

Bild 3. Många hästben, hästskallar och även fint bearbetade föremål hittades. I en skalle satt den sten kvar som dödade hästen för 2000 år sen. Foto: Gunnar Skoglöv.